Darlingen for precis iväg för att hämta Bonusen. Idag slipper han köra hela sträckan eftersom Bonusens mamma kör från sitt håll. Ända fram till i morse har jag känt mig tvehågsen om jag skulle följa med eller inte. Inte för att jag inte vill utan för att jag måste hitta lite sommarkläder innan reorna tar fart. Vi ska på två stora fester i sommar och jag måste skruda mig.

Eftersom jag börjar förstå hur Bonusens mamma tänker så kände jag mig tvungen att följa med. Om jag inte följer med så ger jag Bonusens mamma fullt utrymme att dra igång sin falska omtänksamhet. Jag kan riktigt se och höra henne uttala sig i stil med:

 "Det är inte så lätt för XX (jag) nu när jag är gravid. Ni förstår, hon vill så gärna ha barn och väntar på att få adoptera. De har väntat jääääättelänge. Undrar hur YY (Darlingen) känner det - hans exfru blir gravid så himla lätt medan hans nuvarande fru inte kan bli gravid. Jag menar jag blev ju gravid så fort vi bestämde oss. Och det är så himla skönt att jag mår toppen! Inte ett illamående i sikte. Nä, det är synd om XX (jag). Hon följer inte ens med och hämtar ZZ (Bonusen) nu längre. Det är nog för jobbigt för henne att se mig gravid. Det kan man ju förstå. Det måste kännas fruktansvärt för henne att inte kunna få egna barn. Och ZZ (Bonusen) är så bekymrad för henne och tror att hon ska bli jätteledsen. Det var faktiskt det enda han kunde tänka på när jag berättade att jag var gravid".

Bla bla bla....

Eftersom jag dömer mig själv ganska hårt i alla lägen har jag verkligen funderat på om det kanske är mina hittepåtankar för att få kanalisera en eventuell avundsjuka. Jag har emellertid kommit fram till att jag faktiskt inte är ett dugg avundsjuk på graviditeten. Jag är fullt nöjd med att vänta barn i hjärtat. Jag har ingen önskan att genomgå en graviditet. Det har jag inte haft på flera år. Vad jag möjligen kan känna mig lite ledsen över är att jag missar mitt barns första år. Men det handlar ju inte om avundsjuka på Bonusens mamma. Det är en sorg jag känner mot alla som får lära känna sitt barn under andra omständigheter. MEN jag får så mycket i gengäld! Ibland tänker jag att det passar mig utmärkt att få barn på ett ovanligt sätt. Jag har aldrig haft en önskan att göra som alla andra. 

Det enda jag känner en stor irritation över är att nu kan Bonusens mamma ösa sin falska medlidsamhet och omtänksamhet på mig utan att veta ett dugg om hur jag verkligen känner. Jag borde kanske ändå följt med och låtit henne se hur totalt avslappnad jag är inför hennes graviditet. Men så tänker jag - varför det? Om man är tillräckligt säker på sig själv behöver man inte bevisa det för omvärlden. Inte ens för sin Darlingens exfru.

Denna veckas irritation inkluderar även att Bonusens mamma har lovat sin son att han ska få gå på en marknad i deras stad. När han egentligen är hos oss. Eftersom Bonusen inte vill åka tåg innebär det att hon lovat bort 5 timmars bilkörning och några timmars marknad dagen före midsommarafton. En midsommarafton när vi ska ha fest och således behöver fixa lite dagen innan. Jag jobbar vilket innebär att jag - efter jobbet - måste kasta mig till affären för att hinna handla. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Vi tog på oss midsommarfirande delvis för att Darlingen är ledig och hinner med att fixa lite. Men det struntar Bonusens mamma i - hon lovar sonen sådant som andra ska uppfylla. Utan att fråga oss om det funkar, är ok eller om vi vill. Om vi nu säger nej så är det vi som är "Fulingarna". För en sketen marknad som är en myra i jämförelse med Kiviks marknad. 

Vi vill inte sätta Bonusen i kläm så vi vi funderar på att erbjuda honom ett besök på Kiviks marknad istället på den andra marknaden, trots att vi avskyr marknader. Det andra alternativet är att erbjuda honom att åka tåg till hans mamma. Eftersom vi skulle vilja få honom att träna på att åka tåg kanske det är tillräckligt lockande med en marknad för att han ska vilja. Fördelen är att han inte behöver byta - man åker från ändhållplats till ändhållplats. ADet är visserligen föga troligt att han går med på det eftersom han aldrig åkt tåg själv. Ett annat alternativ är att Bonusens mamma och Darlingen får köra halva sträckan vardera. Personligen skulle jag föredra att hon får hämta honom här och lämna honom här - det är trots allt hon som lovat runt. Och det blir samma sträcka att köra för henne som för oss. Tyvärr såg inte Darlingen till att sätta ner foten i frågan på tidigt skede så nu måste vi lappa och laga.