Inför projektpremiären på måndag är allt under kontroll. Jag är lite orolig för att jag är så lugn. Jag tror nämligen att en viss nervositet är bästa uppvärmningen. Så jag försöker hetsa upp mig och tänka ut katastrofscenarion. Det går inget vidare. Enda gången det pirrar i min mage är när jag tänker på Knodden.

Knodden ja.... tänker jämt på honom. Jag trodde att allt skulle vara toppen nu när vi fått nya foton. Men det blev mest som en amuse-bouche. Längtan slog till - hårt och skoningslöst. Hur i hela friden ska vi få tiden att gå till vår nästa milstolpe 5 januari?

Det sker stora, stora förändringar på mitt arbete. Massor av människor ska förflyttas över landet för att möta framtiden kundernas nya behov. Det sker flyttningar och nedläggningar av enheter. Allt ska ske frivilligt med naturlig avgång, tjänstledighet, flyttbidrag och avgångsvederlag. Jag tycker det är spännande. Jag som avskyr förändringar på det personliga planet (hem och närmiljö) har märkligt nog alltid gillat när det sker förändringar på arbetet. Det skapar dynamik och nya situationer. Ruskar om folk och mig. Tvingar oss att tänka i nya banor och vara kreativa. Ibland vill jag inte alls vara föräldraledig. Det händer ju så mycket spännande på jobbet. Av och till får jag dåligt samvete och tänker att jag kanske inte är mogen för lille Knodden men jag tror att det är en naturlig reaktion av "sånt jag känner till" och "sånt som jag inte känner till". När jag försöker föreställa mig livet efter att vi fått Knodden är det helt svart. Jag vet att jag kommer dit och att det kommer bli bra, men jag kan inte visualisera det. Det är så ogripbart och märkligt. Stort och ändå självklart.

Idag tar vi det lugnt. Jag har vissa planer som inbegriper kreditkortet. Darlingen är mer loj. Han förmanade mig redan igårkväll att jag inte fick lov att hetsa igång lördagen. Att han skulle bli jättearg om han inte fick sova ut, läsa tidningen och dricka kaffe i lugn och ro. Jag tycker själv att jag är ganska duktig hittills men nu börjar jag känna mig rastlös. Värsta lilla barnungen. Dessutom är jag hungrig på smörgåstårta. Nedrans Svanberg som sitter och äter smörgåstårta i TV.

 

Kvarnlyckan

28 november 2009 21:55

Hm, ville bara tala om att här är jag absolut inte till någon hjälp. Jag tillbringade mer eller mindre hela föräldraledigheten med att ha abstinens efter jobbet. Inte för att jag inte skulle vilja ha varit hemma men oj vad jag saknade jobbet. Och då menar jag inte egen tid, arbetskamrater och fikat eller annat socialt. Jag saknade mitt arbete.

http://kvarnlyckan.wordpress.com

 

mamman

30 november 2009 08:39

Vilken tur du tycker om förändringar med tanke på vad som händer på ditt jobb. Själv är jag nog den där tvärt om som vill ha allt så som det ALLTID har varit. Tråkmånsen, jag vet.

Det är en sådan fantastisk känsla i kroppen när man vet att man får shoppa och man bara längtar - men allt blir bara lite jobbigt om man inte kommer i väg - det borde väl Darlingen förstå?

Hur gick det nu då?????

http://www.babyonskan.wordrpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...