Om några få timmar övergår denna dagen i arbetsdag. Jag är emot det. Jag är inte alls färdighelgad.

Gårdagen började illa. Jag var knockade i migrän. Inte förrän jag fått i mig två migräntabletter gaskade jag upp mig och förkunnade med hög röst: "Det vore väl attan om den j*vla migränen ska få förstöra HELA dagen". Sedan marscherade jag ut i bilen och kände mig segerviss. Och det gick förvånansvärt bra.

Vi susade iväg genom ett regntungt Skåne för att gå på Svaneholm slotts julmarknad. Det var ok men inte överraskande bra. Köpte mest lite pycke och småsaker. En sväng på Provinsen hanns också med innan vi landade hos Anderslövarna för att inspektera senaste släktingen. Han var absolut bedårande. Jag blev fylld av vördnad och ville bara titta, titta och titta. Samtidigt knöts magen ihop av en längtan som jag inte riktigt var beredd på. Ett intensivt sug efter småbarnstid. Och en tung insikt att det aldrig kommer att bli så. För det mesta tycker jag att det känns ok att jag får träffa mitt barn först när det är några år. Men igår var det tungt. Man kan inte riktigt värja sig mot en 10-dagars bebis.

På kvällen var vi hos Hjortfamiljen och åt fisk - räkor, pilgrimsmusslor, torsk, löjrom. En både trevlig och behaglig kväll som jag avslutade ganska tidigt eftersom migränen lakat ur min kropp. Darlingen var whiskybegiven och missa mina ganska osubtila signaler vilket ledde till en tvist hela vägen hem. Tur att det inte är så lång väg att vandra. 

Idag har vi mest hängt och softat. Käkat lunch på Pizza Hut. Köpt servettringar. Försökt hitta adventsstakar (ingen framgång). Försökt köpa fönsterfilm (ingen framgång). Och så ett pinsamt besök på Expert i syfte att inspekterar platta TV-apparater. Det slutade med att jag fnissade hysteriskt åt reklamen för "Vi hade i alla fall tur med vädret" istället för att ha åsikter om vilken TV vi ska ha. Jag tycker att vår nuvarande TV är rätt ok. Men Darlingen anser att vi är hopplöst omoderna: "Till och med dina föräldrar har ju haft platt-TV i ett halvår!", säger han upprört när jag säger att vi har tre tjock TV-apparater som fungerar.

Nu har vi kommit fram till en kompromiss. Vi ska köpa en billig en. Sedan ska vi hotta upp den när Batting anlänt. Och då ska billiga TV:n få flytta ner i källaren. Fast jag vet inte riktigt om jag kan lita på Darlingen. Ikväll har han surfat länge och väl på hemmabiosystem. Jag tror att han kommer att kuppa in något mer avancerat än vi är överens om...

Jag har fått en ny hang-up - jag måste kolla riksdagens sida dagligen för att se om det hänt något som jag ska känna till. Som handlar om adoption och ålder. Och jag har kommit fram till att det händer ganska mycket.

I dagens skörd finns en fråga från Kjell Eldensjö (kd) som önskar skriftlig svar från justitieminister Beatrice Ask.

Ska bli intressant att se vad hon svarar....

Förra helgen beslutade vi oss för att familjen ska gå på Laberos trollerispektakel istället för att köpa julklappar. Det kändes riktigt bra. Idag fick jag reda på att vi är hur trendiga som helst eftersom årets julklapp är en upplevelse.

Jag tror det är därför jag blev med lugg. Jag är omedvetet trendig. Det känns bra för då slipper jag anstränga mig.

En annan bra sak är att vi fått svarfrån Rydéns angående adventsljusstakarna - de finns fortfarande till försäljning! Vi har fått en lista på återförsäljare och ska kontakta någon av dem. Men det dök upp ett nytt problem - de finns även i rött. Nu är jag tvehågsen eftersom jag köpte en vit tidigare. Darlingen var inne på svart för att vi har lite svarta smidesdetaljer här och där. Men såååå trendig är jag faktiskt inte.

