Skrev mail till BFA idag. Sunkigt innehåll. Inte mitt mest charmiga jag. Det hela gick i princip ut på att det inte längre funkar att skriva till oss att uppdateringar inte kommer regelbundet och stadigt när vi efterfrågar information. Det kommer ju inte ens oregelbundet till oss. Det kommer inget alls.

BFA menar att de mailat barnhemmet och efterfrågat ny information. De kan inte begära uppdateringar - endast fråga efter dem. Väljer socialsekreterarna i Knoddens county att inte svara på vår förfrågan är det inget vi kan göra. Det är en mycket märklig ordning. Vi betalar oerhörda mängder pengar för adoptionen som ska gå till administration, löner, personal och fosterhemsplacering i Taiwan. Jag tycker nog inte att det är för mycket begärt - med tanke på den ofantligt långa domstolsprocess det är i Taiwan - att få nya foton och information om vårt barn. I andra länder kanske det hade kunnat passerat eftersom det kanske är så det fungerar där. Men i Taiwan är domstolsprocessen väldigt, väldigt lång och majoriteten av alla blivande familjer får uppdateringar. Då känns det hårt att vara en familj som faller utanför ramarna. Fallhöjden är så mycket högre när man hör att alla andra får löpande information men inte vi.

Det är så oerhört svårt att knyta an till ett barn som alltmer börjar likna en pappersprodukt. Vissa familjer får information om sina barn varje månad. Andra får inget.

Därtill är processen osäker in i det sista. Man kan aldrig slappna av. Det kan ständigt hända saker som orsakar oro. En biologisk förälder som försvinner och inte kan skriva på papper. Eller som ångrar sig. Eller som inte dyker upp vid domstolsförhandlingar vilket innebär att den inte kan genomföras. Vi är inte hårdast drabbade. Det finns de som har det långt mycket värre. Som inte ens vet om adoptionen kan fullföljas.

Mitt hjärta värker för Familjen Kvarnlyckan och LillTotten. För vad alla utsätts för - barn, adoptivföräldrar, blivande syskon, biologiska föräldrar.