Nu ska vi klä oss fint och gå iväg för att utöva vår makt. Vi ska rösta i EU-valet. Vi har velat hit och dit om vi ska rösta men i grund och botten har vi nog hela tiden vetat att vi vill säga vad vi tycker. Därför har det varit ett rejält problem att inte exakt veta VAD vi tycker och VILKET parti som tycker det vi inte vet att vi tycker.

Vi har gjort vissa ansträngningar för att komma till tals med vårt innersta. Häromkvällen tittade vi på EU-debatten i TV. Och idag har vi tagit till ett helt nytt grepp - en webb-test via www.aftonbladet.se

Nu vet vi. Och nu ska vi gå och säga vad vi vet och tycker. Och det blir inte Piratpartiet eller Sverigedemokraterna.

Idag ringde Bonusens mamma. Hon är gravid i 13:e veckan. Samtidigt meddelades det att de köpt hus. Det är storligen förvånande att Bonusens mamma nu är gravid. Hon har alltid varit mycket snabb på att berätta att det är Darlingen som får ta på sig ansvaret för syskon till Bonusen. Hon har inte varit det minsta intresserad av att återuppleva småbarnsåren. Nu har hon tydligen kommit på andra tankar... Och en liten dj*vel sitter på min axel och flinar lite och säger: "Är du förvånad, hon härmar ju dig i allt annat så varför inte i familjeavseendet också?". Hur som helst är hon i samma ålder som jag så det är ju förenat med vissa risker att bli gravid. Det ska således göras ett fostervattensprov. Jag hoppas att det går bra och att det föds en frisk liten krabat.

Bonusen hade - enligt sin mamma - varit väldans orolig för om jag skulle bli ledsen eftersom jag inte kan få barn. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. Kanske ska jag börja använda barnanpassade metaforen "jag väntar barn i hjärtat och din mamma väntar barn i magen" för att han ska förstå att jag är lika glad för mitt framtida barn som fötts av en annan mamma i Taiwan som hans mamma är glad för sitt framtida barn som hon föder själv. Men jag tror faktiskt att Bonusens mamma förstärker sin sons oro. Hon har en tendens att använda honom för sina egna känslomässiga syften. Tillskriver honom sådant som hon själv känner för att göra det legitimt. Jag blev nog mest misstänksam över detta när Bonusens mamma sa att Bonusen bett henne ringa Darlingen för att berätta eftersom han själv inte ville göra mig ledsen. Hm... är verkligen 11-åringar så strukturerade och empatiska?

När jag tänker på Bonusens släktkonstellationer blir jag alldeles matt. Jag försökte mig på att göra ett hastigt familjeträd för Bonusen men pappret räckte inte till. Jag ska göra ett nytt försök i sommar tillsammans med Bonusen. Tror att det är viktigt att sätta honom i mitten och utgå från honom när man skapar hans familjeträd. Förhoppningsvis kommer Bonusen definiera sin spretiga familj med känslomässiga band istället för biologiska band. Jag känner en svag oro för att Bonusens mamma ska uttrycka sig slarvigt om "riktigt" syskon kontra adoptivsyskon. Samtidigt har Bonusens mammas pojkvän en dotter som bor i ett Land på andra sidan jordklotet vilket förhoppningsvis minskar risken för felsägningar.

Måtte Bonusen klara allt som händer runt omkring honom. Han har varit i ensamt majestät i 11 år. Nu kommer han inom loppet av 1-1.5 år få två syskon. En liten liten och en liten modell större. Det vore inte helt förvånande om han hamnar i något slags existensiell  kris. Jag önskar att vi kunde förbereda oss på detta och jag har funderat på om det finns någon man kan fråga. Bonusen får en familj som inte kommer likna många andras. Halvsyskon, adoptivsyskon och styvfarssyskon. Jisses - det är verkligen annorlunda...  

Det är faktiskt ganska rörigt både på Darlingens och Bonusens mammas familjesida. Det är skilsmässor, vårdnadstvister, nya barn i nya familjer, barn som bor på andra sidan jordklotet. Det är bara min familj som är intakt och konstant. Så märkligt livet kan vara.

Och mitt i stormens öga står Bonusen.