Idag firar vi 2-årig bröllopsdag. Förutom att vi varit lyckligen gifta i två år innebär det också att vi äntligen uppfyller kraven för att få adoptera från Taiwan. Darlingen förärade mig med 10 röda rosor och jag förärade honom med en Zinfandel från 2007. Den ska sparas och öppnas den dag vi får barnbesked. När presenterna för överlämnade knallade vi iväg till lokala krogen och åt middag, blev lite spritlyckliga och berättade dråpliga historier från vår barndom från Bonusen. Han sa att han aldrig haft så roligt på restaurang.

Jag har besökt min gamla arbetsplats och fått ett Bank Statement utskrivet - ordagrant efter BFA:s anvisningar. Efter vår kontakt med SEB känns det stort. SEB var inte alls lika tillmötesgående... Vi fick också fotografierna som ska användas att sätta utanpå vår akt. Vi har tre olika foton att välja mellan och om vår beslutsförmåga brister överlåter vi förmodligen till BFA att välja ut det foto som de tycker är bäst.

Jag har fått en inflammation i höften efter att ha suttit illa varje dag i 5 veckor. Det gör ruskans ont och jag vaknade TIDIGT i morse av smärtan. I arla morgonstund vacklade jag runt på smågatorna på Orten i ren desperation. Faktum är att det kändes bättre efter en halvtimmes promenad. I eftermiddag var jag på Apoteket och köpte inflammationshämmande medicin och den hjälper! Jag var skeptisk men mår otroligt mycket bättre. Hoppas nu på en god natts sömn inför morgondagen då jag ska sitta i 6 timmar för att coacha två kollegor.

Sakta men säkert börjar vi få ordning på papperna till adoptionen. Idag kom fotoboken, vi sände alla möjliga papper till översättare, skickade efter utdrag ur belastningsregistret. Igår beställde vi tre hyfsat bra närbilder av oss - vi kunde inte bestämma vilket vi skulle använda. Vi har fixat kopior av våra pass även - vidimeringen får göras på torsdag när ett av våra referenspar ska hit och äta middag.

Vi har också kollat upp byggkostnaden för huset till revisorn (även om vi ännu inte kontaktat någon), jag har bokat tid med banken som har mitt pensionssparande, Darlingen har beställt ett utdrag från bankens som har hans pensionssparande och vi håller på att positionera våra ekonomiska mellanhavanden för att inte ha så många bank statement att samla in. Nu är vi nere i tre...

Det här kommer nog att gå. Även om Darlingen mattats de senaste dagarna och mest brottas med sin son. Men det ska ju också hinnas med :-)

Våra djurskrämmor sitter alltjämt uppe. Mestadels utan batteri. Det är så mycket rörelse på gatan så batterierna går åt i parti och minut. Idag erfor vi att det inte är bara djur som skräms bort. Även små barn. Hjortfamiljens yngste har varit och lekt här idag. Gossebarnen jagade varandra runt huset tills en av dem trillade ihop i en liten hög och störtgrät. Han hade i villervallan sprungit rakt in i djurskrämman och skrapat sig rejält i sidan. Tårarna rann och lite blod kom minsann också. Som tur var hade mamman precis kommit så det blev hemfärd för ompyssling och tårtorkning.

Vi får nog överväga att ta bort de där djurskrämmorna. Inte vill vi skrämma bort små barn eller annat på två ben.

Jag har haft en intensiv jobbvecka men nu är det största kontoret avklarat. Jag har våndats en smula och det var första gången som det var motigt på allvar. I grupp var alla moltysta men individuellt pratades det desto mer. Problemet är identifierat sedan länge. Tyvärr är det inget vare sig jag eller min chef kan agera på utan någon annan måste agera. Det roligaste var att jag kunde inspirera en kollega till att ta itu med att göra något hon dragit på länge.

Gårdagen bjöd på fantastiskt väder och vi for till plantskola för att köpa de första vårblommorna. Adoptionen fick vila. Sedan var vi ute hela dagen; planterade, putsade fönster, oljade utemöbler, planerade om och samlade nyckelpigor. Jag blev mer och mer orörlig eftersom jag troligen fått en muskelinflammation runt höften efter 5 veckors mer eller mindre dåligt sittande i allehanda ställningar. Känns inget vidare eftersom jag har ytterligere 9 veckor med kass arbetsställning framför mig. Min chef förvarnade mig om att jag troligen kommer att bli tillfrågad att göra samma turné mot företagssidan men jag vet inte om jag orkar eller vill. De här månaderna är ett rejält ingrepp i mitt liv eftersom jag inte klarar av allt jag ska göra på arbetstid utan måste sätta till fritid. Och man blir ganska mentalt slut av att hela tiden ge, ge, ge.

Adoptionen går framåt. Eller rättare sagt, Darlingen går framåt. Jag gör mest ingenting. Jag har drabbats av försvagning. Är trött och oinspirerad i det mesta. Flyttar mest runt saker och är ostrukturerad. Piper över min onda höft, oroar mig för att att jag inte har sommarkläder, pengar, middagsbjudningar, presenter som ska köpas... ja, typ allt man kan oroa sig för. Måste komma ur detta tillståndet och börja hjälpa Darlingen med att samla papper. Jag var helt oförberedd på den här trögheten i mitt system så jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den. ALLT känns jobbigt - att få intyg på banksparande, att behöva kontakta utredaren igen, hitta en revisor, framkalla foton....

Sunk. 

Jag har hittat vigselbeviset. Det låg i bankfacket.

Ikväll ska jag träffa en gammal kollega och äta pasta. Det är nog bra. Jag har ju inte något att sortera ikväll och Darlingen är så vidunderligt koncentrerad när han skriver på engelska att jag helst inte ska snattra så mycket om "mjuka" formuleringar och "kan vi inte göra så istället"... Jag kommer in i bildens tids nog...