Så gick det äntligen iväg - vårt första paket till Knodden. Efter lite funderande hit och dit blev det elefant som skickas till andra sidan jordklotet tillsammans med fotoalbum, engångskamera och en pyjamas som ser ut som en fotbollsdress för svenska landslaget.

Vi har redan börjat planera för andra paketet. På Taiwanlistan har vi fått tips om en pratbok som är interaktiv. Idag köpte vi en sådan om Nalle Puh och hans vänner. Både Darlingen och jag har med stort intresse bläddrat oss igenom boken och flyttat "spakar". En tvååring kommer säkert tycka att den är ganska kul även om det är på ett språk som är rena rama rotvälskan för en liten taiwanesisk Knodd. I nästa paket ska vi också skicka med ett fotoalbum, en ny engångskamera samt mysbrallor, tröja och hoodtröja.

Annars har det inte hänt så mycket. Jo, vi har städat. Det känns bra. Nu är hela huset fräscht igen till nästa gång vi får spunk på dammet.

Efter en vecka fylld av tjänsteresor för både mig och Darlingen ska vi ha en helg utan måsten.

Bara göra det som faller oss in.

Tyvärr föll det mig in att hälla WC-anka toaletten.

Det känns tamt och vardagligt.

Det borde så klart fallit mig in att göra scones eller exfolierat mig någonstans.

Jag måste bli mer originell.  

Det har varit så mycket fokus på adoptionen att jag glömt hur roligt det är när folk är roliga. Jag liksom mest orolig nuförtiden.

Så som det blir när det är lite för lite tid att bara vara i vardagen. ´

Tack Brummis för att du påminde mig om att man måste se det roliga i det lilla. Typ drömhångel med Peter Jihde. 

Det har varit en intensiv dag på jobbet. Sådana dagar är det skönt att jobba hemifrån. Det kommer hända otroligt mycket på jobbet de närmaste månaderna. Jag gillar när det inte står still så jag tycker det är mycket spännande. Imorgon ska jag till Stockholm på startmöte för höstens projekt. Vi kommer att implementera ett nytt mötesbokningssystem som delvis raderar ut det jag gjorde i vårens projekt. Det blir en utmaning att försöka få en råd tråd i budskapen....

När arbetsdagen var slut kastade jag mig in i duschen och iväg till nya Entré för att spana in Deichmann skor. Jag har sett ett par snyggingar i deras reklam som jag ville kolla in lite extra. Det speciella med den här skoaffären är priset på skorna. Jag kom därifrån med två par skor för vardera 229 kr! Sköna men kanske inte så hållbara. Det återstår att se. Jag ska försöka hinna med att springa inom samma butik i Stockholm eftersom jag egentligen ville köpa ett par i lila men de var slut här i stan.

Darlingen är i Stockholm idag. Han får middag där så jag kan inte återgälda de senaste dagarnas omhändertagande. Tänkte fixa lite te och kvällsfika istället.

Jag är som vanligt klädstressad inför hösten. Jag hittar liksom inget jag gillar. Eller passar. Fast i ärlighetens namn är det nog min kropp som inte passar kläderna. Shit vad jag har blivit magmullig.

Så kom det äntligen - det översatta uppehållstillståndet. Darlingen gav sig raskt iväg och postade det till BFA. Rekommenderat för säkerhetsskull :-).

När han klarat dagens stora uppdrag gav han sig iväg hemåt för att laga middag. Strax innan sju åkte han och hämtade mig vid Centralen. Halv åtta serverade han makaronipudding.

Jag njuter av varje sekund. Av att bli omhändertagen och omhuldad. Inte behöva tänka på vardagliga saker. Han är finaste Darlingen som finns. Och han är min.

Jag har återigen varit på massage. Det gör nytta både här och där. Huvudvärken har minskat drastiskt och jag är rörligare än jag varit tidigare. Jobbade fram till lunch och hann med att prata lite med min nya projektkollega och ha uppföljningssamtal på utvecklingssamtal med min chef. Nu väntar jag på att åka till Linköping där jag ska köra en utbildning imorgon. Vill nog mest att denna veckan ska ta slut. Fast det vill jag i och för sig med alla veckor nu för tiden. Darlingen har också börjat klaga på att han inte vill jobba. Vi väntar. Vi väntar med hela våra väsenden och sinnen.

I denna vecka bör vår legaliserade akt landa i Taiwan. Så nu väntar vi på datum för Court hearing. Det kommer bli en seg väntan som jag inte hoppas drar ut alltför mycket på tiden. Jag vill inte missa en endaste liten sekund till av vår sons liv.

Kanske - om vi har tur - kan vi få en update denna månaden. Men det finns också familjen som inte fått en enda update sedan barnbeskedet. Så man kan aldrig veta. Kollade lite på Taiwanlistan över senaste tidens barnbesked. På listan finns medlemmar som fått barnbesked 15 aug, 20 aug, 25 aug, 1 sept och 7 sept. I princip ett barnbesked var femte dag! 

Det översatta uppehållstillståndet borde kommit idag. Roger T meddelade i alla fall i fredags att han lagt det på lådan samma dag. Det är ok. Sedan Berit berättade att uppehållstillståndet inte var tvungen för att akten skulle skickas till Taiwan slappnade jag av. Icke desto mindre ska det åka raka vägen till BFA för legalisering.

