BFA ska ha sommarträff nästa helg. 350 familjer är anmälda. Inte vi. Det kändes märkligt att åka dit när vi ännu inte adopterat. Nu börjar jag ångra mig. Det har nämligen visat sig att hela Chung Yi personalen kommer att befinna sig på sommarträffen. Eftersom vi har våra handlingar i landet vore det förmodligen bra att vi träffade representanterna så att de fick ett ansikte på oss utöver foto, brev och utredning.

Jag introducerade tanken för Darlingen igen - att vi kanske skulle åka dit ändå. Men det visade sig att han kanske måste jobba. En av hans kollegor har opererat sig och ev. måste han täcka in för honom nästa helg. Så det blir nog ingen sommarträff för vår del. Synd.

Hur som helst innebär sommarträffen att vi har adoptionssemester. Inget kommer att hända de närmaste två veckorna eftersom Chung Yi-folket befinner sig i Sverige.

Och eftersom min referenser säger att man har semester i juli och augusti så har jag i princip bestämt mig för att det troligen inte kommer ske något förrän i höst. Det är kanske korkat att tro det med tanke på att Taiwan ligger på andra sidan jordklotet och har helt andra årstider än vi. De kanske stänger ner vid en helt annan tidpunkt än vi i Sverige. Någon som vet?

På ett mirakulöst sätt undvek just vår plätt i Sverige regn på midsommar. Hjortfamiljen dök upp vid halv fyra och det blev midsommartårta med choklad, lemon curd, philadelpiaost , tjocka bigarråer och sött gott vin. Midsommarkransar fanns att tillgå för i princip alla, solen sken och det var på det hela taget riktig midsommarkänsla.

Efter tårtätning gick vi ner till havet och spelade kubb. Gick väl sådär. Bonusen var väldigt duktig och Hjortflickan ägnade sig åt att filma dels sig själv och dels Bonusens rumpa. Hm. Vi vuxna drack några stillsamma öl och åt nötter. Och det bästa av allt var att vädret fortsatte hålla i sig.

Återbördade i trädgården placerades gästerna i solstolar och hängmattan med fläderdrink medan vi fixade maten. Ungefär samtidigt tornade mörka moln upp sig så vi dukade inne. Precis lagom till maten sprack det åter upp och vi bestämde oss för att äta ute. Med risk för att det skulle bli som den där reklamen för några år sedan då alla sprang in och ut med sina tallrikar. Riktigt så illa blev det inte men vi kastade i oss maten under fniss och stoj alltmedan molnen lyckades hålla i sig i utkanten av vår himmelsbit. Jag var väderstressad så jag åt inte så mycket. Darlingen och Hjortmannen åt så deras magar stod i fyra hörn. De två minsta barnen gav upp och Hjortflickan satte sig inne och åt upp sin mat.

Sedan gick hela följet in och tittade på ett program om lejon (!). Alla satt i trivsam tystnad med ett barn halvsovandes i knät - Hjortflickan hade sovit över i stallet och spelat fotboll till kl halv två på natten. Sömnen hade inte infallit förrän halv tre så hon var tämligen utmattad. Pojkarna målade figurer med nakna överkroppar eftersom de tog allvarligt på våra varningar om färg på kläderna. Limemousseyoghurten med jordgubbar blev misslyckad så vi fick äta glass, jordgubbar och chokladsås istället.

Nu står vi här med en massa midsommarmat. Lax- och löjromstårta, ost, massor av sill, tårta och allehanda delikatesser. Vi har bjudit hit mina föräldrar för taberas och jag ser fram emot att kunna äta i lugnare tempo och njuta idag.

Och så har jag semester!

Nu har jag verkligen börjat nedräkningen. Sitter mest av tiden. Flyttar runt papper. Äter jordgubbstårta. Kollar Taiwanlistan. 

Det kom inget Samtal innan midsommar.

Om 9 timmar har jag semester. Jag längtar. Det är ganska lugnt på jobbet så jag räknar med att glida igenom dagen. Bonusen ska leka med en kompis, Darlingen ska köpa sill och jag ska göra lax- och löjromstårta ikväll.

Det händer en hel del på Taiwanlistan. Ett barnbesked, ett resebesked och ett Court Hearing. Det har varit lite tyst på sistone - kanske är det sista rycket innan sommaren. Vet inte om Taiwan går in i semesterdvala de närmaste månaderna men hoppas att så inte är fallet.

Igår var Farmor på middag. Hon kom med presenter till Bonusen och finfina vinet till de vuxna. Jag hade lovat att jag skulle köra henne hem men blev befriad från uppdraget - hon skulle ta taxi istället. Ganska skönt med tanke på att det blev sent innan hon åkte hem. Vi åt en jättegod kyckling med champinjonsås, nypotatis och knippemorötter med persilja. Både Bonusen och Farmor åt så de storknade. Det gillar jag.

