Vi förbereder inför morgondagens trädgårdsfest. Jag är i köket och Darlingen i trädgården. Bonusen leker med Hjortpojken. Allt i harmoni.

Men så var det inte i morse. Vi blev ovänner. Jag sunkade ihop över arbetsfördelningen. Jag känner mig som en mat-, organisations- och städrobot vissa dagar. Faktiskt de flesta. Darlingen hjälper till om jag ber honom. Förvisso utan att knota men jag skulle önska att jag slapp vara familjens VD. Visst - Darlingen är jätteduktig i trädgården men även jag arbetar i trädgården när jag hinner. Planterar, drar ogräs, flyttar växter, vattnar, gödslar, borstar och putsar fönster. 

Darlingen, i likhet med många andra män, har noll, zero, zipp simultankapacitet. Han tänker på en sak i taget. Han gör en sak i taget. Det övriga lämnas utan åtgärd. Därför springer jag som en tok emellanåt för att hinna handla mat, förbereda 20 personers kalas, städa, bädda, hämta dricka, koka kaffe, tänka ut två mål mat, fixa fika, ha koll på Bonusen. Bonusen klarar sig i och för sig bra på egen hand men man måste ibland påminna honom om saker. Häromdagen tänkte Darlingen på plattsättning när Bonusen cyklade till Hjortpojken. Därför glömde han att påminna att han skulle ringa när han kom fram. Inte heller upptäckte han att Bonusen inte ringde. Inte förrän 1,5 timme senare - när Bonusen själv kom på att han borde ringa - blev jag varse om att vi hade noll koll ett tag. Eller som igår. Det kom ett riktigt slagregn. Jag städade inomhus och rusade runt för att stänga fönster. Jag tänkte på trädgårdsdynorna men hoppades att Darlingentog in dem. Det gjorde han inte. Han stod och skulade under carporten. Jag rusade ut för att samla ihop dem och DÅ kom han på att de borde tas in. 

Jag vill slippa övervaka. Vara den som delar ut order. Den som administrerar och organiserar. Det är ok till en viss punkt men när det blir alltför mycket slagsida blir jag frustrerad. Jag vill inte vara de små och självklara tingens övervakare. Till råga på allt beundrar alla hans trädgårdsarbete medan allt jag gör är osynligt. Jag utför hygienfaktorer - sånt som bara ska funka men som tar mängder av tid. Det ska medges att jag är lite stressad när vi ska ha stora fester. Jag vill nämligen inte fastna i köket utan kunna umgås och delta i festen. 

Vår ovänskap gick över efter en timme och nu råder återigen harmoni. Vi brukar inte härda ut som ovänner mer än högst en timme. Nu jobbar vi på med samma ansvarsfördelning som tidigare men vi försöker visa mer hänsyn till varandra. Darlingen tömde till exempel en maskin tvätt på eget initiativ alldeles nyss och banne mig... han kom faktiskt in för att höra om han skulle hjälpa till med lunchen. Jag sjasade ut honom igen - det räcker med att han frågor för att jag inte ska känna mig så tagen för given. Och han är faktiskt ganska söt i sin skepparkrans. Fast stickig.