I helgen beställde vi vårt livs första canvastavlor. En på Knodden och en på Bonusen. De är så fina! 

Jag har funderat på det här med foton på Knodden. Om vi ska lägga ut det på Taiwanlistan eller inte. Idag bestämde vi oss för att inte göra det. Visserligen har vi skrivit under både AA och SPOA men vi känner båda att det kanske vore att utmana ödet alltför mycket att offentligföra foton på honom innan vi fått honom i våra armarna. 

Vi har också fått de sista småfotona som vi ska ha i Knoddens fotoalbum. Nu är det klart sånär som på lite text till bilderna. Det blir ytterst kortfattat (typ "mamma", "pappa", "bil" osv). Men ska de vara svenska eller engelska? (nä, vi fixar inte mandarin...). Vi lutar åt både svenska och engelska men vet inte om fostermamman - som troligen är den som visar fotoalbumet för Knodden - kan engelska...

Kom att läsa igenom projektbeskrivningen för hösten stora arbetsmässiga begivenhet. Det var en smärre chock. Det står nämligen att projekttiden är 4 månader! Skojja min dojja - de gaur alri! I de fyra månaderna är inräknat uppföljning (bara det är 2 veckors resande utan paus emellan). När vi skulle starta förra projektet fick vi ett material som de lovade skulle ta 20 minuter att går igenom. De hade minsann själva testat att dra materialet för en pilotgrupp. Bah! Jag tror inte någon av oss utbildare lyckades på mindre än 60 minuter. De glömde att folk frågar och inte alltid är så snabba att ta till sig ny information. Så mitt förtroende för deras tidsestimering är inte så stort.

Förra projektet löpte över 6 månader och inbegrep mycket färre personer som skulle utbildas. I höst ska ungefär 3 gånger fler huvuden (inklusive kroppar) få äran att sitta med mig i knäet. "Eleverna" är till råga på allt mindre flexibla till sin läggning och till stor del män som redan tror att de kan och vet allt. Jag menar inte att vara fördomsfull men kvinnor är generellt mer mottagliga för instruktioner eftersom de vill göra rätt och "behaga". Detta är en åsikt som jag inte är ensam om - både män och kvinnor på olika befattningar hos min arbetsgivare har påpekat samma sak utan ledande fråga från mig.

I övrigt har jag tillbringat dagen med min namne och planerat en utbildningsinsats som ska ske i nästa vecka. Idag fick vi också - dagen till ära - veta att ett nytt mötesbokningssystem skulle implementeras den 5 oktober. Framförhållningen är exemplarisk...

Det finns en stor anledning till att Taiwan ska skynda på. Det är Knodden. Men det finns också en annan anledning. Det är höstens projekt.

Igårkväll mailade jag bästaste Berit på BFA för att höra statusen för vår adoptionsakt. Jag står inte ut med ovissheten... Så här svarade hon:

"Akten kom från Taipei Mission igår tillsammans med samtycket. Jag kopierade och gjorde i ordning handlingarna så att de är klara att skickas idag. Ni kommer också att få fotokopior på akten och samtycket. Brevet till er går med dagens post.

Handlingarna skickas ner så att översättningen kan påbörjas. Därefter kompletteras de med blanketterna Adoption Agreement och Special Power of Attorney. Dessa blanketter måste finnas på plats i Taiwan innan handlingarna tas
emot av domstolen. När blanketterna anländer är förhoppningsvis översättningen av akten i det närmaste klar. (Blanketterna är f n på UD).

Man kan lämna in handlingarna till domstolen utan uppehållstillståndet. Detta måste dock finnas med till Court hearing. Uppehållstillståndet legaliseras i original och tre kopior. Kopiorna skall endast stämplas av NP och skickas
därefter till Taiwan. När originalet är färdiglegaliserat skickas det omgående. Det är normalt inte någon risk att handläggningen blir fördröjd i domstolen även om översättningen av uppehållstillståndet tar lite längre tid än normalt."

Det innebär att allt rullar på. AA och SPOA är förvisso inte klara men det hinner det bli innan vår akt är översatt till mandarin. Sedan är det raka vägen till domstolen! Tror vi har cirka 3 - 4 veckor innan vi på allvar kan hoppas på att det sker.

Det är skönt att slippa oroa sig för att uppehållstillståndet inte blivit översatt ännu. Jag vet ju att Roger jobbar med andra adoptionsakter (du vet vem du är ....) och i det sammanhanget känns det faktiskt lite futtigt att jaga Roger om ett uppehållstillstånd som inte - i nuläget - stoppar vår resa till domstolen och Knodden.

Idag är en bra dag.

Som alla förstått är Taiwanlistan mitt favorittillhåll just nu. Därför vet jag att vi är minst 6 familjer som fått barnbesked sedan vi fick vårt. Kanske är det ännu fler - alla som adopterar från Taiwan är ju inte med på listan. Vi är tre familjer som fått pojkar i samma ålder, dvs. i tvåårsåldern.

