Det är nåt märkligt som händer när man blir äldre.

Man börjar gilla oliver och mögelost (i nära anslutning till pepparkakor)

Jag värjer mig mot att börja gilla levergryta. Det skulle vara för mycket.

Optimismen håller sig kvar och vi har tagit itu med vårt andra fotoalbum till Knodden. Bilder är tagna - främst från  hans rum med oss lekandes med hans leksaker - och beställda. Denna gången blir det, förutom fotoalbumet, även kläder, en pratande bok, engångskamera och såpbubblor med ananaslukt (!).

När jag ändå var igång började jag fundera på nästa paket. Julklappspaketet. Har väldans sugen på att beställa en snökula med foto i från Fuji. Eller kanske ett kuddfordral. Kanske en doktorsväska, munspel, bilar, pussel..l egentligen är möjligheterna oändliga. Det är bara den egna fantasin som begränsar. Fast det är klart. Storleken och tyngden har också viss betydelse med tanke på att hela paketet ska flyga till Taiwan.

Jag har äntligen köpt en NO-skylt i form av en hund. Den ska sättas upp vid husknuten, precis under brevlådan, där förbipasserande hundar har en fäbless för att kissa och bajsa. Och en ljusstake med tomtar i ring. Jepp... julnerven har börjat spöka.

Igår - när jag gick till sängs - kändes det lite lättare att tänka på världens finaste Knodd. En medsysters ord la sig som bomull runt hjärtat. Hon lyckades att nå fram till mig tack vare sin insikt i svensk socialtjänst. Fungerar taiwanesiska socialtjänst det minsta likt svensk så torde barn som det fungerar med få minst tid. Med andra ord kan uteblivna uppdateringar bero på att Knodden verkligen har det bra och allt fungerar tillfredsställande. 

BFA skrev något liknande i ett mail för en månad när jag efterfrågade uppdatering. Då blev jag bara frustrerad. Förmodligen för att jag är lösningsorienterad och har svårt för svepande generaliseringar. Det tolkar jag bara som att man inte orkar eller vill engagera sig. Empatilöst.

Så tack medsyster för att du sände förtröstansfulla tankar och lyckades nå fram till mig med dina kloka ord. Vet inte om du är fullt medveten om vad dina ord verkligen gav mig - hopp, glädje och framtidstro. På flera sätt. TACK!