Imorse dog min svägerskas mamma. Hon har varit sjuk en längre tid och vårdats hemma. Som alltid är det oerhört sorgligt men samtidigt mycket väntat. På ett sätt är det en välsignelse att mamman gick bort innan jul så att inte alla framtida jular blir förknippade med bortgången.

Döden lämnar en känsla av drastiskt förändring i ens och omgivningens liv. Som om ingenting någonsin kommer att bli sig likt. Jag har känt svägerskans mamma i många, många år och vi har träffats regelbundet under åren i samband med högtidsdagar. Jag kan inte säga att jag stått henne nära men det är ändå en person som ingått i mitt liv och som vi tillbringat många familjehögtider med. Man vill ha tillbaka tiden men samtidigt vet man att allt är oåterkalleligt. Familjedynamiken förändras för alltid. Det är svårt.

Mina tankar är hos dem idag och många många dagar framöver.