Glömde alldeles bort att jag ringt till AC för att förhöra mig om Etiopien. Vi står på plats 24 idag. Alltså har vi skuttat framåt lite sedan väntelistan publicerades.

Enligt konsulenten hoppas man att antalet barnbesked ska öka från 34 till ca 50 barn i år. Och att det håller i sig även nästa år. Väntetiden i Sverige är i dagsläget ca 2,5 år. Det innebär att vi förmodligen inte skulle kunna skicka dit förrän efter sommaren 2009. Vilket därmed innebär att vi kommer hinna ansöka om nytt medgivande innan det blir vår tur.

Konsulenten hade precis pratat med ett par som låg på 10:e plats och hade väntetid sedan januari 2007. Med andra ord är det en riktig propp i januari 2007. Typ en sidådär 14 familjer. Än en gång önskar jag att vi varit lite snabbare med inbetalningen...

Ett högre medgivande kan ha betydelse eftersom de flesta har 0-12 eller 0-18 mån i Etiopien. Men det var långtifrån säkert att det verkligen var så.

Nu återstår ett mail till familjerättssekreteraren för att försöka utröna hur de ställer sig (preliminärt) till nytt medgivande nästa höst. 

Phew. Detta är faktiskt kämpigt med all logistik och information som vi ska förhålla oss till och försöka forma en strategi av.

Och det lär bli kapplöpning mellan Etiopien och Taiwan för vår del. Kanske tillkommer något land till ;-).

Idag fann jag den. Adventsljusstaken med stort A. Jag blev överväldigad. Förälskad. Den bara stod där. Rakt upp och ner. Vit. Handgjord. Med krusiduller. Gammaldags. Med små töntiga lampor som ska likna lågar. Men herregud - vem bryr sig om detaljer när man blir kär?

Jag snodde runt som en tok efter en expedit i butiken Inte det lättaste eftersom man håller på att byta både inriktning och regi. Adventsljusstaken såldes av den utflyttande inredningsbutiken. Till det facila priset av 195 riksdaler. Enligt uppgift hade den kostat 995 kr.

Jag frågade givetvis om fler och fick ett godmodigt svar: "Om vi hade haft fler hade jag inte sålt dem till dig det för det priset". Hrmpf!

Darlingen blev också kär. Jag har ägnat en timme åt att surfa runt för att hitta återförsäljare. Ingen saluför dem. Förmodligen är det en gammal artikel som man rafsat fram i den allmänna villervallan som uppstått vid utförsäljningen. Kartongen är en smula bedagad så det verkar troligt...

Nu har jag mailar självaste tillverkaren - Rydén i Gnosjö. Ett desperat och känsloladdat litet mail. Tusan  så skämsigt man kan bete sig- varför var jag inte formell och samlad i min framtoning? Tur att man är hyfsat anonym på nätet. Nu behöver jag bara skämmas inför mig själv.