Veckan har rusat fram och jag har försökt hålla jämna steg med den. I måndags började jag coacha kollegor på ett kontor. I princip innebär det att jag inte längre har något utrymme för oförutsedda händelser i min kalender. Så tajt är schemat. Det har gått ofattbart bra och jag känner mig riktigt nöjd med min insats och hur mina kollegor responderat på mitt besök. Jag är sjukt trött på min egen röst... undrar hur det kommer kännas fram i maj när jag har gjort det är så många gånger att jag tappat räkningen....

Jag har blivit kallad till intervju i slutet av mars. Jag hinner knappt tänka på framtiden men magkänslan är ok.

På adoptionsfronten intet nytt. Vi fnular och grejar med vår fotobok. I ärlighetens namn fnular Darlingen mest - han är mycket tålmodig och envis. Han ritar kartor, skriver texter, arrangerar och redigerar foton. Han är som en arbetshäst... bara fortsätter och fortsätter. Jag är mycket tacksam för att han tar så stort ansvar. Jo förresten, våra referenter har blivit uppringda. En av dem till och med två gånger. Men det var bara för att familjerättssekreteraren blandade ihop korten... Vi har inte hört ett dugg om när vi ska upp i nämnden. Vi har inte heller fått den slutgiltiga utredningstexten eller vårt välsignelsebevis i retur.

I fredags vimsade jag omkring på jobbet och fick inte så mycket gjort. Stressen tilltog på eftermiddagen. Till sist fungerade jag inte speciellt bra och beslöt mig för att åka hem och hålla helg. Min plan var att jag skulle jobba under helgen istället men så blev det inte. Det tog flera timmar att komma ner i varv och få distans till dagen och min stress inför den kommande veckan. Bonusen kom vid 21-tiden. Då kröp vi ihop i soffan och kollade på inspelat Let's Dance.

På lördagen fotograferade vi en himla massa till fotoboken. Åkte bland annat till mitt jobb för att fotografera mig på arbetet. Det blev hyfsat ok. Sedan tog vi en sväng på bokrean. Bonusen är inte så road av att gå på stan men boklådor brukar väcka hans intresse. Det var svårväckt denna gången - det var först när Darlingen hittade två böcker om hur man tecknar manga-figurer som han börjar lysa. På kvällen kom Farmor, vi åt middag, gjorde brasa och kollade på Melodifestivalen. Väldigt mysigt att få rå om Farmor på egen hand - bara vi och inte en 4-årig Kusin som studsade omkring och krävde uppmärksamhet. Jag VET att jag kommer bli förälder till ett barn i den åldern men det är skillnad på eget barn och andras barn...

Söndagen ägnade vi åt att rita manga-figurer alla tre. Det blev en ganska mysig stund och Bonusen var inte speciellt intresserad av att följa med sin mamma när hon kom för att hämta honom vid lunch. Han var ganska uppe i varv eftersom vi har lovat honom en dator och ett skrivbord. Det är min gamla dator som aldrig kommit i bruk efter flytten. Vi använder nästan bara Darlingens bärbara dator numera eller våra bärbara arbetsdatorer så vi tänkte att Bonusen kunde få ha min gamla dator på sitt rum. Han strålade som en liten sol.

Igår ringde Bonusen och meddelade att han fått en dator av sin Kusin också. Det är så typiskt. Varje gång vi köper något till Bonusen som är hett efterlängtat så tar det inte mer än 1-2 dagar innan samma sak har införskaffats hos Bonusens mamma. I julas köpte vi Guitar Hero till familjen. Bonusen sken som en liten sol och hade knappt tid att prata med sin mamma när hon ringde. Sedan tog det inte mer än en dag så ringde mamman och meddelade att det stod en Wii med Rock Band och väntade på honom. Jag tog upp det med Darlingen igår och sa att jag tror att mamman känner sig lite hotad när vi ger Bonusen något som är hett efterlängtat eller som blir mycket uppskattat. Han sa att det alltid varit så. Hon copy-cattar oss - jag tror att hon är lite rädd för att Bonusen ska tycka att det är alltför roligt att vara hos oss.

Imorgon har jag en dag utan inbokade möten. Det är ljuvligt. Jag ska försöka sluta tidigare och njuta av helgen. Faktum är att det redan känns som helg...