Så var det Luciamorgon. Vi kasade ur sängen och ner i soffan. Bara för att upptäcka att Luciamorgon var från Malmö. Jodå. Lite sjungeri på skånska var trevligt men helt ärligt... kunde inte någon ha hjälp barnen lite? När jag sjöng i kör i mitt arla liv så hade jag en körfröken som var lång, gänglig och såg ut att heta Annelie. Hon vevade, mimade, överartikulerade och tecknade med jämna mellanrum en glad mun över sin egen jätteglada verkliga mun. Då kunde man inte låta bli och le och se lite extra innerlig ut.

Min körkarriär tog abrupt slut när elaka Mikaeeeela sa att mina näsvingar fladdrade roligt när jag sjöng. Inte ens om var lång, gänglig och såg ut att heta Annelie kunde man övertyga mig om att det inte var sant.

Så jag fick spela piano hos Torsten istället.