Vi har en benägenhet att ofta hamna i den rafflande upplösningen av "Biggest loser". Det sammanfaller nämligen med vårt kvällsmatsätande. En kombination som kanske säger mer än man vid första anblicken kan tro. Jag har ingen aning om vad som sker i själva programmet eftersom vi alltid slinker in på slutet, vid elimineringen. Av någon anledning låter vi maten tysta mun och bligar stumt mot TV:n för att få se vem som åker hem. Så också ikväll. Plötsligt hör jag mig själv säga:

"Jag önskar att du var lite fetare"

Darlingen stirrade förfärat på mig och såg ut som ett frågetecken. Jag kände mig lite besvärad eftersom jag som vanligt pratat utan att låta hjärnan hänga med. Och helt ärligt .... hur ska han kunna förstå vad jag menar när jag knappt förstår det själv. Men jag fick ju fortsätta mina tankar som redan började förflyktigas:

"Asså... erhm... då hade vi kunnat åka på bantningsläger så det blev någon ordning på oss"

"Men jag är ju inte fet"

"Nä... det är just det som är problemet. Jag kommer ju aldrig igång med den där bantningen och jag tror att det är ditt fel"

Är fortfarande inte riktigt säker på hur jag tänkte men just då kändes det väldigt logiskt. Darlingen sa att han skulle komma ihåg mitt yttrande. Det lät olycksbådande men ändå något att se fram emot. Då får man liksom sällskap i eländet.

Imorse fick vi mail från BFA, som i sin tur fått mail från barnhemmet. Barnhemmet har blivit uppringd av den socialarbetare som utsetts av domstolen att göra en oberoende utredning om att Knoddens bioföräldrar inte kan ta hand om honom och att det inte finns några hinder för adoptionens genomförande. 

I mailet finns tre frågor som socialarbetaren vill att vi besvarar. Jag tolkar det som positivt att utredningen inletts och att vi får frågor. Frågorna gäller Darlingens tidigare äktenskap. Man vill veta varför Darlingen skilde sig, hur skilsmässan påverkat oss och vad jag och Darlingen gör för att inte vårt äktenskap ska misslyckas.

Det är frågor som vi inte har några som helst problem att besvara. Vi är vana vid att bli granskade med lupp. Vi är vana vid att få närgångna frågor som säkert en biologiska förälder eller andra skulle uppfatta som integritetskränkande. Och det är hur som helst rimliga frågor som jag har stor förståelse för - man vill ju säkerställa att Knodden inte hamnar hos två personer som kommer skilja sig inom några år. 

Det var den formella delen av mailet. Men det fanns också en fråga som gjorde oss glada. Frågan ställdes av barnhemmet och gällde engångskameran. De frågade om de ska framkalla bilderna eller om de ska framkallas i Sverige. Det innebär att den blivit använd!!! Jag är så himla glad över det. Bilderna kommer att vara ovärderliga i framtiden.

Idag är en bra dag.