Mitt blod har lämnat armar och ben och förskansat sig i magtrakten. Det behövs för att smälta årets julbord som imundigats på Kulturens Östarp under eftermiddagen. Innan bloden försvann till magtrakten traskade vi (Darlingen, mamma, pappa och jag) ut i fina söndagskläder i markerna och röck upp en himla massa mossa till adventsljusstakarna. Nu har vi en något vildvuxen mossljusstake med tillhörande skogsodjur. Jag är dock så trött att jag inte orkat tända den...

Imorgon ska jag åka till Varberg. Tidigt. Jag är nästan redo att gå och lägga mig nu. Förmodligen har det också att göra med det försvunna blodet.

Sedan undrar jag när alla adventsljusstakar och stjärnor sätts upp. Plötsligt finns de bara där i fönstrena. Men jag har aldrig sett någon stå på stege och svära över upphängningsanordningen. Jag tycker det är underligt.

Ack vad jag är trött. Tror aldrig någonsin att jag kommer bli pigg igen. Och inte har jag något annat att skylla på mer än en glupande aptit. Det känns inte bra. Inte alls bra.