Glömde alldeles bort att jag ringt till AC för att förhöra mig om Etiopien. Vi står på plats 24 idag. Alltså har vi skuttat framåt lite sedan väntelistan publicerades.

Enligt konsulenten hoppas man att antalet barnbesked ska öka från 34 till ca 50 barn i år. Och att det håller i sig även nästa år. Väntetiden i Sverige är i dagsläget ca 2,5 år. Det innebär att vi förmodligen inte skulle kunna skicka dit förrän efter sommaren 2009. Vilket därmed innebär att vi kommer hinna ansöka om nytt medgivande innan det blir vår tur.

Konsulenten hade precis pratat med ett par som låg på 10:e plats och hade väntetid sedan januari 2007. Med andra ord är det en riktig propp i januari 2007. Typ en sidådär 14 familjer. Än en gång önskar jag att vi varit lite snabbare med inbetalningen...

Ett högre medgivande kan ha betydelse eftersom de flesta har 0-12 eller 0-18 mån i Etiopien. Men det var långtifrån säkert att det verkligen var så.

Nu återstår ett mail till familjerättssekreteraren för att försöka utröna hur de ställer sig (preliminärt) till nytt medgivande nästa höst. 

Phew. Detta är faktiskt kämpigt med all logistik och information som vi ska förhålla oss till och försöka forma en strategi av.

Och det lär bli kapplöpning mellan Etiopien och Taiwan för vår del. Kanske tillkommer något land till ;-).

Idag fann jag den. Adventsljusstaken med stort A. Jag blev överväldigad. Förälskad. Den bara stod där. Rakt upp och ner. Vit. Handgjord. Med krusiduller. Gammaldags. Med små töntiga lampor som ska likna lågar. Men herregud - vem bryr sig om detaljer när man blir kär?

Jag snodde runt som en tok efter en expedit i butiken Inte det lättaste eftersom man håller på att byta både inriktning och regi. Adventsljusstaken såldes av den utflyttande inredningsbutiken. Till det facila priset av 195 riksdaler. Enligt uppgift hade den kostat 995 kr.

Jag frågade givetvis om fler och fick ett godmodigt svar: "Om vi hade haft fler hade jag inte sålt dem till dig det för det priset". Hrmpf!

Darlingen blev också kär. Jag har ägnat en timme åt att surfa runt för att hitta återförsäljare. Ingen saluför dem. Förmodligen är det en gammal artikel som man rafsat fram i den allmänna villervallan som uppstått vid utförsäljningen. Kartongen är en smula bedagad så det verkar troligt...

Nu har jag mailar självaste tillverkaren - Rydén i Gnosjö. Ett desperat och känsloladdat litet mail. Tusan  så skämsigt man kan bete sig- varför var jag inte formell och samlad i min framtoning? Tur att man är hyfsat anonym på nätet. Nu behöver jag bara skämmas inför mig själv.

Utan större mental förberedelse blev jag med lugg idag. Bara sådär. Det blev riktigt annorlunda. På ett bra sätt.

Nu behöver jag visst en plattång också. Säger i alla fall min frisör. Jag tror henne.

Ibland snuddar vi vid ett svårt ämne - vad gör man om barnet man adopterat har kommit till genom våldtäkt och incest? Hur förväntas man som föräldrar hantera sådan informationen? Står det i handlingarna om barnet? Hur bemöter man ett barn som får reda på något sådant? Ska man rentav mörka om man vet - trots att det är "no-no" att mörka?

Idag passade jag på att lufta mina tankar i samtalet med en representant från adoptionsorganisationen. Det är tydligen väldigt ovanligt att man får veta om våldtäkter och incest. I ett fall har man misstänkt incest med det har inte blivit bekräftat. Våldtäkt verkade inte heller vara normalt känd information. 

Jag är inte så blåögd att jag inte tror att det kan förekomma både incest och våldtäkt trots att informationen sällan lämnas. Det är rentav troligt att det sker oftare än man får reda på. Frågan är var i kedjan det mörkas.

