Bonusen ringde igår och ville ta med sig en kompis till helgen. Vi sa nej eftersom han kommer sent på fredagskvällen, vi ska ägna lördagen åt ärendespring, vi är bortbjudna på lördag och sedan blir han hämtar tidigt på söndag.

Idag ringde den ömma modern. Hon hade åsikter om både det ena och det andra. För det första tyckte hon att vi var märkliga som inte lät kompisen följa med. Darlingen förklarade tålmodigt att det inte kunde komma på tal. Hon gav sig inte. Sa att det var tråkigt för sonen att inte ha några lekkamrater i egen ålder på festen. Att vi bara hade vänner med småbarn. Vilket inte alls är sant. Brydde sig inte om vad vi sa. När hon till sist insåg att vi inte skulle ändra oss började hon istället orera om att vi inte fick stanna för länge. Sonen skulle upp tidigt och spela fotboll. Själva skulle de på middag hos några släktingar i Skåne. Om det nu var så hemskt för Bonusen att gå på fest med oss kunden han ju fått följa med dem? Det är emellertid inte första gången Bonusen ska vara hos oss när de besöker släktingarna. Sist det hände gick alla utom Bonusen på Melodifestivalen i Malmö. Släktingarna hade gett biljetterna som tröst för att Bonusens mammas pojkväns dotter (Hm... ) hade åkt tillbaka till sin mamma i Australien. Som om inte Bonusen påverkades av det. Han var tydligen inte värd att få en biljett. Jag tyckte det var oerhört grymt mot Bonusen som tycker det är jätteroligt med Melodifestivalen. Han hade blivit besviken. Han ville inte riktigt säga det till oss för han tror förmodligen att vi hade blivit ledsna om han hellre velat gå på Melodifestival än att hänga i soffa med oss. Jag försökte förklara för honom att vi tål att han är ärlig och säger vad han vill. Att vi innerligt gärna vill ha honom hos oss men att vi förstår att saker ibland krockar - vi klarar att tackla sådant. 

Ibland blir jag så trött på den morsan. Vad ger henne rätten att diktera villkoren för våra helger? Det var inte så länge sedan hon ringde - på Bonusens födelsedag och mitt under brinnande födelsedagskalas - för att skälla ut Darlingen för att han gjort sin son besviken genom att inte ringa och gratulera honom på födelsedagen. Problemet var bara att Darlingen HADE ringt. Men det hade Bonusen glömt - när hans mamma undrade om pappa ringt sa han nej. När hon insåg att hon hade fått det om bakfoten gick hon över till att kanalisera sin ilska på en händelse i skolan. Gjorde händelsen till ett mycket större problem än det var och Darlingen bokades in på ett möte med fröken. Vi hade rådslag och Darlingen for iväg på mötet. Det visade sig att det inte var så stor grej. Det hade retts ut. Fröken hade tom antytt att Bonusens mamma var ganska svår att tackla eftersom hon var ganska påstridig om det andra barnets skuld. Trots att Bonusen erkänt sin del i det hela. Så det blev verkligen en höna av en fjäder för att mamman skulle legitimera sitt ilskna påhopp på Darlingen som gjordes på felaktiga grunder.