Det har varit en intensiv helg. Bonusen anlände per tåg i fredags och sedan har det gått i ett kör. Helgen inleddes med att Darlingen var kökschef och kockade ihop en potatisgratäng och oxfilé. Lördagen ägnades åt inköp av present till Hjortpojken. Vi var makalöst glada över att Bonusen var med oss. Han visste precis vad man skulle köpa. Jag förstår fortfarande inte vilka kort man ska ha och inte ha men jag har i alla fall kommit på att om jag säger "Jan Guillou"-kort så blir det hyfsat rätt. Känner mig som ett litet barn som härmar det hon hör och tror att allt blir rätt och riktigt. Tror inte Bonusen genomskådat min bluff ännu.

När vi kom hem packade vi ner lunchen och några spel och cyklade ner till havet. Efter några timmar i blagande solsken fräste vi hem och planterade alla 11 plantorna häck. Teamwork på hög nivå. Darlingen grävde djupt, jag grävde lågt och Bonusen vattnade. Sedan for vi in och lagade middag till Farmor. En ganska loj kväll där Farmor, som enligt sig eget förmenande aldrig somnar förrän vid 2-3 tiden, slocknade i soffan och snarkade till så vi andra vaknade. Jag är ganska barnsligt lagd så jag tycker det är hysteriskt roligt med ofrivilliga snarkljud... Däremot var det lätt att hålla sig för skratt när Farmor stöp omkull på golvet efter att ha snubblat på Bonusens datorsladd. Hon slog sig ganska rejält och kom inte upp igen. Bonusen kröp ihop av skräck i hörnsoffehörnet. I sådana lägen är det skönt att ha en doktor i huset. Hon slog sig rejält i höft och hand.

I morse steg vi upp tidigt för att åka på fisketur. Vädret var strålande (har varit det hela helgen) och vi hyrde utrustning och gav oss i kast med att kasta "sladden" som jag i ett illa valt ögonblick kallade linan. Hjortpappa2 doppade bara draget och fick en torsk. Därefter blev det fisktorka. Ungarna tappade fiskelusten och spelade med sina Jan Guillou-kort. Men så... Plötsligt nappade det! Det nappade så förskräckligt att det känns som vi lämnade Öresund utfiskat. Vi fiskade med silltackel (jojo... man har ju lärt sig ett och annat begrepp) vilket är fyra småkrokar följt av en tyngd. Vi drog upp det ena fyrtalet efter det andra och det var så himlans roligt. Det sprätte fiskfjäll överallt och det sprattlade sill överallt. Jag blev sillad i ansiktet och blev krokad både här och där. Ungarna blev riktiga fenor på att hålla fiskarna och få loss dem från krokarna.

Men sen... då skulle ju alla sillarna rensas. Genom att hålla låg profil lyckades både Darlingen och jag undkomma renseriet. Det sköttes av Hjortpappa1 och Hjortpappa2. Det är bara att erkänna - där på havets böljor drabbades vi alla av något slags kollektiv fiskehysterim, ytterst primitivt. Vi fiskade upp 200 sillar! Plötsligt fick Darlingen och jag en insikt - vi skulle ju inte vara hemma på hela veckan! Jag åker till Linkeboda imorgon, kommer hem sent på tisdag. Darlingen är i Stockholm på onsdag. Jag är i Stockholm på torsdag. Alltså kunde vi inte ta hand om någon sill alls. Det kände faktiskt ganska oetiskt att hiva upp sill efter sill och sedan säga nej tack till allt. Vi skickade iväg några småfiskar till fiskmåsarna. Ett tag kändes det ganska bra tills jag kom på att fiskmåsar inte ingår i någons näringskedja. I alla fall tror jag inte det men jag har aldrig varit med i Mulle.

Efter fisketuren kastade vi en en fjällig Bonus i duschen och kastade oss in i snabba bilen för att hinna till tåget. Han är så duktig på att åka tåg numera! Stora killen! Sedan kastade vi oss in i den snabba bilen igen för att åka hem och duscha. Kl 17 var det dags för kalas. Precis när vi skulle gå kom Löddefamiljen och levererade en spjälsäng som de inte längre behövde. Allt var jättekul tills jag såg Löddepojken peta i brunnen där hundarna brukar kissa. Så jag säger "ajajajaj" ganska högt. Det skrämde slag på det stackars barnet och jag kände mig helt misslyckad som blivande 2-årsförälder. När vi cyklade iväg och lämnade en gråtande pojke efter oss sökte jag stöd hos Darlingen. Han sa alla de rätta sakerna men det kändes inte så mycket bättre.

Nu är vi hemkomna från kalas och är rätt matta efter helgen. Det blev lite för mycket av det goda. Nästa helg ska vi inte göra NÅGOT. Bara vara. Det kommer nog behövas efter veckans slit på resande fot.

... är reklamen för Saab. Musiken är suverän. Och det som händer i filmen är inte det som man förväntar sig.

Min favorit är myran som balanserar ett pappersflygplan och pennan som skriver "power" samtidigt.

Jag vill ha en Saab. Vi har redan en. Men kanske en till?