Nu har jag lämnat Värnamo bakom mig och är ledig imorgon! Känns nästan som om jag har långsemester, men det är bara en gnuttig dag. Men välbehövlig. Darlingen skulle också behöva semester - han är trött och sliten och sover på soffan.

Idag skickade vi en kopia på vårt nya medgivande till BFA. Om vi har tur hör de av sig innan helgen. De är ju kända för att vara snabba så jag hoppas att det gäller även denna gången.

Plötsligt kan vi inte göra så mycket mer. Just nu. Men OM det blir grönt ljus så får vi fullt upp igen. Jag har inga resor de närmaste tre veckorna så det känns faktiskt ganska bra.

Har bestämt en datum för möte med personalchefen. Det verkar positivt än så länge men man ska väl inte ropa hej. Jag känner mig glad, positiv och förväntasfull. Hoppas den känslan hänger med ett tag.

Darlingen har legat på operationsbordet idag. Han har haft en iögonfallande knuta i nacken som jag tjatat, ja - rentav gnatat, om ett bra tag. Jag har sagt till honom at jag inte vill se den en sommar till. Nu har Darlingen hörsammat och agerat.

Det föranledde mig att börja fundera på om Darlingen uttryckt sig lika tvärsäkert som jag om något tillkortakommande hos mig. Tänk om han sagt "Jag vägrar se dina celluliter EN ENDA sommar till". Då hade jag legat risigt till. Fettsugning eller skilsmässa. Något annat, typ bantning, är inget alternativ. Jag går ju bara upp när jag ska gå ner.

Idag kom vårt nya medgivande!

Vi har fått ok från BFA om vår fotobok.

Nu ska vi ta en kopia av medgivandet och sända till BFA.

Sedan ska det väl översättas tror jag.

Jag tror vi är på rull.

Förresten har jag blivit uppringd av personalchefen som vill träffa mig.

NU har vi skickat ett mail till BFA med vårt utkast till fotobok. Det är sååå skönt att det är gjort. Känns bra att ligga på framkant eftersom jag har förstått att det är MYCKET papper som ska samlas innan man kan skicka sin ansökan för adoption till Taiwan. Nu kan vi förhoppningsvis koncentrera oss på annat när det börjar bli vår tur.

På FL:s startsida visas en bild på ett stackars barn vars föräldrar vunnit något slags tävling om roligaste grimasen. Det roar mig inte alls.

Vem tänker på ungarnas integritet? Det är faktiskt sjukt att hänga ut sina barns fulaste grimaser på nätet - i synnerhet när det är högst omedvetna grimaser. Förvisso är jag ingen expert på barns reaktioner men vad jag sett av Bonusen och mina syskonbarn är barn/tonåringar känsliga långt upp i ålder när det gäller det egna utseendet och det måste man respektera.

Undrar om en enskild förälder skulle skicka in foton av sig själv när de är som allra fulast. Nä, skulle inte tro det.  

Darlingen och jag sitter nära, nära vid matbordet och knappar under tystnad på varsin dator. Jag har jobbat undan och skuttar omkring på Taiwanlistan och Darlingen jobbar ihärdigt med fotoboken. Han är makalöst duktig och uthållig.

Festen igår var trevlig om än inte hejdlöst skojig. Jag struttade omkring i synnerligen rosa strumpbyxor och rosa sjal eftersom det var ett rosa tema. Såg mest av allt ut som en flamingo nertill men lite tjockare.

På det hela taget är jag på gott humör och tycker att det känns ok att ge mig ut på vägarna igen imorgon. Eller är det min självbevarelsedrift som ser till att jag tycker att det är ok. Ser fram emot torsdag då jag är HELT ledig!!!

Veckan har tillbringats i Halmstad och i Jönköping. Jag har fått en föraning om hur det skulle kännas i kroppen om man satt i rullstol eftersom jag rör på mig deprimerande lite. Antingen sitter jag på en kontorsstol, sitter vid ett matbord, ligger på en hotellsäng eller sitter i bilen. Jag har fått ett nytt dille - jag tycker att jag känner mina muskler förtvina. I den mån redan förtvinade muskler kan förtvina ännu mer....

Det har gått fantastiskt bra i veckan och jag är mycket nöjd. Intervjun i fredags gick på det hela taget också bra om det inte vore för den lilla detaljen att jag tog upp adoptionen och berättade att den hindrar mig att tänka långsiktigt. Jag kan liksom inte tänka längre än till barnbesked - därefter är det ett svart hål som jag inte kan föreställa mig hur det kommer att bli. Alltså har jag svårt för att se längre fram än 1-1,5 år. Det är dumt. Eftersom många turer har jag nog ändå kommit fram till att jag är intresserad av jobbet. Fast jag kanske redan är uträknad på grund av min egen oförmåga att se framåt och tänka i flerårsplaner istället för ettårsplaner. Har bestämt mig för att försöka ställa till rätta genom att ringa upp intervjuarna och personalchefen på måndag i syfte att säga att jag är mycket intresserad och inte bara lite.

Ikväll ska vi på 40-års fest. Jag är väl inte i toppform. Inte Darlingen heller. Vi hade behövt gosa ner oss i soffan och käka kinamat. Och vakna utvilade och alerta imorgon. Fast det blir säkert trevligt när man väl kommer igång. Kanske ska ta en drink eller två innan för att få igång festnerven.

Darlingen sitter och grottar med fotoboken. Vi har kommit på ett sätt att skicka vårt utkast till BFA innan vi beställer boken. Kan ju vara bra att få den godkänd innan vi lämnar den till tryck.

Det verkar vara många på gång i Taiwan via både BV och BFA. Igår blev jag superstressad när jag insåg att man startat upp flera familjer och vi kanske måste vänta några månader innan det blir vår tur. Jag har ingen aning om denna oro är befogad men något ska man ju som bekant oroa sig för. Har fått tillgång till svenska Taiwanlistan och måste hitta tid att presentera mig och Darlingen. Ska försöka hinna med det imorgon. Tror att det är ett bra forum att dela tankar och få ta del av andras erfarenheter.

Over and out.

Det är så otroligt mycket nu att jag har tvingats skära ner på bloggandet. Jag har fullt upp med att jobba. Jag jobbar alldeles för mycket och inser att det inte kommer att hålla i längden. Nu har jag två intensiva veckor framför mig som avbryts av en 40 års fest. Hur kul det än är med fest så känns det bara betungande när man inte känner att man har något eget liv. Försöker vara positiv - mitt arbete är ju jätteroligt, men det dränerar mig samtidigt.

Har pratat med BFA om Taiwan igen. Det ser fortsatt positivt ut att få skicka så fort vårt äktenskap fyller 2 år. Men fotoboken har - av tidsskäl - legat i träda sedan några veckor tillbaka. Jag sätter min förhoppning till att Darlingen tar tag i den nu när jag är bortrest i två veckor på raken.

Ska på intervju i den kommande veckan. Har börjat darra rejält på manchetten av olika anledningar. Jag försöker tänka fritt men ju mer jag tänker på det desto mer ofritt tänker jag. Vet inte om det är min sedvanliga beslutsångest eller om det ligger verkliga anledningar bakom min tvekan.