... är att jag sålt vårt överblivna kakel på Blocket för en hyfsad penning (3 stycken tusenlappar). Darlingen trodde inte att det var görligt och engagerade sig därefter. Nu har han självmant tagit på sig att förpacka allt så att jag kan leverera det.

En annan bra sak är att jag kanske kan få en tjänstebil. Jag börjar på ett nytt projekt vid årsskiftet och ska resa kors och tvärs i regionen. Min bil är 10 år och inte värstans trygg. Kanske kan vi sälja min lilla bil och utöka adoptionskapitalet och samtidigt få tillgång till en ny, problemfri bil. Jag och Darlingen har kalkylerat på Audi och Golf. Jag föreslog en Mini men Darlingen la in sitt veto - han ville inte ha mig på stora farliga motorvägar i en liten osäker Mini. Jag tycker han är fjantig men blev ändå lite bedårad av hans omhuldande manlighet. Sista ordet är inte sagt... Framförallt är det inte ok:at att jag får en tjänstebil....

Darlingen har framkallat en jäääättestor bild på mig som stod på köksbordet när jag kom hem igår. Jag medger att den är bra men STOR. Jag trodde att han framkallat den för husbehov - vi ska ha en fotovägg på nära och kära i trappan. Men det visade sig att han tänkte ta med fotot till jobbet. Jag blev förfärad och smickrad i en salig blandning. En mycket udda situation. Jag kände mig tvungen att ta reda på rummets storlek innan jag gick med på att låta honom ta fotot till jobbet. Rummet är 20 kvm. Det är ganska stort. Det klarar nog att hysa en närbild på mig i A4-format. Hade rummet varit på 10 kvm hade jag minsann lagt in mitt veto och vägrat.

Jodå.

I hemlighet är jag grymt smickrad över att han VILL ha mig på sitt rum. Om inte annat kan det avskräcka en och annan sköterska från att göra potentiella framstötar. 

Nu återstår bara frågan om vilken storlek på foto jag ska ha på Darlingen i min framtida Mini.

Men allt klär ju en skönhet.

Jag är djupt störd inför det intryck jag lämnat hos "vår" Präst. Efter diverse mankemang träffade vi henne äntligen igår. Givetvis fortsatte jag att ge dåligt intryck - min mobiltelefon ringde i kyrkan (är det en allvarlig synd?) och jag sa en massa ogenomtänkta saker under mötet. Prästen var av den frågvisa arten och ville lära känna oss. Darlingen är enkel att lära känna på "ytan" eftersom han har en massa allmänna intressen - dessutom sammanföll hans intressen med Prästens. Det var golf- och vin, läkareyrket, doktorerande, skilsmässa, barn som pendlar mellan två föräldrar.... Jag var liksom bara en statist i sammanhanget.

Äh.

Jag är sur.

För att jag inte fick vara i centrum.

Jag är patetisk.

Get over it. Blä. Kan det inte bara bli natt?