Bonusen är betagen över sin lillebror. Han har fått ett foto på sitt nattduksbord och tittar på de där magiska 23 sekunderna Knodd om och om igen. Vi kan knappt förstå vilken lycka och tur vi hade som fick ha Bonusen hos oss precis när vi fick barnbeskedet. Det hade känts helt fel att han blev storebror på distans. Nu är han istället mitt uppe i smeten och känslorna.

Han har reagerat med stolthet och förväntan. Och retarderat en smula. Han vill kramas och bli omhuldad. Gör sig liten och pratar med barnslig röst ibland. Känner han sig riktigt inspirerad härmar han Knoddens kroppsrörelser från filmsnutten. Igår ville han att jag skulle visa honom hur jag skulle bära Knodden. Vi låter honom hållas men vid bärandet fick jag sätta gränsen. Han är för tung och för lång. 

Han har ett enormt behov av att prata om hur det var när han var liten. Vad han gjorde och kunde. Hans minnen, pappas minnen, våra gemensamma minnen. Man ser hur hans blick stillnar och han försjunker i sig själv. Hur han tänker och känner efter.

Jag är så tacksam över att Samtalet kom när det kom. Att vi fick uppleva allt tillsammans. Det är stunder som han kommer att minnas i resten av sitt liv. Precis som de ska vara när man blir Storebror.

Han kommer att bli världsbästa brorsan. High-five och fotbollstrick. Knodden kommer väl knappt se åt oss när brorsan kommer hem.

Sedan i natt sover Elefant i vår säng. Det ska han göra ett tag. För att få våra dofter. Alternativt odörer. Sedan ska han flyga i förväg till Taiwan. Elefant-i-sängen-projektet sker på Darlingens initiativ. Jag känner mig lite fånig men är hyfsat medgörlig ändå. Fast... jag tycker nog att jag hellre vi förknippas med min dagslukt än min nattlukt. Jag luktar helt enkelt godare i dagsljus. 

Ännivejj fick Elefant först en sagostund. Jag och Bonusen växelläste högt ur "Väktarens lärling" i vår säng. Sedan fick Elefant ligga mellan mig och Darlingen i dubbelsängen. Darlingen tog sitt uppdrag på största allvar och gnussade in Elefant i armhålan. Jag tror emellertid att Darlingen gradvis måste vänja sig vid den nya sängkamraten. Det tog nämligen inte mer än en kort stund innan Elefant kom farande på mig - Darlingen hade kastat undan honom i sömnen. Jag blev lätt harmsen över att ha fått en gosedjurssmocka precis vid insomningen men svepte in den stackaren under täcket och tryckte honom till bröstet. Sedan minns jag inte mer.

I morse hittade Darlingen åter tillbaka till sitt uppdrag och fiskade in Elefant. Tryckte ihop hans pösiga lilla kropp under armen så att ben och armar (eller ben igen) stod rätt ut och snabeln knölades ihop. Jag började dagen med ett skratt eftersom det ser ohyggligt roligt ut när en vuxen man - på fullaste allvar - gosar med en mjukiselefant. Man blir dessutom en smula bedårad.