Kl 12.38 fick vi världens sötaste lille Knodd. Idag fyller han två år! Han är jordens gulligaste lille unge. Jag kan inte se mig mätt på bilderna vi fått av honom.

I morse steg vi upp och konstaterade att vi både är trötta på att vänta på barnbesket. Förmiddagen ägnades åt att ringa Bonusen i tid och tid. Han satt på tåget på väg till oss. Vid lunchtid lastade vi in oss själva och videokameran i bilen. Tanken var att vi skulle filma Bonusen när han klev av tåget efter storbragden. Det gick sådär.

Jag fick filmat tåget när det gled i på perrongen. Jag filmade när Darlingens telefon ringde. Jag hade ingen aning om att det var SAMTALET som vi väntat på. 

Darlingen blev så ställd över att Berit ringde en lördag. Vi visste ju dessutom att hon har semester! Hur som helst bad Darlingen Berit vänta eftersom Bonusen precis skulle hoppa av tåget. Han hann också meddela Berit att Öresundståg är jääääättelånga. Inget av detta absurda samtal hörde jag. Jag var i andra ändan av tåget för att försöka hitta Bonusen. Jag hade ingen som helst aning om att mitt liv några minuter senare skulle ändras för evigt. Medan Berit tålmodigt väntade i luren fiskade Darlingen upp Bonusen och jag hann ikapp dem. Jag hann precis krama om Bonusen innan Darlingen säger: "Jag tror vi har fått barnbesked" och räckte över luren till mig.

Sedan minns jag bara spridda skurar. Jag hojtade att vi fått en son. Jag märkte i alla fall att en man tittade fascinerat på mig. Han fick nog sitt livs föreställning.

Jag kan inte fatta att vi hade turen att få barnbesked en dag då vi alla var samlade.  På Knoddens tvåårsdag! Det är fantastiskt! Jag har funderat och fantiserat om var jag kommer att vara den dag jag får veta att jag blivit mamma. Nu vet jag. Vi var på Malmö Centralstation, klockan var 12.38, det regnade och det var på vår sons tvåårsdag.

Vi är världens lyckligaste! Vår son är bedårande söt med den sötaste lilla pussmun jag någonsin skådat.

Dagen har gått i flygande fläng. Vi rusade hem till datorn och bilderna på vår son. Skummade igenom informationen och meddelade sedan Berit att vi fått bilderna och att vi ville adoptera Knodden. Vi har meddelat släkt och vänner via både telefon, sms och mail. Vi har ätit på Burger Kung (Burger King omdöpt dagen till ära). Vi har köpt dator till Bonusen. Vi har ätit kinamat och druckit finaste barnbeskedsvinet, en Zinfandel från 2007 (året då vår son föddes och vi gifte oss). Sedan åt vi tårta, blåste ut tvåårsljuset och sjöng för vår nya familjemedlem.

Det är helt obegripligt! Vi har blivit föräldrar! Hoppas nu att inget oförutsett händer som sätter käppar i hjulet. Om allt går väl kommer vi troligen att få hämta honom till våren. Kanske februari, mars eller april. Jag kan knappt bärga mig.

Jiiiiiihaaaaaaaaaa!

... sitter Bonusen på ett tåg på väg mot oss. Ett telefonschema har upprättats. Darlingen ringer kvart i och kvart över. Mamman ringer varje hel- och halvtimme. Det innebär att någon pratar med honom varje kvart.

Bonusen är lugn som en filbunke. Har lyssnat på allt vi sagt. När Darlingen ringer är han lite besvärad. Han tycker nog att föräldrarna är lite tjatiga. Och än så länge har han bara rest i 45 min. Det är måååånga samtal kvar. Än så länge sitter han själv men när han kommer till Skåne brukar det tjocka på sig. Då kommer han högst sannolikt få sällskap. Då kommer han tycka att det är både tröttsamt och jäääääättepinsamt med föräldrar som utövar telefonterror.

Det är faktiskt en fantastisk känsla att detta händer. Och att Bonusen är så cool. Vi är så himla stolta över honom. Det blir raka vägen till datoraffären :-)