Har varit på tjänsteresa. Igen. Igår ringde min chef och ville säga att jag inte skulle förminska mig själv när jag pratade med personalchefen eftersom de hade haft ett samtal om mig. Och det var mycket positivt.

Kommer inte ihåg så mycket av samtalet med min chef. Blir lite blockerad när lovord öses över mig. Generad och varm. Några timmar senare ringde jag till personalchefen. Hon avbröt ett möte för att ta mitt samtal eftersom hon kände igen mitt nummer. Hon vill absolut träffa mig för att prata mer om tjänsten men det det kan inte bli förrän i slutet av februari eftersom hon ska på semester. Hon skulle skicka över lite mer information om vad det innebär att jobba på HR så att jag kunde läsa in mig innan vi träffas. Det är nog tur. För jag har liksom inte tänkt så mycket. Vet inte riktigt vad jag ska tänka på.

Har ingen aning om vad detta leder till. Och om jag vill att det ska leda till något. Känns bra att folk har höga tankar om mig men det skapar också förväntan om vad jag kan åstadkomma. Och det kanske inte är ett dugg. Jag vet ju inget om att jobba med personalfrågor. Jag har ingen önskan om att göra karriär. Det enda jag vill är att ha ett stimulerande och roligt arbete. Jag måste tänka igenom alla aspekter. Problemet är att jag inte har koll på vad "alla aspekter" är. Det känns som att treva i blindo. Samtidigt är det jättespännande.

Nu måste jag verkligen sortera mina tankar. Och tänka utanför min vanliga låda.