Jag ska bli mamma.

Jag SKA bli mamma.

Jag ska bli MAMMA!

Sakta, sakta har det börjat sjunka in att jag kan bli mamma vilken sekund som helst. Det kommer ske via mitt livs viktigaste telefonsamtal - alla kategorier.

Det har tagit ett tag för mig att komma ikapp verkligheten. Känslomässigt har jag inte fattat att det är så nära. I Taiwan finns ett barn. Vårt barn. Vi har inte ställt in frekvenserna ännu. Men barnet finns. Andas. Leker. Äter. Skrattar. Gråter. Lär sig.

Och här finns vi. 

Pratade med min mamma idag. Hon har rena rama kollot hemma hos sig. Alla barnbarnen har mer eller mindre flyttat hem till dem. Eller som lille Anderslövaren sa: "Jag har varit här i två nätter och åtta dagar". Det känns säkert så för det är makalöst vad de hinner med. De badar i Rosenfamiljens pool. Åker båt till Lomma för att köpa glass. Stora Rosenflickan skriver sagor till störste Anderslövaren. Det självplockas jordgubbar som äts med grädde och socker. Minsta Rosenflickan blir svartsjuk på Anderslövaren. Om Farmor. Man blir ovän, skriver förlåtbrev, blir vän. Man sover över, äter frukost och solen skiner hela tiden. Jag deltar på distans och känner mig lycklig i hela kroppen. Allt det där kommer vårt barn bli en del av. Idag sa jag till mamma: "Måtte vår unge snart komma hem så att h*n kan bli en del av allt det där".

Så hörre ni i Taiwan - RASKA PÅ! Det finns en himla massa människor och saker som händer här! Och en stor familj som väntar på att få ta emot en liten Batting som kan äta jordgubbar så det sprutar ur öronen, magplaska i en pool och leka massor med sina kusiner.