Ibland känns det som om jag är med i Second life eller SIMS. I en värld där jag är mamma. Till en liten Knodd med pussplutig mun, finurligt leende och underfundig humor. Där finns Darlingen och Bonusen och tillsammans lever vi familjeliv som är fullkomligt ultimalt och optimalt. Inte minsta lilla krackerling på ytan.  

I den där världen är jag världens bästa mamma. Mogen och samlad. Skrattar mindre gällt. Är trygg och poppig samtidigt. Och väger sisådär 20 kilo mindre och är alltid jämn i humöret. Jag har tid för alla och envar. Jag har ingen åldersnojja och är aldrig osäker på mig själv. Och är definitivt inte hypokondrisk. Knodden sover när knoddar ska sova. Knodden leker och frodas, blir en rolig unge med massor av självdistans, Han blir aldrig mobbad eller utsätts för hemskheter. Det är rosapluffigt överallt.

Jag kan liksom inte fatta att mitt imaginära liv i Second Life eller SIMS ska bli min verklighet. Jag SKA åka till Taiwan och få träffa min son. Och sedan ska vi alltid ha varandra. Det kommer ske. Fast det där med 20 kilo mindre mig känns fortfarande som en fantasiprodukt. Men allt annat stämmer säkert.

Trots att jag inte ens vet NÄR (eller ens OM) Elisabeth på BFA skickade mail till Taiwan så kollar jag min mail hela tiden. Det är föga troligt att vi skulle få svar denna sidan helgen.

Jag är urdålig på att vänta. Önskar att jag hade Bonusens tåladmod. När han väntar försjunker han i tystnad och härdar ut. Hela han väntar, med varje por och cell, i kroppen. Under tystnad.

När jag väntar låter jag mycket, gör mycket och är på det hela taget för mycket. 

Jag måste börja skratta mindre gällt när jag blir nervös. Annars kommer jag skrämma slag på stackars Knoddungen.

Nu har jag gjort det. Ringt till BFA. Fick prata med Elisabet.

Hon gick ut hårt med att säga "Det var väl era handlingar som lämnades till domstol 4 nov?".

Då blev jag lite snörpig och sa "Det vet jag inget om, vi har inte hört något från någon". Rub it in.

Det är nog som jag trodde. Den där kompletteringen som vi fick en kopia av förra veckan har försenat vår akt en månad.

Hur som helst var Elisabet väldigt tillmötesgående och lovade att skicka ett mail till Taiwan under dagen för att försynt höra sig för hur vår lille Knodd har det. Jag är full av bävande förväntan.