När vi såg adoptionsprogrammet på dansk TV i veckan reagerade jag väldigt start på att det engelska paret som adopterade en flicka från Kina talade om första- och andrahandsval.

Paret gjorde en ganska stor sak av att adoption var deras förstahandsval. Som om de vore något slags übermensch som valt bort att försöka få barn på egen hand eller genomgå IVF. Som om alla som försöker bilda familj på andra sätt innan de adopterar är sämre människor.

Jag är svårt trött på sådana diskussioner. Jag tycker att det är ganska naturligt att försöka få barn på egen hand först. Och IVF i andra hand. Och adoption i tredje hand. Det är enkelt att krypa till sängs och få barn. Det är relativt enkelt men något kostsamt att genomgå IVF. Det är långsamt, dyrt och osäkert att adoptera. Inte i något fall kan man vara säker på att det bli ett barn. Alla sätten är fullgoda alternativ till att bilda familj. De behöver inte rangordnas. Det finns inget bättre eller sämre sätt. Det finns bara olika sätt. Barnen blir lika älskade oavsett hur de kommer till.

Det märkliga är att de som talar om förstahands- och andrahandsval nästan alltid kan bli biologiska föräldrar. Varför är det så viktigt för just dem att diskutera i första- och andrahandstermerna? Varför kan de bara inte stå för sitt beslut utan att tjoa om det? Konstigt nog säger samma människor aldrig något om att provrörsbebisar är ett andrahandsval. Ändå är det ju precis vad det är - man provar först själv och tar hjälp av IVF när det inte funkar. Samma väg som man går när man vill adoptera. Målet är detsamma - man vill bilda familj. Vägen dit är olika. Varför måste man då stoppa i halsen på alla andra att man faktiskt väljer bort biologiska barn till förmån för adoption?

Min teori är att de som diskuterar utifrån första- och andrahandsval själva värderar biologiska och adopterade barn olika. Annars hade de ju inte behövt värdera de val människor gör för att bilda familj. Jag kommer även i fortsättningen se rött när folk börjar diskutera första- och andrahandsval när det gäller familjebildning. För de framtida barnens skull borde diskussionerna bannlysas. Eller rättare sagt - vari ligger ändamålet med diskussionen? Det kan bara handla vuxna otillräcklighetskänslor och vuxnas värderingar. Om föräldrarna värderar olika sätt att bilda familj kommer deras uppfattning att överföras till deras barn. Omedvetet. Det är föräldrarnas skyldighet att bemöta sitt barns behov av bekräftelse - det kvittar om barnet kommit till naturligt, med IVF (eller ägg- eller spermiedonation) eller adoption. Föräldrarnas skyldigheter är desamma oavsett var barnets liv har uppstått och på vilket sätt. Då funkar det inte att sitta fast i en så snäv tankebana som första- och andrahandsval. Alla lever sitt liv. Alla fattar de beslut de måste fatta. Alla anpassar verkligheten så att det känns bra för dem. Det är helt naturligt. Man ska bara våga stå upp för sina handlingar också!

 

C

26 oktober 2008 09:04

Kan inte annat än att hålla med dig!
Det är väl självklart att man som första alternativ provar att få barn på "vanligt" sätt.

Vi valde att inte prova IVF utan gå vidare till adoption, men det var ett val vi gjorde utifrån förutsättningarna till att bli/inte bli med barn via IVF.

Håller tummarna för er fortsatta adoptionsprocess!
/C

http://blogg.aftonbladet.se/17149

 

mamman

27 oktober 2008 14:20

Som vanligt har du många bra och kloka åsikter om mycket. Jag håller med dig.

När vi började vår adoptions resa si så där för 100 år sen, då var det just de formuleringarna angående första och andrahandsval som vi fick höra från bla socialen. Redan då tyckte jag att det kändes fel och tycker så i dag.

Det jag egentligen tror att de menar är att man skall ha sörjt färdigt i de föregående valen innan man tar på sig att adoptera. För barnets skull OCH för sig själv. I dag är det dessvärre så att man inte hinner med det riktigt eftersom man är tvingad att köra parallellt, just med tanke på väntetiderna i adoptionsvärlden och kanske även i IVF, lite osäker där. Jag har också lite svårt att se hur jag inför grabben skall förklara att vi en gång i tiden både försökte sängvägen och IVF innan vi bestämde oss för att adoptera, att vi kunde ha fått vilket barn som helst men blev faktiskt erbjudna honom. Hur jag formulerar mig färgar ju hans senare åsikt, kanske, om sin adoption. Det är svårt. Som kvinna tänker och analyserar man för mycket.

Måst fråga dig vad du menar med, att det inte anges ålder i medgivandet enligt det nya regelverket?

Jag skall hålla utkik efter programmet du nämner, verkar intressant.

Vad jag har hört om Kina och överlämnanden därifrån är att det ofta är väldigt kaotiskt.

http://babyonskan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...