Vi mår förvånansvärt vettigt efter nyårsfirandet. Förutom Darlingen förstås. Han fruntimmershostar. Hans förkylning vägrar lämna sitt tillhåll. Jag och Bonusen mår väldans finfint och spelar Tomb Raider, blir ovänner om vart vi ska, i vilken takt vi ska spela och vem som ska trycka på knapparna.

Bonusen har kommit i skämmighetsåldern. Han klarar inte av TV-hångel. Mina och Darlingens pussar bryr han sig inte så mycket om. "Det är jag ju van vid" säger han som om det vore den självklaraste sak i världen. Jag förstår inte riktigt logiken.

Det har varit en väldigt skön julledighet. Julaftonen firades hos mina föräldrar dit Darlingen anslöt när han slutade jobbet. Vi nattade över och på juldagen hämtades Bonusen för lite juldagslunch, julklappsutdelning och allmänt mys. Sedan for vi hem och öppnade fler julklappar. Annandagsbjudningen för Syster med familj och Farmor ställdes in pga Darlingens sjukdom. Vi har haft övernattningsgäst till Darlingen, spelat Buzz, lagt pussel, ätit rester. Det har tappats tänder, druckits tänder, varit på stan, köpt byxor till Bonusen, ätit middag på Casa Mia och konstaterat att vi inte ska gå dit igen eftersom servicen är usel. Vi har varit ute med vänner på mellandagsmiddag. Vi har lekt med våra 'Ajfånar' (julklapp från Darlingen) och gått upp i vikt. Vi har väntat förgäves på growth report och hälsat på hos Farmor. Vi har städat ytterst sparsamt, lagat mat bara för att fylla magarna, ätit choklad en masse, druckit vin, inte eldat i kaminen (!) och glömt vattna julgranen.

Idag är sista lugna dagen på ledigheten. Vi ska äta pizza från Vespa och titta på Ivanhoe. Bonusen har kommit i den åldern när Robin Hood och Ivanhoe är superbra. Vi njuter och tänker ibland på hur vår nästa jul kommer att gestalta sig. När liten Knoddunge finns i våra liv. Ibland blir jag livrädd att inte räcka till. Ibland blir jag svårt längtig. Ibland begriper jag inte att det ska ske mig.

I år kommer det hända. Vi kommer att bli föräldrar. Till sötaste Knoddungen i hela världen.