Så kom vi iväg till Ven. Jag var inte riktigt kurant men försökte tappert (sa Darlingen åtminstone) bortse från det. Ven är vackert. Vi cyklade runt västra ön i långsam takt, stannade lite här och där. Åt vår medhavda frukost och mådde hyfsat bra.

Efter att ha cyklat runt halva ön, besökt spritfabriken och ätit lunch på Tuna Korg sunkade jag ihop. Som om någon stack en nål i ballongen. Så vi fick avbryta utflyktandet och bestämde oss för att åka hem. Jag blev snabbt ganska risig. Hostade skrälligt och snöt mig otaliga gånger. Det var faktiskt så illa att folk runt omkring oss flyttade på sig. Jag var stämplad som svininfluensan personifierade. Inte alls behagligt.