Igår hände det en totalt oväntad sak. Jag fick en fråga och sedan blev allt konstigt.I natt drömde jag om att jag stod på vår ovanvåning och såg tre flygplansdelar (blå och röda) forsa ner från himlen. Delarna var aldrig i närheten att krascha på mig utan föll en bit bort. Jag minns ingen rök, döda människor eller annat elände utan vaknade strax efter kraschen. Jag minns att jag tänkte "shit, vad det kommer att dundra när de slår i". Men jag minns inte dundret. Bara flygplansdelarna som kom farande och jag som hojtade "Hjälp, ett plan som störtar". Någon fanns bredvid mig men jag minns inte vem. Den personen var ganska lugn och oberörd. Imorse googlade jag om min dröm: "The message of “plane crash” dreams always is the same. It’s time to rescue your self from feelings of being in a “free fall” by taking concrete steps to reassert your goals and values. The journey of a thousand miles begins with a single step. Your nervous plane ride dreams show you are anxious to get back on course"

Jag ringde min vän som arbetar som revisor. Det var väldigt länge sedan vi talades vid så det var kul att prata. Bestämde att vi ska käka lunch ihop imorgon. Jag känner mig lite ful eftersom jag kanske inte skulle ringt om det inte vore för mitt ärende. Men jag är himla glad att jag hade ett ärende så jag fick en anledning att ringa. Det är så lätt att man glömmer bort varandra, alla har så mycket för sig. Det är trots allt en gammal god vän som jag känt i många år och till och med åkt på semester tillsammans med. Jag har på känn att det blir en lång och trevlig lunch :-) 

Vännen har startat eget men är inte längre revisor. Däremot arbetar hon på konsultbasis med redovisningsuppdrag för sin gamla arbetsgivare. Hon föreslog själv att hon kunde be dem hjälp oss att få ett intyg. Kanske blir det så att hon kan sätta samman det på det sätt vi behöver och därefter får en revisor godkänna och underteckna.

Det går framåt.

Vi har haft en paus i papperssamlandet men nu ska jag ta ny tag. Idag ringde jag min bankrådgivare och beställde ett Bank Statement. Hon var ytterst samarbetsvillig och jag har nu skrivit en mall till henne som jag kan maila till henne imorgon.

Ikväll ska jag försöka ringa en gammal arbetskamrat som - enligt ryktet - har startat egen revisionsbyrå. Hoppas, hoppas att hon vill och kan skriva Particulars of Property.

Vi stöter på en del patrull när det gäller Darlingens besparingar. En bank är ganska ovilliga att samarbeta med oss och skickade ett rekommendationsbrev (!) istället för utdrag över besparingarna. En fond i annan bank har varit försvunna ett tag - tanken var att innehavet skulle flyttas till vår huvudbank men det visade sig att det var en specialfond som inte gick att flytta. 

Annars lunkar vi på. Darlingen är i stora staden i två dagar och själv njuter jag av att ha klarat av coachningen för veckan. Nästa vecka är det tuffare tag eftersom jag ska till Jönköping. Långt borta och många coachningar på kort tid. Det kommer säkert gå bra men det börjar faktiskt bli lite trögt med motivationen. Vill gärna vara hemma - det är så mycket annat som ska fixas.

Min intervju blev uppskjuten till 24 april. Då är jag i alla fall snygg i håret eftersom jag ska klippa mig imorgon eftermiddag. Ska bli spännande att prata lite med min frisör som också är i adoptionstagen. Kollade precis på AC:s uppdaterade kölistor och misstänker att frisören kommer att vara lite låg. De står och stampar - det kommer in nya framför dem hela tiden....

Igår monterade Darlingen och Bonusen en katapult (som ingick i figurerna som beställdes via nätet....). Problem uppstod när vårt gamla lim hade härdat och inte minsta lilla klisterdroppe kunde klämmas ut. Eftersom jag visste hur gärna han ville fixa den där katapulten sa jag i lätt ton

"Du kan väl sticka och handla?".

"Nä, det är läskigt. Jag vill inte handla själv."