Är det den biologiska föräldern som inte berättar? Är det myndigheterna i landet? Vet den svenska adoptionsorgansiationen mer än de säger? Är det en tyst överenskommelse att inte prata om det för att det inte gör något gott i vare sig föräldrarnas eller barnens liv? Vem fattar beslutet om att hålla inne med informationen? Är det rätt eller fel? Eller rentav en barmhärtighetsåtgärd?

En sida av mig känner tacksamhet om det är så att informationen censureras. Men vad hade jag gjort om informtionen var känd för mig? Trots att det strider mot allt jag tror på hade jag förmodligen valt att ljuga inför mitt barn. Givetvis i samråd med Darlingen. Förmodligen hade jag även pratat med organsiationen och barnpsykolog/psykolog för att få ytterligare styrka i ett svårt beslut. Men herrejesus vad svårt det hade varit att förhålla sig till.

Men det hade fått gå. Man bara måste finna styrkan som adoptivförälder. Måtte vi ha både styrkan och kraften i alla delikata frågeställningar man kan ställas inför.

Idag tog jag mig för att ringa sekreteraren i utredningen för att luska om man uttryckligen skulle behandla åldern i utredningen. Det ska man. Utredningen ligger i fas vilket i dagsläget innebär att det kommer att presenteras 1 juli 2009. Därefter blir den ett SoU betänkande som skickas på remiss till olika myndigheter och instanser (bla adoptionsorgansiationerna). Remisstiden brukar vara några månader. När synpunkterna samlats in görs en proposition som ska behandlas av Regeringen. Detta kan ta olika tid beroende på hur angeläget det är att få frågan avklarad.

Med andra ord kommer 2008 års adoptionsutredning förmodligen att innehålla saker som påverkar oss MEN den kommer inte hinna få genomslag innan vi ska ansöka om nytt medgivande. Det var synnerligen skönt att veta.

När jag ändå var i farten ringde jag även till BFA. Den korta kön i Taiwan går långsamt och man förväntar sig att den korkas igen av Vietnam-väntare i början av nästa år. Vietnam-väntare har bra kötider och låga medgivande. Det är relativt vanligt att mammorna missbrukar droger och tar amfetamin under graviditeten. Detta kan ge skador, t ex abstinensbesvär hos barnet, men skadorna har inte samma karaktär som FAS mm som ger livslånga skador som inte är korrigerbara.

När det gäller nya länder har Nepal krav på 3 års äktenskap (=vi kan inte skicka). Man har också ansökt om ackreditering i Ryssland men räknar med att det tar minst ett år. Det är vanligt att barnen har alkoholskador precis och man får räkna med att problemet är större än i Polen och Litauen.

OM vår kötid skulle räcka för att skicka till Taiwans 0-2 års kö får vi räkna med att det kan ta mycket lång tid att få barnbesked. Kanske så lång tid att mer än medgivandetiden krävs (2 år). Det är troligen möjligt att skicka till 0-2 års kön och sedan switcha till 3- 5 års kön. Det är ingen som testat detta så landansvarig var osäker på hur det skulle hanteras. Jag berättade om vårt dilemma med att vi ville ha ej fyllt 4 år medan familjerättssekreteraren vill sätta ej fyllt 5 år. Då berättade Berit att den sista familjen hade fått två bebisar (en 6 månaders och en 1,5 åring) trots att de stod i kön för 3-5 år. Anledningen var att den biologiska mamman ville ha en svensk familj och att det saknades syskonmedgivande i den korta kön - man hade helt enkelt kolla i kön för 3-5 åringar för att finna en familj som stämde med den biologiska mammans önskemål.

Just idag verkar det som om vi ska försöka förhala att ansöka om nytt medgivande så länge som möjligt. Vi förlorar bara i medgivnadetid på att ansöka om nytt redan nu. Vi är helt beroende av att det är giltigt så länge som möjligt eftersom det ser ut att dra ut på tiden ytterligare innan vi kan utropa oss som föräldrar.