För en stund sedan kom posten. Familjerätten har skickat ett brev till oss. Till vår gamla adress. Den kom idag - med eftersändningen.

Brevet bestod i en kopia ur Socialstyrelsens nya handbok där familjerättssekreteraren markerat att en höjning av medgivandeålder innebär ett nytt slutligt beslut med ny giltighetstid på två år från det att det sistnämnda beslutet fattades.

Hon skriver dessutom:

"Var vänliga och ta kontakt med mej i god tid inför när ni vill ha det nya medgivandet. Beklagar att jag oroade er i onödan, men hellre det än att ge falska förhoppningar".

Hon har förvisso rätt. Bättre att oroa än att ge falska förhoppningar. Och den positiva bieffekten av hela historien är att jag och Darlingen numera är mycket insatta i regelverket kring ålder och intyg kontra nytt medgivande. Men resan är inte slut här. Brevet innehållet nämligen inte en stavelse om vår ålder och det faktum att Darlingen precis passerat 43 år. I värsta fall kan vi få en ny kalldusch när vi bestämmer oss för att kontakta henne för nytt medgivande. Vi vågar inte vänta för länge. Ändå vill vi skjuta det så nära vår tvååriga äktenskapsdag som möjligt. Vi har liksom ingen nytta av vårt medgivande förrän i april och då behöver det vara giltigt så länge det bara går....

Dessutom har det tillsatts en särskild utredare som ska göra en allmän översyn av reglerna om adoption i 4:e kap föräldrabalken. Uppdraget ska presenteras senast 1 juli 2009. Kan den komma att innehålla något om ålder? Vilka är oddsen för att den presenteras för 1 juli 2009 (= kan få stor påverkan på oss om vi inte fixat vårt nya medgivande och utredningen sätter fokus på sådant som har med ålder att göra). Jag har maila Justitiedepartementet idag för att få reda på vad utredaren heter och hur jag kommer i kontakt med personen.

Idag skriver AC på sin hemsida att Socialdepartementet och MIA besökt Vietnam för att utvärdera samarbetet. På danska AC finns en reserapport från Vietnam där det står:

"AC Børnehjælp er dog bekymrede for udviklingen inden for adoptionsområdet i Vietnam. Det ser ikke ud til at myndighederne helt har kontrol med adoptionsarbejdet, hvilket ikke er på grund af manglende vilje hertil. De forsøger at gøre hvad de kan, og de er for tiden i gang med at lave en ny adoptionslovgivning, som dog først forventes færdig i 2010. Vi håber på, at der bliver styr på adoptionsarbejdet på sigt, men indtil videre kan vi konstatere at vores arbejde fungerer på ordentlig vis."

Det finns alltså rejäla problem i Vietnam när det gäller adoptioner. Jag hoppas att jag har fel men jag tror att det är stor risk att man stänger ner Vietnam tills den nya adoptionslagen är färdig 2010. Om det blir så kommer det bli kaos i adoptiosnvärlden. Mängder av köande kommer att förlora sina möjligheter att någonsin bilda familj. Vietnam är det enda land där ensamstående likställs med par. Vietnam är också ett av få länder som accepterar sjukdomshistorier hos adoptanterna. Många som köar till Vietnam har inga andra möjligheter att bilda familj. Och Sverige är inte det enda land som har avtal med Vietnam... vart ska alla som inte själv kan få barn bli av med sina familjedrömmar? Alla länders köer kommer att korkas igen.

Vi köar mest för syns skull i Vietnam. Det har aldrig varit realistiskt för oss att komma fram i Vietnam kön. Men vad händer med alla andra i kön? Strömmar de över till nya länder? KAN de ens strömma över eller är Vietnam deras enda möjlighet? Hur påverkar det AC resp. BFA där vi är medlemmar? Och framförallt - vad händer med alla barn i Vietnam som verkligen behöver föräldrar?

Detta är en mardröm. Idag har jag nästintill gett upp hoppet om att vi kommer kunna adoptera. Är det inte det ena så är det det andra. 

Vi har inte fått något Samtal ännu. Inte minsta lilla tut i luren.

Jag och Darlingen är förhållandevis lugna. Vi är pålästa. Vi är redo för Samtalet. De sista dagarna har jag emellertid upptäckt något märkligt; jag vilar känslomässigt. Trots att vi befinner oss vid en avgörande punkt i vår adoptionsresa... Jag tror att det beror på att vi - just nu - har gjort allt vi kan för att förbereda oss inför Samtalet.