Den lille kanaljen är smart. Han har upptäckt att det vädjar till vuxnas empati att säga att han tycker att något är läskigt. Om man är tillräckligt liten, hjälplös och rädd så rusar vuxna till hjälp. Och han själv slipper. På Bonusens språk betyder "läskigt" egentligen "jagharintelustsåjagsägerattdetärLÄSKIGTsåslipperja
g". Det kan innebär allt från att det är "läskigt" att öppna dörren när det ringer på till att det är "läskigt" att hälla varmt vatten i en oboy-mugg. Men det är inte läskigt att gå ner i vår mörka källaren för att spela dataspel själv....

Åter till trädgården där gossebarnet begrundade ett eventuellt liminköp i några sekunder. Gjorde några lama försök att få med oss till affären.

"Men tänk om jag går vilse?"

"Du tar såklart med din mobiltelefon och ringer oss isåfall"

"Men vad ska ni göra då?"

"Då säger vi att du ska gå och ställa dig i närmsta gathörn och läsa på gatuskyltarna och sedan kommer vi och hämtar dig"

"Men ni kan ju inte alla gatorna"

"Jo, det kan vi. Vi vet precis var du är om du talar om vilken gata du är på"

"Men ni kan ju inte alls gatorna. Ni kan till exempel inte Hästvägen"

"Det finns ingen Hästvägen på Orten. Alla hästvägar finns vid Jägersro". 

Tystnad

"Men jag vet ju inte var limmet står i affären"

"Det står till höger precis när du kommer in i affären"

"Men tänk om jag inte hittar det?

"Då får du fråga någon i butiken"

Men tänk om jag inte hittar rätt lim. HUR ska jag veta vilket lim jag ska köpa?"

"Du läser på förpackningen"

"Men tänk om jag inte förstår"

"Då ringer du till oss och läser vad det står så hjälper vi dig"

Tystnad

"Men jag har inga pengar"

"Jag har i min plånbok. Vill du att jag ska hämta till dig?"

Tystnad

"Ja, jag går väl då"

Sedan sprang han ut i stora vida världen. Vi stod på ovanvåningen, såg honom springa iväg på sina långa ben och stora fötter (40!) och kände oss nervösa. Det var inte bara en utmaning för honom utan även för oss. Sanningen är den att det inte alls var några vilsamma minuter innan telefonen ringde och Bonusen meddelade att det fanns 3 olika limsorter.

En kvart senare var han hemma igen. Han hade varit lite vilse men rett ut situationen när han fick syn på videoaffären. Det stärkte självförtroendet ytterligare att klara även det. Han var stolt som en liten tupp, hade limmet i högsta hugg och minst 1 cm längre.

Bonusen ringde oss en vecka innan han kom för att be oss beställa några figurer via nätet. De kostade 400 kronor och det var Farmors julklappspeng på 500 kr som gick åt. I julas tog han med sin julklappspeng till sin mamma.

Under den gångna veckan har vi vid olika tillfällen tagit upp skulden. Ingen reaktion, bara undvikande av ämnet. Jag fattade tidigt misstankar om att han inte hade pengen med sig. Och eftersom han inte sagt något i stil med "Oj, jag glömde pengarna hos mamma" så har jag börjat misstänka att han räknat med att vi skulle efterskänka skulden. Och där rök alla hans chanser till att vi skulle göra det han räknade med :-)

Imorse var det sanningens minut. Till sist var han tvungen att säga att han inte hade några pengar med sig. Det blev uppfostringsföreläsning från Darlingen. Man SKA betala sina skulder utan påminnelser eller säga som det är (=begära anstånd). Om man inte kan sköta det måste man göra förskottsbetalningar och då tar det längre tid innan man får sina efterlängtade saker. Bonusen begrundade detta och lommade iväg till sina två sparbössor som bor här. Där skrapades 210 kr ihop. Han fick två veckors veckopeng (40 kr). Nu återstår en skuld på 150 kr.

Darlingen tyckte att vi skulle ta ut pengarna från hans konto men det handlar ju inte om pengarna. Det handlar om principen. Och att det är mer sedelärande för en 11-åring att lämna över pengar man håller i än att flytta "låtsaspengar" via internet. Medan Bonusen borstade tänderna höll vi ett kort rådslag och bestämde att skulden ska betalas nästa gång han kommer. Det blir dubbel utmaning för Bonusen. Dels att komma ihåg att ta pengarna med sig och dels betala dem utan påminnelser.  

