Vi beslöt oss för att skippa oxfilé resterna från igår och istället satsa på kinamat. Kan framstå som en märklig prioritering men jag är oerhört svag för kinamat...

Hur som helst.

Vi gick ut ur huset för att åka till kinamatsrestaurangen. På trappan stannade vi till för att tända värmeljus till fulpumpan. Då hörde vi dem. Rösterna. Mummel liksom. Inte småmummel som från små barn utan stormummel. Utanför Sheriffens (han kallas så sedan han i somras såg en inbrottstjuv i bar gärning) grind stod tre tjejer i 16-17 årsåldern. De var klädda i helt vanliga kläder så man såg liksom inte vad som var i görningen. De sneglade lystet på oss. Jag fick dåliga vibbar och väste till Darlingen:

"Vi sticker. Fort som sjuttsingen. NU!".

Darlingen är van vid att lyda mig (njae... men lite då och då) och hastade mot lilla bilen. I samma stund som vi nådde fram till bilen hörde vi Sheriffen öppna dörren och stormumlet blev vanligt prat och nådde därmed våra öronskaft: 

"Trick eller treat?"

"Bus" kom det blixtsnabbt från Sheriffen 

Sedan hörde jag inte mer för att Darlingen började slamra med bildörren. Då blev jag sur för att han förstörde mina chanser till att få reda på vad som hände. Jag menar, vem stänger av TV:n 5 minuter innan deckaren slutar?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...