För några dagar sedan försökte vi känna Bonusen på pulsen angående hans känslor inför att få två syskon på en gång. Det gick bra en stund även om han visade tydligt att han inte ville prata om det. Han fick mycket att "göra" och började prata om annat. Vi är lite oroade över dessa signalerna och vet inte riktigt vad vi ska göra. Vi kan ju inte tvinga honom att prata samtidigt som vi måste försöka förstå vad som oroar honom. Tydligen har hans mamma börjat pratat om att det kan vara tvillingar trots att bara ett hjärta synts vid kontroller. Orsaken till detta är att hon blivit rund om magen mycket snabbare än vid sin första graviditet. Jag tror den här tvillinggrejen blev lite för mycket för Bonusen. Han har nämligen börjat oroa sig för var alla ska bo i det nya huset som de ska flytta in i augusti. Han har räknat ut att det inte finns tillräckligt med rum för alla när hans bonussyster (8 år) också kommer (pratas om att hon ska bo här i ett år). Det finns rum i källaren. Där är det mörkt och läskigt enligt Bonusen. Och där vill han inte bo. Och som äldste pojke är han förmodligen rädd för att han ska få flytta ner i källaren när alla barnen kommit.

Vi pratar inte så mycket om vår egen adoption. Det är inte så mycket att säga just nu. Vi vet inget. Vi hör inget. Vi pratar mer om bebisen som finns i Bonusens mammas mage. Kanske är det enklare att förhålla sig till för Bonusen. Det är verkligt och påtagligt medan vårt barn än så länge är en "pappersprodukt". Förmodligen är vårt "prat" om bebisen och syskon en promille av allt prat som sker när Bonusen är hos sin mamma. Jag tror att ALLT kretsar kring bebisen. Det är inte så lätt att förhålla sig till för en 11-åring och när alla pratar om vilken stor förändring det kommer bli så är det såklart svårt att hantera. 

Igår berättade vi för Farmor om bebisen. Hon blev nästintill chockad och jag ångrade att vi uppmuntrade Bonusen att berätta om bebisen och nya huset. Men ändå är det viktigt att hon är informerad så att hon vet vad som sker i sitt barnbarns liv och hur det kanske kommer att påverka honom. Hon är emellertid inte alltid så taktfull. Inte denna gången heller. Det kommer ut den ena grodan efter den andra i stil med: 

"Men hon ville ju inte ha fler barn efter den förfärliga förlossningen"

"Så rörigt det är på den sidan av familjen - vi har det så lugnt och bra" (vilket för övrigt inte alls stämmer om man ser på Systers eskapader)

Uhuuuu... jag tycker allt blev så himla rörigt. Jag brukar inte eftersträva fokus på mig själv men denna gången känns det som om vår adoption blivit underordnad Bonusens mammas graviditet. Det stör mig. Jag är nog rädd förr att barnen graderas och att vårt barn hamnar i skuggan av ett barn som egentligen inte ingår i VÅR närmaste familj.

Jag har äntligen fått min hängmatta! Det blev en limegrön Fatboy från Sommarboden i Höllviken.

Vi har provlegat alla tre och är betagna! Dessutom är färgen omåttligt fin till det gröna planet och de grå plattorna. Den pryder verkligen sin plats i trädgården och jag misstänker att den kommer bli flitigt använda under sommaren.

Åsså har vi köpt ett parasoll så att vi inte blir stekta på uteplatsen i sommar.

Nu är vi rustade för sommar, sol och lata dagar.

Jodå. Hon hann knappt ut ur bilen förrän hon började oroa sig för hur jag tog hennes graviditet. Eftersom jag delgett Darlingen min vision om framtida scenario och agerande från Bonusens mamma var han  beredd. Och det följde skolboken.... Hon samlade omkring sig (utom jag som letade kläder hemma på Orten) och försatt inte en endaste minut över att "stackars Pipeline:a". Jag blir nästan full i skratt när jag tänker på hur hon tagit på sig en beklagande min och framstå som en synnerligen god människa.

Darlingen var beredd. Han förekom henne på ett naturligt (förhoppningsvis) sätt och meddelade att jag var såååå glad för vår adoption. Han viftade bort frågor om jag tyckte det var jobbigt nu när hon var gravid med att säga "Du, det där med att inte Pipeline inte kan få barn har hon kommit över sedan många, många år".

Hon kom av sig och började istället orerar över sin graviditet. Tror att det är mycket snack om den just nu. Sista teorin är att hon väntar tvillingar. Inget som helst vetenskapligt bevisat - hon tycker att hon blivit tjock så fort. Då hade Darlingen med ett snett leende sagt "Det var ju tolv år sedan sist, kroppen förändras....". Det tyckte hon inte om att höra. Hon är väldigt kropps- och hälsointresserad.

Jag är nöjd. Jag har inte lust att bli tyck-syndad-om för att jag inte kan få biologiska barn. De som kan få biologiska barn tror alltid att barnlösa personer är avundsjuka på deras förmåga att reproducera sig. Det är en väldigt irriterande übermensch-inställning. De tror inte att man kan vara minst lika förväntasfull och glad över att få adoptera. De tror alltid att det finns ett stort mått av sorg med i beslutet att adoptera. Trötta mig vad irriterande, självgoda och självupptagna en del gravida kan bli....

