Jag till Darlingen:

"Ååååh, du låter så högt när du äter nonstop!"

"Jaha. Retar du dig på mig?"

"Jaaaaaa"

"Jaha... vet du vad jag retar mig på?"

"Eh... ja?"

"När du dricker te på morgonen sörplar du jättemycket. Så mycket att jag knappt kan koncentrera mig"

Förbluffad paus. Darlingen brukar aldrig kritisera mig.

"Varför har du aldrig berättat det tidigare?"

"Av hövlighet och artighet"

"Är du inte klok!? Hur kan du hålla inne med sånt? Så om jag inte frågat dig nu hade du kommit hem en dag om 10 år och sagt "Nu drar jag - du har sörplat din sista gång""

Nu känner jag mig lurad. Vi har druckit te ihop i flera år. Jag har aldrig hört att jag sörplar.