Igår monterade Darlingen och Bonusen en katapult (som ingick i figurerna som beställdes via nätet....). Problem uppstod när vårt gamla lim hade härdat och inte minsta lilla klisterdroppe kunde klämmas ut. Eftersom jag visste hur gärna han ville fixa den där katapulten sa jag i lätt ton

"Du kan väl sticka och handla?".

"Nä, det är läskigt. Jag vill inte handla själv."

Den lille kanaljen är smart. Han har upptäckt att det vädjar till vuxnas empati att säga att han tycker att något är läskigt. Om man är tillräckligt liten, hjälplös och rädd så rusar vuxna till hjälp. Och han själv slipper. På Bonusens språk betyder "läskigt" egentligen "jagharintelustsåjagsägerattdetärLÄSKIGTsåslipperja
g". Det kan innebär allt från att det är "läskigt" att öppna dörren när det ringer på till att det är "läskigt" att hälla varmt vatten i en oboy-mugg. Men det är inte läskigt att gå ner i vår mörka källaren för att spela dataspel själv....

Åter till trädgården där gossebarnet begrundade ett eventuellt liminköp i några sekunder. Gjorde några lama försök att få med oss till affären.

"Men tänk om jag går vilse?"

"Du tar såklart med din mobiltelefon och ringer oss isåfall"

"Men vad ska ni göra då?"

"Då säger vi att du ska gå och ställa dig i närmsta gathörn och läsa på gatuskyltarna och sedan kommer vi och hämtar dig"

"Men ni kan ju inte alla gatorna"

"Jo, det kan vi. Vi vet precis var du är om du talar om vilken gata du är på"

"Men ni kan ju inte alls gatorna. Ni kan till exempel inte Hästvägen"

"Det finns ingen Hästvägen på Orten. Alla hästvägar finns vid Jägersro". 

Tystnad

"Men jag vet ju inte var limmet står i affären"

"Det står till höger precis när du kommer in i affären"

"Men tänk om jag inte hittar det?

"Då får du fråga någon i butiken"

Men tänk om jag inte hittar rätt lim. HUR ska jag veta vilket lim jag ska köpa?"

"Du läser på förpackningen"

"Men tänk om jag inte förstår"

"Då ringer du till oss och läser vad det står så hjälper vi dig"

Tystnad

"Men jag har inga pengar"

"Jag har i min plånbok. Vill du att jag ska hämta till dig?"

Tystnad

"Ja, jag går väl då"

Sedan sprang han ut i stora vida världen. Vi stod på ovanvåningen, såg honom springa iväg på sina långa ben och stora fötter (40!) och kände oss nervösa. Det var inte bara en utmaning för honom utan även för oss. Sanningen är den att det inte alls var några vilsamma minuter innan telefonen ringde och Bonusen meddelade att det fanns 3 olika limsorter.

En kvart senare var han hemma igen. Han hade varit lite vilse men rett ut situationen när han fick syn på videoaffären. Det stärkte självförtroendet ytterligare att klara även det. Han var stolt som en liten tupp, hade limmet i högsta hugg och minst 1 cm längre.

Bonusen ringde oss en vecka innan han kom för att be oss beställa några figurer via nätet. De kostade 400 kronor och det var Farmors julklappspeng på 500 kr som gick åt. I julas tog han med sin julklappspeng till sin mamma.

Under den gångna veckan har vi vid olika tillfällen tagit upp skulden. Ingen reaktion, bara undvikande av ämnet. Jag fattade tidigt misstankar om att han inte hade pengen med sig. Och eftersom han inte sagt något i stil med "Oj, jag glömde pengarna hos mamma" så har jag börjat misstänka att han räknat med att vi skulle efterskänka skulden. Och där rök alla hans chanser till att vi skulle göra det han räknade med :-)

Imorse var det sanningens minut. Till sist var han tvungen att säga att han inte hade några pengar med sig. Det blev uppfostringsföreläsning från Darlingen. Man SKA betala sina skulder utan påminnelser eller säga som det är (=begära anstånd). Om man inte kan sköta det måste man göra förskottsbetalningar och då tar det längre tid innan man får sina efterlängtade saker. Bonusen begrundade detta och lommade iväg till sina två sparbössor som bor här. Där skrapades 210 kr ihop. Han fick två veckors veckopeng (40 kr). Nu återstår en skuld på 150 kr.

Darlingen tyckte att vi skulle ta ut pengarna från hans konto men det handlar ju inte om pengarna. Det handlar om principen. Och att det är mer sedelärande för en 11-åring att lämna över pengar man håller i än att flytta "låtsaspengar" via internet. Medan Bonusen borstade tänderna höll vi ett kort rådslag och bestämde att skulden ska betalas nästa gång han kommer. Det blir dubbel utmaning för Bonusen. Dels att komma ihåg att ta pengarna med sig och dels betala dem utan påminnelser.  

Jag känner mig blödig och vill egentligen efterskänka skulden. Men samtidigt tycker jag att det är viktigt att barn förstår hur viktigt det är att betala/lämna tillbaka det man lånar.  Vi har råd, vi vill ge honom saker men vi vill få honom att förstå att man uppfyller sina åtaganden och betalar sina skulder.

Det är ständiga ställningstagande när man är förälder. Och ibland vill man göra tvärtemot än vad som är nyttigt för barnet i det långa loppet. Jag antar att man blir immun men det har jag inte blivit ännu.