I natt råkade jag ut för märkligheter i mellangärdet. Ontiga märkligheter som tilltog hastigt. Jag vandrade omkring - kunde varken ligga eller sitta. Till sist grät jag av kombinationen smärta och oro. Då var det dags att väcka Darlingen.

Darlingen klämde på min mage. Matade mig med dubbla Pepcid Duo, voltaren och citadon. Jag blev mer och mer orolig för att behöva åka till sjukhuset. Började yra om att jag måste duscha och byta underkläder (!). Darlingen gav mig en halvtimme att bli bättre på. Jag lyckades utverka trekvart. Det var tur eftersom jag sent omsider föll ihop i soffan. Den konstanta smärtan började avta och ersattes av intervaller. I pur utmattning låg jag uthälld i soffan och tittade apatiskt på Anna Pihl. Darlingen satt bredvid och tittade ungefär lika mycket på Anna Pihl som på mig. Det kändes fint.

I morse mådde jag bättre. Tills jag tog hostmedicinen vi köpte till min torrhosta igår. Noskapin. Då kom smärtan tillbaka. Långt ifrån lika kännbart som igår men dock. Då erinrade jag mig plötsligt att jag igårkväll - svalde dubbel dos Noskapin för att slippa torrhosta hela natten. Så vi kollade upp biverkningar av Noskapin. Jodå, en en ovanlig biverkan är bröst- och buksmärtor upp till 4 timmar efter intaget. Smärtorna kan hänga kvar i 3 timmar. Personer som fått biverkan säger sig ha trott att de skulle dö. Gjorde jag med.

Detta är så typiskt mig. Det blir liksom så dramatiskt när jag är inblandad. Darlingen nyser och sedan är hans sjukdomar över. Jag behöver luktsalt och läkarhjälp. Så himlans orättvist.