Vi sitter och tittar på ett trädgårdsprogram från Australien eller Nya Zeeland när Darlingen framkastar ett förslag om att vi skulle flytta dit på ett halvår eller år. Han har en kollega som kan fixa välbetalt jobb och boende. Bonusen kan lära sig engelska. Jag kan förlänga min föräldraledighet med tjänstledighet.

Oväntat nog kände jag mig inte helt ointresserad. Vi får väl se.

Min dag började efter sex. Innan dess gick jag i princip i pyjamas. Klockan sex kom Bonusen hem och mer eller mindre slängdes in i duschen under högljudda protester. Sedan ryckte vi ut honom från duschen för att åka till Harald Nyborg.

Vi var på spendersamt humör och på en timme hann vi köpa hopfällbart bord och två hopfullbara bänkar inför söndagens trädgårdskalas. Dessutom slank ett cricketspel och två videofilmer med. Därpå fick vi oväntat begär efter en darttavla av enklare sort. Fanns inte. Varpå vi susade hem till Lidl och rekogniserade utan framgång. Sedan slank vi in på Shellmacken där vi hittade ett enkelt brännbollset och två brassestolar. Men inget dartspel. Det ska jag leta upp imorgon.

Slutligen kastade vi oss återigen in i bilen och åkte hem. Jag lagade korv stroganoff medan Darlingen packade upp stol och bordar och Bonusen samlade alla nya leksaker på ett ställe. Han ska anordna femkamp på söndag. Eftersom det kommer två flickor som han inte känner har han fått ansvar för att få dem att känna sig välkomna. Tror i och för sig inte att det blir några problem eftersom de är hästtjejer precis som Rosenfamiljens flickor.

Darlingen har varit en smula mer företagssam än jag idag. Han har förberett inför morgondagens övningar genom att skotta sand och grus. Imorgon kommer Anderslövaren med bil. Då ska allt möjligt till tippen. Därefter inväntar vi bara den nya stenen. Jag är full av förväntan inför att få färdigställa sista delen av trädgården. Har börjat yra om en uppblåsbar pool, plommonträd, rosenspaljé och ett planteringsbord. Kanske en sandlåda. Undrar hur mycket man kan få plats i en trädgård på 286 kvm....

Igår for vi till mina föräldrar för att utflykta till självplockning av hallon. Det visade sig ganska snart att hallonen var slutplockade. Istället fick vi tröstägna oss åt att självplocka morötter. Det gick sådär. Inte kan jag minnas att morötter så gärna vill stanna kvar i myllan och släpper sin blast så lätt.

Sedan åkte vi vidare för att undersöka vad Pegasus trädgårdar i Hög. Det är en ekologisk trädgård. Vi strosade omkring, tittade på dagsländor och pallade plommon tills vi kom fram till en scen. Där pågick förberedelserna för "Det susar i säven". Vi fick en pratstund med eldsjälarna och en demonstration av en något spritdoftande bullrig man som glatt härmade både paddan, mullvaden och grävlingen. 

När det började regna for vi till en trädgårdshandel för att leta efter buxbombebisar. Jag har nämligen planterat dem vi köpte i våras men det räckte inte hela rabatten runt. Det är verkligen inte högsäsong för växter just nu men pappa köpte gödning som vi ägnade en god stund åt att räkna ut om det verkligen var billigare än den de köpt på Netto. Darlingen som ser väldigt intelligent och smart ut i sin nya skepparkrans fick styra upp uträkningen och bevisa att han faktiskt är så smart som hans skägg får honom att verka. 

På vägen tillbaka svängde vi inom Borgeby Slott för att titta på Ernst Norlinds museumet. Vi hittade inget. Men skylten finns kvar.

Till sist - efter vår något ofullbordade utflykt - returnerade vi till mamma och pappa. Jag fixade potatis, morötter och lök i ugnen medan mamma läste högt för Bonusen i "Väktarens lärling", pappa förberedde grillen och Darlingen läste om framtida utflyktstips på Österlen. Sedan åt vi den fläskytterfilé vi medbringat, drack vin och tände kandelabern som mamma och pappa hittat till oss på loppis. Det gjorde inte så mycket att det regnade...