Jag känner mig blödig och vill egentligen efterskänka skulden. Men samtidigt tycker jag att det är viktigt att barn förstår hur viktigt det är att betala/lämna tillbaka det man lånar.  Vi har råd, vi vill ge honom saker men vi vill få honom att förstå att man uppfyller sina åtaganden och betalar sina skulder.

Det är ständiga ställningstagande när man är förälder. Och ibland vill man göra tvärtemot än vad som är nyttigt för barnet i det långa loppet. Jag antar att man blir immun men det har jag inte blivit ännu.

Vi har gjort av med förfäransmycket pengar på trädgårdslivet denna helgen. Om det inte vore för extrem beslutsångest i valet av klematis hade det blivit ännu värre. Darlingen och Bonusen har kravlat omkring i jordcirkel som snart ska få en gräsmatta som mössa. Vi är lite oense om hur bra jorden måste vara - Darlingen tycker att den befintliga jorden är ok medan jag nojjar för att den inte är tillräckligt näringsrik för en bäbisgräsmatta. Jag har planterat om alla uteväxterna - en afrikansk lilja fick en tämligen omild behandling och jag tror att den kommer att protestera genom att inte blomma. Afrikanska liljor trivs bäst när det är trångt om fötterna men nu var det bara rötter kvar så det var dags att göra något. Borde ha gjort det i höstas men men....

Utflykten igår var vilsam och trivsam. Sakta mak genom en skog som sett sina bästa dagar. Almsjukan är inte att leka med men vitsipporna blommade villigt och vi fikade vid en liten å. Farmor tillbringade resten av dagen och kvällen hos oss. Jag lyckades till och med trolla fram en påskmiddag på kvällen trots att jag var ganska trött och bedagad. Farmor känner sig ganska ensam sedan hennes andra barnbarn flyttat utanför stan och träfftillfällena inskränkts till ett minimum. Hennes dotter har träffat en ny man och ersatt Mormor med nya personer, nya bonussyskon, nya släktingar, massor av lekkamrater, hus som renoveras och en fulltecknad almanacka. Tror att hon fått träffa barnbarnet 2 gånger sedan slutet av januari. Tacka tusan för att det blir tomt. Jag vet inte hur jag ska hantera hennes ensamhet. Jag känner med henne men samtidigt kan vi inte ersätta den dagliga kontakt hon haft med det utflyttade barnbarnet. Förut hade hon nästan inte tid med oss för att det andra barnbarnet krävde så mycket tid eftersom hennes mamma var ensamstående men nu är läget helt annorlunda. Vi försöker göra vad vi kan men vi jobbar mer än de flesta och träffar Bonusen mindre än andra som har barn. Igår pratade Darlingen om att sluta spela golf för att han aldrig hinner med. Han var ganska låg. Han har det tufft med en jobbhelg varje månad och en helg då han ligger som en rem över landsvägarna för att hämta och lämna Bonusen. De två återstående helgerna behöver vi ladda batterier, vara sociala, skapa trädgården, fixa adoptionspapper och vila upp oss. Vi pratar mycket om hur vi ska agera när vi fått barn. Vi är fullt medvetena om att vi inte kan köra på med samma jobbtempo som vi gör idag. Darlingen har fått ytterligare ett nytt uppdrag som innebär resor och möten. Han skulle behöva skära ner på arbetstakten men just nu behöver vi pengarna så vi pratar mycket om "sen". Vi hoppas kunna gå ner i tid båda när vi fått gemensamt barn. Darlingen måste göra det om han ska fortsätta ta på sig så mycket sidouppdrag. Man kan inte bara fylla utan att ta bort något.

Nu är Darlingen och Bonusen iväg för att köpa nya fotbollsskor för gräsmattespel. Det är match imorgon och Bonusens mamma ringde för en stund sedan och meddelade att det måste köpas nytt för han vuxit ur det gamla. Det var tur att vi inte planerat en massa annat för då vet jag inte hur vi skulle hunnit med. Detta är den enda dagen vi haft denna veckan där vi inte jobbar, har gäster eller är bortbjudna. Bonusens kompis ringde precis och ville leka men vi sa nej - det är hans sista dag hos oss och vi vill tillbringa den tillsammans.

Det är ganska skönt idag. Inga måsten och inga krav. Bara vanligt stilla hemmaliv och kontemplation. Jag njuter.

