Darlingen:"Vad behöver vi göra för att fixa kålpuddingen ikväll?"

Jag: "Jag har redan förberett och gjort brunkål"

D: "Men varför köpte vi då vitkål?",

J: "Hur menar du nu?"

"D: Jamen vi köpte ju ett jättestort vitkålshuvud! Vad ska vi ha det till?",

J: "Eh... göra brunkål till kålpuddingen"

D: "Jamen, vitkål är vit, brunkål är brun och rödkål är röd."

J: "Eh jo alltså... men du vet väl att brunkål görs på vitkål?"

D: "Ähum... nä... det är väl inte så självklart heller. Det finns ju rödkålshuvud så då borde det finnas brunkålshuvuden också.

Det är inte lätt med alla huvuden. Blomkålshuvud. Kålahuve. Dumhuve. Stenshuvud. Ålahuve.

Igårkväll förkunnade Darlingen att han - efter stalkerhändelsen i matbutiken - hade mer rätt att längta efter Knodden än vad jag har. Den obskyra anledningen var att det var konstellationen "pappa & son" som vi mötte i matbutiken. Det var liksom hans grej. Inte min grej.

Enligt Darlingens vridna resonemang hade jag haft mer rätt att längta om pojken var tillsammans med sin mamma.

Knodden är lyckligt ovetandes om att vi har en längtanstävling. Det var jag också tills igårkväll.

Imorse vaknade jag ansikte mot ansikte med Darlingen. Lätt sömndrucken betraktade jag honom en stund. Han såg alldeles stilla ut. Så stilla att jag började granska honom mer ingående. Andas han? Nä... han andas inte. Jag drog mig närmare (jag är oerhört närsynt). Tyckte mig fortfarande inte se minsta tecken på andning. Med förhöjd puls tog jag honom på armen. Ingen reaktion. Min puls ökade ytterligare och tankarna började snurra. 

Så jag skakade honom ordentligt. Jag är rädd att han fick ett ganska abrupt uppvaknande. När han slog upp ögonen hängde hans fru närsynta fru över honom och hojtade med sprucken morgonröst "Jag trodde du var DÖD!!!".

Som tur är Darlingen en ganska cool katt. Han startade dagen med ett skratt och sträckte lite på sig. Och drog massor av livsviktiga andetag.

Kanske räddade jag honom när han var på väg över i skymningslandet. Eller inte. Han ser ganska kry ut där han sitter i soffan och läser tidningen. Nu ska vi ha en förnöjsam lördag. Jag hoppas på synnerligen mycket regn och rusk. Det blir så mysigt då. Bara inte Darlingen bestämmer sig för att sova middag....