Vi kanske är ett helt gäng som åker samtidigt. Det vore jätteroligt!

Nu har vi köpt vår häck. Det blev småttiga ligusterplantor. De storvuxna var på tok för dyra med tanke på vad vi lärde oss i trädgårdshandeln idag. Det är nämligen så att man klipper tillbaka halva årstillväxten varje år för att plantan ska bli buskig. Storvuxna plantor är inte lika täta nertill. För att de ska tätna måste man klippa tillbaka dem ganska mycket. Det innebär att det inte är speciellt prisvärt att köpa stora ligusterplantor. 

Vi har placerat ut häckplantorna där de ska vara och det ser jättefint ut. Jag känner mig oerhört belåten. Men det är en sån dag. En belåten dag. Jag har tillbringat ytterligare en dag med att vara på utbildning och hålla mitt lilla anförande. Det är lika skönt varje gång det är över. Jag kan inte säga att jag är nervös men det ska ändå göras. Vad gäller att prata inför publik stämmer det verkligen att träning ger färdighet. Magen rullar faktiskt inte alls innan jag ska upp på "scenen". Det är märkligt hur man utvecklas utan att egentligen fatta det.

Min gamla chef har varit en av föredragshållarna på utbildningsdagarna. Han har både igår och idag sagt till alla som gått på utbildningen att han saknar mig och att jag är en riktigt stark kraft som han önskade att han kunde ha fått behålla. Jag har haft projektanställningar för honom och det kostar pengar för verksamhetsområdet som inte finns just nu. Jag fick istället en regional anställning och förmånen att jobba med en fantastisk chef och mentor. Min nuvarande tjänst innebär en stor mängd resor och jag kan kallt konstatera att det inte kommer att funka praktiskt den dag vi fått hem Knodden och jag måste börja jobba igen.

Efter två dagars beröm från min gamla chef passade jag på att lägga ut lite nät när vi skildes åt. Jag sa att jag funderat på att anmäla mina tjänster inom ett specifikt område som jag vet är väldigt eftersatt - våra instruktioner. Det är inte omöjligt att det går att lösa längre fram.

Har också nätat lite hos en gammal skolkamrat som startat rekryteringsföretag. Vi käkade lunch häromdagen och varje gång brukar hon fråga om jag fortfarande trivs på mitt jobb. Det gör jag ju men jag sa att jag funderat på livet efter föräldraledigheten. Det kan tyckas som väldigt långsiktigt men jag måste fundera så smått över min tillvaro eftersom jag vet att en förändring måste till. Nu har jag fått i uppdrag att fundera på vad jag vill göra och signalera när det blir dags att skrida till verket. 

Känns bra att ha lite olika strängar att spela på utan att behöva fatta några aktiva beslut just nu. Jag lägger ut lite nät så får vi se vad som fastnar. Det innebär att jag i lugn och ro kan ägna mig åt föräldraledighet och i god tid innan jag börjar jobba igen kan jag ta upp mina nät och se om det fastnat något.

Jag har räknat igen. De sista fem medlemmarna på Taiwanlistan har fått hämta sina barn 2 - 2.5 månad efter Court Hearing. Det är snabbt! Vi har förvisso inte fått Court Hearing dag ännu men även där pekar trenden mot ganska snabb handläggning i Taiwan. Den sista familjen fick barnbesked i slutet av juni och hade court hearing idag. Med en smula tur kommer de alltså hämta sitt barn i slutet av november/början av december.

Om vi då överför dessa räkneexempel på oss skulle vi få resa i januari. Det är ju jättesnart!

MEN vi har inte fått det översatta uppehållstillståndet från Roger Tanner ännu. Jag känner mig passivt stressad. Jag kan inte påverka hur mycket jag än vill. Måtte det komma imorgon så att vi får iväg det innan helgen...

Har varit i Växjö idag. Det blev en lång dag. Som topping blev tåget försenat. Förseningen innebar att jag och mina kollegor fick hoppa av i Lund istället för Malmö och ta taxi till Malmö. När jag kom hem hade Darlingen hade fixat middag och det var sååå skönt att få sjunka ner i soffan för att bli serverad.

Fotona till Knoddens fotoalbum har anlänt. När de hamnade i fotoalbumet så kändes det som om något saknades så vi beställde några bilder till. Tack mamman för kloka synpunkter på innehållet i fotoalbum. Jag tror vi kommer att följa ditt råd och inte ta med för mycket släkt på bilderna. Tids nog kommer vi introducera våra käraste släktingar för Knodden. Det är ingen brådska. Det viktigaste är att Knodden kan förknippa oss med sig själv. Därför satsar vi nog på att varva bilder på honom och oss. Förhoppningsvis får han positiva "vibbar" och det är exakt det som är det viktigaste i detta läget.  

Tack också till mamman för rådet med en engångskamera. Absolut värt att fundera över!

Jag har inte bestämt hur jag ska göra med låsta inlägg. Ha lite tålamod medan jag funderar vidare. Jag återkommer.