För att fullborda kvällen gick vi även en promenad till Rosenfamiljens boning med ärende att vattna och ta in på posten till Rosenfamiljen som är i Stockholm. Där möttes vi av en bister granne som trodde vi var obehöriga. När vi övertygat honom om att vi befann oss på kända marker lomade han in igen och vi ägnade oss åt att mörda mördarsniglar (jag upptäckte, pappa mördade), mäta en dörrport som vi hittade bakom garaget (Darlingen), hämta posten och matat hamstern (mamma) och gå på toaletten (Bonusen).

Ett marabou-choklad och ett Miss Marple senare rullade vi hemåt. Då började oljelampan lysa. Vi blev ovänner om vikten av att stanna (jag) eller om man kunde åka hem utan att fylla på (Darlingen). Jag vann.

Igår drabbades vi av nyckelpigeinvasion. Bonusen och jag ägnade en timme åt att försöka samla in så många som möjligt. Jag med håv och han med händerna. En utmärkt fördelning om ni frågar mig.

Sedan fick vi anlägga en vetenskaplig touch på leken. Ett förstoringsglas åkte fram och nyckelpigorna granskades både underifrån och uppifrån. Det är ganska snabba krabater så man får vara lite vaken. För att verkligen lära oss något googlade vi lite snabbt om nyckelpigor. Numera vet vi således att det var den sjuprickiga nyckelpigan som invaderade, de äter vardera 40-50 bladlöss om dagen (jippi!), det gula giftet kommer från knävecken, hanen dör efter parning medan honan kan leva i flera år.

Vi fick till och med in en liten biologilektion när en ilsket röd liten nyckelpiga besteg alla i närheten. Den döptes till Terminator tills jag anförde att den förmodligen bara var kärlekskrank. Parningsbenägen. Då undrade Bonusen hur nyckelpigor parade sig. "Som människor antar jag" blev mitt något svävande svar. För jag vet ju inte. Och i brådrasket hittade jag inget om hur nyckelpigor parar sig på nätet.

Sedan kom jag på att hans mamma var gravid. Det kanske inte var så kul att tänka sig att ens mamma och Bonuspappa har parat sig så som nyckelpigor parar sig. Jag var tacksam för att han inte mer ingående ville diskutera parningsbeteende hos olika arter.

I förrgår frågade vi Bonusen om han ville ha en bonus när han åker tåg själv. Det ville han. En bärbar dator. Det var inte oväntat eftersom han ger oss kraftfulla hintar om vad han önskar sig i julklapp.

Alltså ska han få en bärbar dator.

Han blev eld och lågor. Plötsligt finns inga hinder eller svårigheter. Han kan inte fort nog få åka själv. Vi fick till och med lägga in veto mot ensamåkning redan nästa gång.

Det kan tyckas som en bärbar dator är en något extravagant belöning. Men fördelarna överväger risken för ett bortskämt barn:

• De pengar vi sparar på att inte åka bil 40 mil ToR fördelas om till Bonusen
• Vi får mer kvalitetstid med Bonusen - istället för att åka bil med en dvd-tittande gosse i baksätet kan vi istället ägna åt oss att umgås alla tre.
• Vi slipper slåss om vår enda bärbara dator
• Vi kan msn:a och skypa med honom när han inte är här
• Hans kompisar har börjat få bärbara datorer så det är bara en tidsfråga
• Barn av idag måste lära sig hantera internet - de kommer aldrig läsa tidningar på samma sätt som vi gör idag

Så ringde hans mamma. Hon blev inte alls eld och lågor. Hon sa till honom att han var för liten att åka själv och att han måste åka många, många gånger med sällskap innan han fick åka ensam. Sedan hade hon inte tid att prata längre och de la på luren. Han blev jätteledsen och hängde med huvudet. Och så sa han: "Pappa, jag klarar inte av att övertyga mamma själv - du måste hjälpa mig!".

Nu står vi här med en liten kille som brinner av iver och en mamma som bromsar. Inom kort kommer vi få ett ilsket samtal från hans mamma. Hon kommer inte bli gladare när hon får veta att Bonusen dessutom bestämt sig för att stanna hela den planerade tiden hos oss trots att mamman bestämt att han "vill" vara med när de tillträder sitt nya hus (som är ett renoveringsobjekt). När vi frågade varför det var viktigt så visste han inte riktigt. 

