En indisk astrolog ger ansvarsfrihet till de amerikanska bankerna genom att hävda att finanskrisen stod skriven i stjärnorna. Allt är Lejonets och Saturnus fel. Jodå.

... till er som skriver några rader och berättar vem ni är. Jag förmodar att många av mina läsare har adoptionsplaner. Ett sätt att hantera väntan är att följa andras adoptionsresor via bloggar - de ger lite realitycheck till en ganska abstrakt och mångårig väntan. Det är ett evinnerligt väntande. Det enda man kan sysselsätta sig med är i princip att läsa om adoption. Trist nog händer det mest oroande saker i omvärlden. Man blir onekligen en smula luttrad. Igår meddelade t ex AC att man drar tillbaka handlingar fårn Brasilien eftersom myndigheterna där meddelat att det inte mer än ett fåtal barn som är aktuella för internationell adoption.

Det är omänskligt att vänta på att få adoptera. Det kräver extremt lång framförhållning. Jag önskar att man från myndigheternas sida uppmärksammade detta istället för att strama åt regelverket på ett sätt som inget annat land gör. Det är så lätt att glömma människorna som drabbas av de beslut som fattas. Var har medmänskligheten blivit av? Varför tillåts t ex inte fler svenska adoptioner? Varför anses svenskar vara mer sjukdomsbenägna i relativt unga år än andra länders medborgare? Varför gör man inte en översyn om adoptionsbidraget när kostnadernas för att adoptera har rusat iväg?

Jag är inte emot ett regelverk. Det regelverk vi har är utformat på ett sätt som ska kunna ge utrymme för individuella tolkningar. Problemet - som jag ser det - är att familjerättssekreterarna och socialnämnderna inte har förmåga att tolka individuellt. De vill ha en rättspraxis och riktlinjer för att göra livet enklare för dem. Jag förnekar inte att de har ett tufft jobb. Men de har också en utbildning för att kunna hantera det. 

Vi fick inget samtal igår heller.