Direktlänk till inlägg 23 juli 2009
I förrgår frågade vi Bonusen om han ville ha en bonus när han åker tåg själv. Det ville han. En bärbar dator. Det var inte oväntat eftersom han ger oss kraftfulla hintar om vad han önskar sig i julklapp.
Alltså ska han få en bärbar dator.
Han blev eld och lågor. Plötsligt finns inga hinder eller svårigheter. Han kan inte fort nog få åka själv. Vi fick till och med lägga in veto mot ensamåkning redan nästa gång.
Det kan tyckas som en bärbar dator är en något extravagant belöning. Men fördelarna överväger risken för ett bortskämt barn:
Så ringde hans mamma. Hon blev inte alls eld och lågor. Hon sa till honom att han var för liten att åka själv och att han måste åka många, många gånger med sällskap innan han fick åka ensam. Sedan hade hon inte tid att prata längre och de la på luren. Han blev jätteledsen och hängde med huvudet. Och så sa han: "Pappa, jag klarar inte av att övertyga mamma själv - du måste hjälpa mig!".
Nu står vi här med en liten kille som brinner av iver och en mamma som bromsar. Inom kort kommer vi få ett ilsket samtal från hans mamma. Hon kommer inte bli gladare när hon får veta att Bonusen dessutom bestämt sig för att stanna hela den planerade tiden hos oss trots att mamman bestämt att han "vill" vara med när de tillträder sitt nya hus (som är ett renoveringsobjekt). När vi frågade varför det var viktigt så visste han inte riktigt.
Det är inte lätt att vara skilsmässobarn och hamna i lojalitetskonflikter. Vi bedyrar för honom att vi inte blir ledsna eller sårade om han bestämmer sig för annat. Däremot har vi sagt att det är viktigt att han fattar egna beslut och att inte vi eller mamman bestämmer över hans huvud om var han ska vara.
Denna sommaren har vi fått se en liten grabb bli lite större. Han växer med att han klarar av saker som han inte trott sig om tidigare. Han är glad och förnöjsam. Hjälpsam och lätt att ha att göra med. Den enda gången han knorrar är när han ska duscha. Men när jag fångar in hans nyduschade kropp och kittelsniffar på hans rena kropp fnissar han förtjust. Och så är den goa Bonusen tillbaka.
Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...
För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...
Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad. Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...
När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...
Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt. Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
|||||
|