Imorse dog min svägerskas mamma. Hon har varit sjuk en längre tid och vårdats hemma. Som alltid är det oerhört sorgligt men samtidigt mycket väntat. På ett sätt är det en välsignelse att mamman gick bort innan jul så att inte alla framtida jular blir förknippade med bortgången.

Döden lämnar en känsla av drastiskt förändring i ens och omgivningens liv. Som om ingenting någonsin kommer att bli sig likt. Jag har känt svägerskans mamma i många, många år och vi har träffats regelbundet under åren i samband med högtidsdagar. Jag kan inte säga att jag stått henne nära men det är ändå en person som ingått i mitt liv och som vi tillbringat många familjehögtider med. Man vill ha tillbaka tiden men samtidigt vet man att allt är oåterkalleligt. Familjedynamiken förändras för alltid. Det är svårt.

Mina tankar är hos dem idag och många många dagar framöver.

 

Kvarnlyckan

30 november 2009 21:30

Och mina tankar är för en stund hos dej. Jag beklagar.

http://kvarnlyckan.wordpress.com

 

mamman

1 december 2009 10:12

Det finns inte så mycket att säga men precis som Kvarnlyckan tänker jag också på dig mellan varven.

http://www.babyonskan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...