Imorse blev jag ånyo faster till en liten gosseklimp på 48 cm på 3.180 g. Han for ut på tre timmar blankt - det hade sånär hänt i bilen. Farmor och Farfar har 20 minuter till lasarettet men hann inte fram för att fiska upp storebror - han fick tas om hand av en sköterska tills Farmor och Farfar anlände.

Och själv fick jag nästan hjärnblödning när jag såg tre nya häxor som smög omkring hemmavid och tiggde godis. Vi valde att stå i mörkt hus tills gänget tågat förbi - risken var annars överhängade för att vi betett oss ytterst osympatiskt och man vet ju inte vems ungar det är som ränner omkring. Det här börjar anta löjeväckande proportioner.

Carl Hamilton har hamnat i blåsväder på grund av att han nekats att hälsa medelst handskakning med programledare i Halal-TV.

Svenskar är nog världens mest självförnekande folk. Rädslan att ställa krav och därmed uppfattas som rasistiska  är mycket stor. Att vara svensk innebär ibland att man befinner sig i en loose-loose situation. Ställer vi krav på att bevara svensk mentalitet och kutym anklagas vi för rasism. Ställer vi inte krav kväser vi det som vi borde vara stolta över. Fast det är klart - det är enklare att människor är arga på oss än att vi hamnar i en besvärlig konflikt där vi måste förklara att vi inte är rasister. Vi vill ju inte vara till besvär. Vi vill ju att alla ska tycka om oss. Vi måste vara det mest osäkra folket i hela världen. Så beredda att vara alla till lags att vi trampar på oss själva.

Jag tycker det var sjukt dåligt av Halal-TV att vägra skaka hand med en sin gäst och smygfilma efterföljande diskussion i syfte att kompromettera gästen. Det är ett ytterst provocerande förhållningssätt. Halal-TV har bjudit in en gäst. En värd tar hand som sina gäster och får dem att känna sig väl till mods. I Sverige är den normala hälsningsritualen en handskakning. Väljer man att avstå från det som får anses normalt måste man vara på framkant och förutse att det kan uppstå en förvirrad situation. Inte ligga och lura i vassen och sedan hugga när någon inte förstår de oskrivna reglerna som gäller där och då.  

Jag har inga problem med invandrare. Men jag kräver att jag blir respekterad som svensk i mitt eget land. Jag har full respekt för dem som respekterar mig och Sverige, svenska traditioner, sedvänjor och egenheter. Jag anser att andra kulturer kan berika den svenska. Det innebär inte att andra kulturer är vida överlägsna svensk kultur. Eller att svensk kultur är vida överlägsen andra kulturer. Det innebär att kulturer kan leva i samförstånd med varandra. Då uppstår ibland misstag. Man gör fel. Man trampar i klaveret. Det måste få lov att vara ok. Det måste också få vara ok att inte gilla läget. Att respektera att en person försöker handhälsa. Eller att bli respektera för att man inte vill bli handhälsad. ALLT handlar om kommunikationen och hur man förhåller sig till skillnaderna. Halal-TV:s sätt att förhålla sig till Carl Hamiltons handhälsning är skamlig. Det förstärker utanförskap. Har man en sådan inställning är man sin egen fiende.

Jag har grunnat mycket på rasism och diskriminering eftersom vi ska adoptera. Kan okunnighet betraktas som rasism? Eller diskriminering? Nej, skulle inte tro det. Förvisso kan vara extremt tröttsamt att bli utsatt för fördomar och okunnighet - men man måste lära sig att förhålla sig till det på ett eller annat sätt. Det har inget med hudfärg eller nationalitet att göra. Tjocka måste lära sig hantera omgivningens fördomar. Liksom homosexuella, rökare, bikers, kronofogdar, dvärgar, handikappade, blondiner. Allt handlar om hur du själv väljer att hantera omgivningens fördomar. Du kan aldrig påverka hur andra ser på dig - däremot kan du påverka hur du ser på dem. Antingen kan man välja att bli ett offer. Eller kan man ha överseende och ett förlåtande sinnelag som är inställt på samförstånd istället för konflikt.

Halal-TV:s programledare borde kanske fundera över vad i deras beteende som förorsakar reaktionen. Då skulle de förmodligen komma fram till att de också bär ett ansvar för situationen.

Jag åker buss igen. Efter att ha varit sjuk sedan i slutet av september är jag på min vakt. Mot baciller som har som mål att infiltrera min näsa, mun och ögon. Jag andas korta, ytliga andetag, kniper ihop ögonen till små springor och håller munnen stängd. Det är jättejobbigt att få luft. Rädslan är så stor för att bli sjuk igen att jag hellre småkvävs.

Jag kanske måste gå i terapi.