Igår var vi i lokala köttaffären och våra ögon drogs till prinskorvarna. Vi ville köpa hälften som låg i den lilla byttan. Följande märkliga konversation uppstod:

"Kan ni inte köpa prinskorvarna i nästa vecka istället?", sa Köttmäster

"Nä, vi tar dem nu. Vi har inte tid nästa vecka.", svarade vi. 

"Jaha ok..."

"Eller varför frågar du? Klarar de inte sig i kylen till Juldagen?"

"Jo. Det går bra. "

*tystnad*

"Det var bara det att det blir så tomt i byttan när ni köper alla. Det ser så tråkigt ut.

Vi sa att han kan får låna våra prinskorvar vid behov. Vi ska ju inte äta dem förrän på Juldagen. Nu hoppas jag att det inte uppstår akut prinskorvsbrist hos Köttmäster. Vi åt nämligen upp hälften igår.

Trots Kåvepening i blodomloppet bor mina näsockupanter kvar. Förutom Kåvepenin trimmar jag mig lite extra med rosenrot och vitaminer. Utan nämnvärd effekt. Jag är fortfarande trött även om jag sover lite bättre nu. Varje morgon rapporterar jag till Darlingen om statusen på näsockupanternas avskräden. Av det har han dragit slutsatsen att rejälare doningar behövs. Och vila för återhämtning. Det ska bli otroligt skönt med lång ledighet (12 dagar). Jag ska ägna julhelgen åt att kolla på TV tills jag är galet trött på det. 

Stormen med Farmor, Syster och Kusin har gått in i ett nytt skede. Det är knäpptyst. Sist vi pratades vid beslöts att Farmor och Kusin skulle komma på Annandagen. Syster jobbar. Vi känner oss fortfarande orättvist behandlade av deras reaktion på vårt byte av dag. Vi tvivlar inte på att vi fattade fel beslut och har därför inte drabbats av ruelse. Ändå ligger Annandagens gästabud som en våt filt över våra axlar. Dagen efter "stora juluppträdandet" sprang Darlingen på Farmor i en affär. Det var - enligt uppgift - ganska kylslaget. Jag som har innerligt goda relationer med alla i min familj förstår inte hur det kan bli så. Jag har inga referensramar eller vet vad som förväntas av oss. Jag är ingen långsint person men jag kräver kommunikation och ärlighet. När jag möts av tystnad och undansopande blir jag häpen, oförstående och frustrerade. Vad göra? Hur agera? Det enda jag kan säga är att jag inte kommer acceptera den stora Tystnaden. Och jag kan inte låtsas som om inget har hänt. Det här måste i alla fall jag prata mer om. Med Farmor. Med Syster. Med Darlingen. Jag fixar inte passivaggressiva människor som går in i martyrskap och självömkan när man istället måste tänka nytt och om tillsammans. En konflikt handlar inte om att en ska få sin vilja igenom - det handlar om att kompromissa så att man förstår varandra och kan fortsätta sina liv och leverne tillsammans i harmoni.  

Igår gjorde vi en massa ärenden. Det slutade dock på en lokal krog när vi blev hungriga. Efter en öl blev vi trötta och fick avbryta vårt botaniserande. Men vi hann med julgransinköp, beställning av havskräftor och oxfilé och chokladpralinsinköp till några vi står i tacksamhetsskuld till och därför vill ge något i gengäld. Darlingen har fått något slags ryggskott och jag försöker pyssla med honom så gott det går. Tror att han också behöver julledighet. Den stackaren ska jobba ända alla dagar fram till julafton och blir inte ledig förrän kl 18 på självaste julafton. 

I den gångna veckan har vi haft två oplanerade husvisningar. Häromdagen kom vår granne förbi för att fråga var vi köpt vår fasadnummerskylt. Vi hade ännu en hektiskt kväll - julkorten skulle skickas - och var på väg ut genom dörren. Så vi fick prioritera om och vara julsociala istället. Trevligt även om vi missade att få iväg julkorten i tid. Igår kväll kom ägarinnan till mitt gamla hus förbi. Precis när jag börjat laga lite mat. Det blev en husvisning på 1,5 timme och mat halv nio istället (tur att det var enkelt att göra - prinskorv och vita bönor... riktig lördagsgourmet ;-)). Inte riktigt vad vi tänkt oss men det var ändå trevligt. Det märks att folk kommer närmare varandra i julhelgen. Man lägger mer tid på sociala aktiviteter och på oaviserade visiter. Själv ska jag ägna dagen åt att inhandla blommor, göra julgrupper och gå runt till personer som hjälp eller gett oss något under året. Damen som vi fick alla plantor av ska få en blomma och en chokladkartong. Hjortfamiljens Mormor ska få en chokladkartong för skolplanschen som vi fick för ett tag sedan. Till min Farbror som gav oss en stor penninggåva skickas en blomma med bud genom mina föräldrar. Det är mycket att tänka på och arrangera. Jag önskar att jag hade mer tid att göra sådant som glädjer andra - det är liksom det som Julen går ut på.

Off I go.