Dagens första obehärskade skratt stod Media Markt-reklamen för. Robert Gustafsson - som hippie - står och fnular med en espressomaskin. Först testar han att behandla den som en vattenpipa. Ingen framgång. Sedan börjar han fnula med reglagen och sätter munnen till ångpipen. Ja, ni kan ju räkna ut resten...

Men det roligaste var Darlingen. Han skrattade högt och gott.

Sedan blev han tyst.

Efter en stund säger han: "Vad var det där för en maskin?"

Och då pratar vi om killen som önskar sig en espressomaskin i julklapp.

Återbördad till hemmet efter två dagar i Stockholm. Hemma väntade ett vinglas, sallad, paj, tända ljus och en nyklippt Darling. Som grädde på moset skypade Bonusen oss. Det där med skype har gjort underverk för vår och Bonusens vardagsrelation. Han brukar ringa och sammanfatta dagen. Det känns så lyxigt att få ta del av hans vardag på det sättet. Nytt för idag var att han stänger dörren när han ringer upp oss. Han vill vara lite "privat" säger han. Han börjar bli stora killen.

Jag är ständigt på snor-, nys- och hostspaning. Ja, jag är nog färdig för en smärre terapiinsats. Det är himla körigt att ständigt scanna omgivningen och göra en okulär besiktningen av den som jag fått i kikarsiktet. Till min lättnad gav inte radarn utslag under dagens resinsats. För säkerhets skull går jag numera omkring med en minidesinficeringsflaska. Den är användbar till allt möjligt. Idag fick vi användning av den på flygplanet när jag och Fröken Kontroll (min sidekick och bisittare i kommande projekt) läst våra gratis Aftonbladet, händerna var alldeles svarta av trycksvärta och Fröken Kontrolls nästipp svärtades av ett klieri. Jag tog helt enkelt fram min lilla flaska och hällde en försvarlig dos desinficeringsmedel i våra händer krönte med varsin ren (jodå) servett. Precis när jag satt där och kände mig nöjd över min rådighet tjöt Fröken Kontroll så halva planet lyfte ur sina flygstolar: "Iiiiiiiih, mitt nagellack försvinner!!!". Till skillnad från mig är Fröken Kontroll ytterst välmanikyrerad och det straffade sig så här i svininfluensatider. Det var väl en himla tur att det inte var konstgjorda naglar för då hade jag legat risigt på det och fått plikta för min hypokondri.

På Knoddfronten intet nytt. Men jag börjar bli van.