Det är inte lätt att vara skilsmässobarn och hamna i lojalitetskonflikter. Vi bedyrar för honom att vi inte blir ledsna eller sårade om han bestämmer sig för annat. Däremot har vi sagt att det är viktigt att han fattar egna beslut och att inte vi eller mamman bestämmer över hans huvud om var han ska vara.

Denna sommaren har vi fått se en liten grabb bli lite större. Han växer med att han klarar av saker som han inte trott sig om tidigare. Han är glad och förnöjsam. Hjälpsam och lätt att ha att göra med. Den enda gången han knorrar är när han ska duscha. Men när jag fångar in hans nyduschade kropp och kittelsniffar på hans rena kropp fnissar han förtjust. Och så är den goa Bonusen tillbaka. 

Min söta klematis har gått samma öde till mötes som den lilla musen. Råttgiftsdödad. Musen sprätte runt i sin matskål och råttgiftet landade i rabatten. Regnet har sedan sköljt ner giftet i marken. Nu är jag lite skärrad över att fler växter ska gå samma öde till mötes.

Darlingen gräver i trädgården. Med jämna mellanrum står han i dörren och hojtar på plåster och tejp till sina blåsor. Samtidigt tittar han anklagande på mig och säger "Det är ett jävla skitgöra". (Underförstått: "Måste du ha rabatter överallt?")

Jag är obeveklig, hämtar plåster, häller i honom dricka och säger "Gräv djupare och bredare". Han suckar och muttrar. Sedan går jag och ägnar mig åt att betala räkningar, skriva till Skatteverket för att beställa utdrag ur taxeringsregistret och till vår socialsekreterare för att be henne skicka en ny blankett som hon skrivit fel på. Jag har inte så värst dåligt samvete eftersom jag stod för marktjänsten hela dagen igår och jag ägnar dagen åt "vettiga" saker. Inte latmanssaker.

Till vår stora lättnad sov gossarna till kl 8.30 Sedan smög de upp och stängde in sig i Battingrummet som de ockuperat med legobyggande. Nu står de i begrepp att vandra hem till Hjortpojken för att fortsätta sina lekar.

Vi har haft besök sedan lunch av Darlingens bästis. Vi har mest slöat, ätit och pillrat med datorn. Nu går datorn som ett spjut. Jag har fått ordning på moment 1 då det gäller att säga upp ett gammalt internetabonnemang som jag inte blivit färdig att göra mig av med eftersom jag vill få med mig mina kontaktuppgifter som ligger på gamla datorn.

Grannflickorna hade blomsteraffär på gatan så jag köpte en liten söt bukett bestående av ett styck stockrosblomma och en lavendel. Det kostar 2 kr till vardera flicka. Jag fick en äpplekart och en rosa blomma på köpet. Samtidigt fick jag senaste uppdateringen om Skummisens förehavanden från grannflickornas pappa. Skummisen har gjort nya räder i grannskapet. I huset snett över vårt har han stulit fläskfilé (!). Han passade också på att ta dotterns cykel. Den bestulne pappan tror sig veta vem Skummisen är och var han bor, nämligen på ett vårdhem några kvarter bort. Nu ska vårdhemmet konfronteras. Fortsättning följer förmodligen.

Nu ligger två små gossar däruppe och småpratar. Tänkte att de skulle få somna utan tillsägelse men de är uthålliga. Darlingen kroknade precis. Jag har också börjat sloka. 

Bonusen: "Det är så läskigt att vara ensamma här uppe"

Jag: "Vad är det som är läskigt?"

Bonusen: "Att det ska komma någon"

Jag: "Men vi finns ju därnere. Det finns inte en chans att en skurk skulle kunna komma in och dessutom klara sig förbi oss". 

Bonusen och Hjortpojken i kör "Jo"

Jag (något förorättad): "Eh... tror ni inte att vi skulle kunna klara av en skurk?"

Bonusen: "jooo... men..."

Jag (något förvirrad) "Vaddå?"

Bonusen: "Ingen av oss har ringt polisen någon gång. Jag vet inte vad man ska säga. Det skulle bli jättepinsamt"