Äldsta barnet som deltar i vår Julaftonsfirande är 9 år. Eftersom det råder Tomtebrist sonderade Barnets far terrängen när det gäller Barnets tomtetro. En diskussion inleddes i syfte att Barnet skulle avslöja att hon bar på en oren Tomtetro. Syftet vara givetvis att undersöka om det fanns en lucka för att bortrationalisera årets tomtande. Fadern var noga med att undvika sanningen men styrde diskussionen mot en vetenskaplig ansats - hur är det möjligt för Tomten att hinna med alla under Julaftonskvällen när vi knappt ens hinner äta julgodis eftersom det är ska hinnas med så mycket...

Men se, den gubben gick inte. När man tror så tror man. Hårt. På magi.

Barnet tittade tålmodigt på sin vetenskapligt orienterade Far som ihärdigt påtalade den ena Tomteteorin efter den andra:

"Men pappa... det är ju just DET som är att vara Tomte. Han hinner helt enkelt med allt och alla. Det går inte att förklara. Det bara är." 

Tomten kommer till oss halv åtta. Något annat vore otänkbart.

God Jul!