Precis när det kändes som om vi hade allt under kontroll för tillfället så fick vi nyhetsbrev från BFA. Vi som levt i tron att vi kunde dela upp papperssamlandet i två delar (så har det sagts tidigare) insåg plötsligt att det har ändrats. Numera vill man att alla handlingar - utom läkarintyg - i princip är klara samtidigt. Därmed tillfogas följande till vårt arbete:

• Inkomstuppgifter från våra arbetsgivare
• Utdrag från Skatteverket om vår senaste taxering
• Utdrag ut folkbokföringsregistret
• Vigselbevis + välsignelsebevis (här ligger vi på framkant eftersom de redan är skickade till översättning)
• Telefonlista

Tydligen finns det två sätt att bli adoptivföräldrar till ett taiwanesiskt barn - antingen väljer biologiska föräldrar + socialarbetare föräldrarna eller så ombeds BFA-A föreslå lämpliga föräldrar. I den senare fallet innebär det att den biologiska familjen får välja mellan flera kandidater. Det kan innebära att man inte blir utvald. Men det kan också innebära att man blir utvald och att man snabbt måste kunna presentera sina övriga dokument.

Jag är så himla glad att vi klarat av de tyngsta uppgifterna - fotoboken och snart det personliga brevet. Det andra handlar mest om att beställa saker och se till att de blir korrekta.

Idag är det vitsippeutflykt som gäller. Igår var det påskmiddag med hela min närmsta släkt. Det var ett uppbåd av vuxna och kusiner som rasade omkring. Ingen av barnen är lika gamla så det uppstår slitningar emellanåt när tonåringar ska hitta meningsfulla aktiviteter som inkluderar 4-åringar. Den äldsta valde att bära omkring på släktens minsting - 6-månaders Gullet. Vädret var makalöst och vi promenerade ner till Rosenfamiljen för att inhämta ett personligt brev till Lillebror. Han är fadder till äldsta Rosenflickan som ska konfirmeras snart. Han är ombedd att delta i konfirmationen såsom fadder. Det var något om handpåläggning. Han såg inte odelat positiv ut eftersom han valt att gå ur kyrkan...

Igår hade vi liten vårmiddag hemmavid. Det serverades sparrissoppa med champagne, gös med ärtpuré och choklad cheesecake. Vet inte vad som tog åt mig men ingenting smakade mig. Jag går alltjämt omkring med ont i ryggen och i morse kom minsann några tårar också när benen plötsligt vek sig under mig. Kan en inflammation orsaka så mycket obehag? Inte försvinner mina allergiska utslag i ansiktet heller.... Min kära mor tror att det är stress som orsakar mitt tillstånd men jag känner mig ju inte stressad... Jag känner mig pigg och starkt förutom ryggontet och vi har adoptionsruljangsen under kontroll.

Min gamla kollega som hjälpte mig att skriva ett Bank Statement berättade att en annan av våra gamla kollegor startat revisionsfirma. Jag har haft henne i åtanke när det gäller Particulars of Property så jag ska ringa henne och fråga om hon kan tänka sig att ställa upp. De senaste veckorna har jag insett vilken fördel det är att ha ett bra nätverk - livet underlättas.

Återstår just nu:

• Bank Statement (Darlingen). Beställt men inte fått.
• Bank Statement (huvudbanken). Förvarnat men inte beställt. Avvaktar fondöverföring och utbetalning av ersättningar/utlägg.
• Particulars of Property. Beroende av Bank Statement.
• Förtydligande om vår ekinomi av familjerättssekreteraren. Beroende av Bank Statement och Particulars of Property.
• Personal letter. Påbörjat.
• Hemutredning mm i retur efter översättning. Beställt med deadline 17 april. 
• 8 passfoton vardera. Usch och tvi - vill hinna klippa mig först. Sker den 17 april.

Phew... det återstår mer än jag trodde. Det enda vi kan komma vidare med just nu är passfotona men jag är för fåfäng för att stolpa iväg och bli fotad innan jag luggats.

Ikväll ska vi utåt föräldrahemmet till och äta påskmiddag. Det ska bli trevligt att träffa hela släkten. Det är ett fantastiskt påskväder och livet borde leka. Om det inte vore för den lilla detaljen att jag - som vill plantera om mina växter - inte kan stå och röra mig så bra.