Jag har alltid betraktat Liza Marklund med skepticism. De böcker jag läst av henne har aldrig lyckats gripa tag i mig. Jag upplever hennes språk som torftigt, stumt och enkelt utan spänning och lekfullhet i formuleringar. Vissa kanske skulle säga att språket är rakt på men jag tycker det känns fattigt. Inga av hennes karaktärer har gripit tag i mig, inte ens Gömda lyckades med det. Och Annika Bengtsson är en bedrövligt trist person utan värme. Både i bokform och i film.

Därtill har Liza Marklunds alla böcker haft Liza själv på frontsidan. Jag tycker det tyder på ett ego utöver det vanliga. Min uppfattning har stärkts när jag överhört intervjuer med henne där hon framstår som självupptagen och inte speciellt sympatisk.

Med andra ord har jag aldrig instämt i hyllningskören. Ibland - i bokdiskussioner - har jag framfört min åsikter om hennes skrivförmåga. Det har ofta mötts av lätt oförstående och hummanden. Man är konstigt om man inte tycker som alla andra.

Och nu - när det är så stor uppståndelse efter Monica Antonssons bok - försvinner Liza Marklund in i skuggorna. Dra sig undan, vägrar gå i svaromål och möta anklagelserna. Och var har Gömdas huvudperson blivit av? Hennes son ska skriva en bok men vad gör hon för att försöka skapa någon form av ordning i det som skett?

Jag tror inte att varken Monica Antonsson eller Liza Marklund äger sanningen. Det gör bara de personer som gett upphov till historierna. Och inte ens hos dem är sanningen en. Med all säkerhet finns två versioner om sanningen. Minst. Är det något jag lärt mig genom åren av människors konflikter är det hur man förvränger situationer till sin egen fördel och det blir den nya sanningen. Och lika många människor som finns, lika många sanningar kan det finnas.

Oavsett vilken sanning som är den sanna kvarstår min personliga uppfattning om Liza Marklund. Hon har haussats på ett sätt som inte står i proportion varken till henne som person eller som författare.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...