I Malmö har det bestämts att det är tillåtet för kvinnor att bada utan överdel i stadens badhus. Tillåtet men givetvis inget krav. Det var några unga kvinnor som drog igång debatten som nu fått Malmös fritidsnämnd att ta ställning i frågan. De unga kvinnorna jublar över att ha påverkat så att kvinnor har rätt att göra som männen, dvs. bada utan överdel. Kanske är jublet större över att kunna påverka än att vad påverkandet egentligen handlar om.

Jag tycker det är ganska sorgligt när kvinnor mäter sitt eget värde mot männen. Det männen har "rätt" (=bada utan överdel) att göra ska kvinnor också ha "rätt" till. Men varförs ställs kvinnans kroppsliga förutsättningar mot männens? Varför anser vissa kvinnor att männen är normen som kvinnan ska mätas mot? Har vi inget eget värde att värna om?

Kvinnor har bröst. Bröst är sexuellt laddade. De flesta män berörs sexuellt av kvinnobröst. De flesta människor berörs av kvinnobröst. Kanske på olika vis men det är och förblir en kroppsdel som icke är fri från fantasier, bedömning eller allehanda tankar. Kvinnobröst är kopplade till fortplantningsförmågan. De borde inte få vara slagträ i debatten om osakliga skillnader mellan män och kvinnor. Personligen förstår jag inte varför det är så viktigt att få bada utan överdel på badhus. Jag ser min överdel som en förutsättning för att jag ska ha ett värde som människa och kvinna, dvs. att andra människor ser mig i ögonen när de möter mig.

Det är naturligt att det finns en skillnad mellan kvinnor och män. Det är ingen tävling där tävlingen består i hur kvinnan kan likna mannen på bästa möjliga sätt. Tyvärr blir det främst männens som får njuta av badhussegern. Whiplashskada. Tänk om de här unga överdelsaktivisterna istället ägnat sig åt att kämpa mot de verkligt skamliga skillnaderna mellan könen; synen på kvinnor i underutvecklade länder, rätt till lika lön för lika arbete, rätten till utbildning, rätten till att säga nej och ja, trafficking, kvinnomisshandel. Tyvärr gjorde de inget av detta utan ägnade sig åt omvänd klädpoker på badhus, en tävling i hur många plagg män och kvinnor ska ha när de badar i badhuset.

Sorgligt.

Igår fick jag nya kompisar. Amelie och Linus (eller Minus som jag tyckte mig höra först). De går i ettan och har haft en fröken som heter som jag. De saknar henne jättemycket. Och en kompis till Linus mamma har haft inbrott i sin bil. Tjuven tog bilstereon. "Och vet du" - sa Linus med allvarstyngd blick - "vi har precis sett tjuven! Han gick på gatan utanför och hade en stereo i handen och rotade i komposter".

En kompostrotande tjuv. Det måste vara en desperat stackare.

Hur konstigt det än låter tycker jag att det är väldigt skönt att ha semester på egen hand. Det är självklart härligt med semester med Darlingen också men att vara helt solo är mer välgörande för sinnet. Jag njuter av att vara själv. Njuter av tystnaden. Av att kunna hänga i hängmattan utan att behöva lämna den ifrån mig. Äta när jag vill och vad jag vill. Att komma och gå som jag vill och känner för.

Jag tror att Darlingen visste att jag behövde ensamhet. Han har pushat mig att ta ut två veckor på egen hand. Hade han inte drivit på hade jag förmodligen bara tagit ut en.

Ibland tänker jag på hur långa semestrarna var när man var singel. Så mycket tid som man hellre ville spendera i sällskap med någon. Jag led aldrig av mitt singelskap men jag uppskattade det inte fullt ut heller. Jag har aldrig haft problem med att vara ensam och oförnöjsam. Däremot blev singellivet lite väl påtagligt under semestern. Nu är förutsättningarna förändrade, ensamtiden har blivit en bristvara. Tänk så föränderligt livet är. Och ännu mer föränderligt kommer det att bli...

Darlingen ringde precis. Han ska jobba hela helgen.

Det innebär massor av saker:

• Min födelsedag blir en stillsam historia. En slutkörd Darling är inte att föredra så nu flyttar vi firandet till vår semester.

• 40-årsfesten (2 juli) som består av fest och övernattning är i viss mån hotad. Det är minst en timmes körning hemåt och Darlingen ska troligen börja arbete senast kl 9 på fredagen.

• Mösexan som är planerad till 4 juli kommer att bli en enda lång plåga för Darlingen eftersom han kommer att vara rejält tröttkörd av 40-årsfestande och två veckors idogt arbetande

• Darlingens födelsedag kommer i kläm.

• Darlingen kommer att snubbla in i semestern, hämta Bonusen direkt och tvingas till stort släktkalas första semesterhelgen. Han kommer inte vara lätt att tas med.

Dessutom missar stackars Darlingen allt det fina vädret och mitt sällskap. För att inte tala om hur sällskapssjuk jag kommer att känna mig efter att ha haft två veckors semester utan hans sällskap.

Oflyt.

Semestervädret visar sig från sin allra bästa sida och jag njuter. Jag önskar att Darlingen kunde dela dessa dagarna med mig men han jobbar. Bonusen är hos sin mamma. Jag har i ett anfall av "attgöralusta" skrivit en lista på sådant som jag kan göra under min ledighet. Det är ett säkert tecken på att jag inte är nedvarvad ännu.

Idag ska jag sola magen lite. Kanske åka till återvinningsstationen. Eller putsa ett fönster. Kanske promenera en stund. Och så ska jag lyssna på Sommar i P1 - sommarfealing i etern.

Jag har länge tittat längtansfullt på en Odd Molly klänning. På tok för dyr. Hutlöst dyr. Skamlöst helt enkelt. Idag var den nedsatt med 30 %. Hjälpte inte så mycket. Dessvärre var det tillräckligt för att aktivera mitt ha-begär igen. Det har slumrat en tid. Ringde Darlingen för att få stöd. Han ville ge mig den i födelsedagspresent.

Så jag köpte den. Och rodnade hela vägen hem.

Men jag har tre goda anledningar att köpa en hutlöst dyr klänning.

1. Födelsedagspresent

2. 40-årsfest

3. Bröllop

Nu hänger den på en fin-galje på en dörr till Battingens rum. Där ska den hänga och vackra sig. Den är på tok för dyr att knö in i en garderob. ´

Och jag känner mig alldeles glad i magen.

1. Det är inget fel på kläderna. Det är fel på kroppen.

2. Taiwan går ner i semestervarv i juli/augusti.

Jag avskyr rea. Men i år måste jag ge mig i kast med dem. Jag har nämligen inte hunnit med att köpa några sommarkläder i år. Jag försöker ladda men det går trögt. Om det inte vore för den där 40-årsfesten och bröllopet hade jag lagt ner hela projektet och hoppats på en kall sommar.

Sunk.