Efter den kulinariska högtiden med köpepizza fick jag lite nojja över vårt exkluderande av den verkliga högtiden, Valborg. Eftersom jordgubbsdrink och rödtjut inmundigats och cyklarna var opumpade googlade vi efter brasor på gångavstånd. Vi hittade en lämplig och travade iväg i liten trupp. Vi hittade en förfärlig massa folk som också letade efter Brasan. Alla pratade med alla. Det picknickades, spelades gitarr, flockstods och frös om bara vårben. Men någon brasa hittade vi inte.

Så istället för att rasa ut vintern och välkomna våren kastade vi flatstenar mot solnedgången. Mina plumsade mest rakt ner i plurret medan Darlingen och Bonusen lyckades riktigt bra. Det blev en oväntat mysig kväll där vi stod på led och såg när solen släcktes över horistonten. Jag vet att solen går ner varje dag men det kändes ändå lite magiskt att se varenda sekund av den.

Sedan gick vi och hyrde film. Damernas Detektivbyrå. Åt jordgubbar, glass och köpekladdkaka (jaja... det var en LAT valborg). Darlingen fick ont i huvudet, mådde illa och somnade i soffan, jag somnade i soffan medan Bonusen låg tryggt mellan oss snarkande soffpotatis och tyckte det var en jättebra film. 

Idag mår jag sådär. Tur att den där influensan inte kommit till stan ännu annars hade jag trott att jag hade drabbats. Nu överväger jag att fortsätta tro på pollenallergi. Eller kapitulera inför faktum att Darlingens baciller hoppat över till mig i sin jakt på nya värdpersoner. Trots att jag spritat händerna duktigt.