Darlingen for precis iväg för att hämta Bonusen. Idag slipper han köra hela sträckan eftersom Bonusens mamma kör från sitt håll. Ända fram till i morse har jag känt mig tvehågsen om jag skulle följa med eller inte. Inte för att jag inte vill utan för att jag måste hitta lite sommarkläder innan reorna tar fart. Vi ska på två stora fester i sommar och jag måste skruda mig.

Eftersom jag börjar förstå hur Bonusens mamma tänker så kände jag mig tvungen att följa med. Om jag inte följer med så ger jag Bonusens mamma fullt utrymme att dra igång sin falska omtänksamhet. Jag kan riktigt se och höra henne uttala sig i stil med:

 "Det är inte så lätt för XX (jag) nu när jag är gravid. Ni förstår, hon vill så gärna ha barn och väntar på att få adoptera. De har väntat jääääättelänge. Undrar hur YY (Darlingen) känner det - hans exfru blir gravid så himla lätt medan hans nuvarande fru inte kan bli gravid. Jag menar jag blev ju gravid så fort vi bestämde oss. Och det är så himla skönt att jag mår toppen! Inte ett illamående i sikte. Nä, det är synd om XX (jag). Hon följer inte ens med och hämtar ZZ (Bonusen) nu längre. Det är nog för jobbigt för henne att se mig gravid. Det kan man ju förstå. Det måste kännas fruktansvärt för henne att inte kunna få egna barn. Och ZZ (Bonusen) är så bekymrad för henne och tror att hon ska bli jätteledsen. Det var faktiskt det enda han kunde tänka på när jag berättade att jag var gravid".

Bla bla bla....

Eftersom jag dömer mig själv ganska hårt i alla lägen har jag verkligen funderat på om det kanske är mina hittepåtankar för att få kanalisera en eventuell avundsjuka. Jag har emellertid kommit fram till att jag faktiskt inte är ett dugg avundsjuk på graviditeten. Jag är fullt nöjd med att vänta barn i hjärtat. Jag har ingen önskan att genomgå en graviditet. Det har jag inte haft på flera år. Vad jag möjligen kan känna mig lite ledsen över är att jag missar mitt barns första år. Men det handlar ju inte om avundsjuka på Bonusens mamma. Det är en sorg jag känner mot alla som får lära känna sitt barn under andra omständigheter. MEN jag får så mycket i gengäld! Ibland tänker jag att det passar mig utmärkt att få barn på ett ovanligt sätt. Jag har aldrig haft en önskan att göra som alla andra. 

Det enda jag känner en stor irritation över är att nu kan Bonusens mamma ösa sin falska medlidsamhet och omtänksamhet på mig utan att veta ett dugg om hur jag verkligen känner. Jag borde kanske ändå följt med och låtit henne se hur totalt avslappnad jag är inför hennes graviditet. Men så tänker jag - varför det? Om man är tillräckligt säker på sig själv behöver man inte bevisa det för omvärlden. Inte ens för sin Darlingens exfru.

Denna veckas irritation inkluderar även att Bonusens mamma har lovat sin son att han ska få gå på en marknad i deras stad. När han egentligen är hos oss. Eftersom Bonusen inte vill åka tåg innebär det att hon lovat bort 5 timmars bilkörning och några timmars marknad dagen före midsommarafton. En midsommarafton när vi ska ha fest och således behöver fixa lite dagen innan. Jag jobbar vilket innebär att jag - efter jobbet - måste kasta mig till affären för att hinna handla. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Vi tog på oss midsommarfirande delvis för att Darlingen är ledig och hinner med att fixa lite. Men det struntar Bonusens mamma i - hon lovar sonen sådant som andra ska uppfylla. Utan att fråga oss om det funkar, är ok eller om vi vill. Om vi nu säger nej så är det vi som är "Fulingarna". För en sketen marknad som är en myra i jämförelse med Kiviks marknad. 

Vi vill inte sätta Bonusen i kläm så vi vi funderar på att erbjuda honom ett besök på Kiviks marknad istället på den andra marknaden, trots att vi avskyr marknader. Det andra alternativet är att erbjuda honom att åka tåg till hans mamma. Eftersom vi skulle vilja få honom att träna på att åka tåg kanske det är tillräckligt lockande med en marknad för att han ska vilja. Fördelen är att han inte behöver byta - man åker från ändhållplats till ändhållplats. ADet är visserligen föga troligt att han går med på det eftersom han aldrig åkt tåg själv. Ett annat alternativ är att Bonusens mamma och Darlingen får köra halva sträckan vardera. Personligen skulle jag föredra att hon får hämta honom här och lämna honom här - det är trots allt hon som lovat runt. Och det blir samma sträcka att köra för henne som för oss. Tyvärr såg inte Darlingen till att sätta ner foten i frågan på tidigt skede så nu måste vi lappa och laga.