Min chef är en galant kvinna i sina bästa år. Smal, smärt och ohyggligt vältränad. Jag tycker hon är vacker på ett spännande vis. Mörka färger, stor näsa (jag har alltid haft en fäbless för intressanta näsor), isblå ögon, ljus hy och mörkt, mörkt hår i frisyr som anstår en parisiska. Hela hon ser lite fransk ut faktiskt. Som grädde på moset klär hon sig oftast i svart. Mycket väldressad.

Häromdagen berättade hon om en fest hon varit på nyligen. Hon hade i efterhand fått veta av en vän att en som deltog på festen hade frågat om hon var en rockstjärna. Eftersom vi har ett helt annat yrke, ytterligt kameralt och mer gråbetonat liksom, blev Chefen glad och fnissig. Jag med. Fast lite avundsjuk också. Ingen har någonsin trott att jag är något annat än det jag är.

Igår berättade hon att hon varit och tränat. Där hade hon träffat en kompis med sällskap. I efterhand - återigen - fick hon reda på att kompisens sällskap hade trott att Chefen var polis, typ kriminalare eller nåt. Han höll på att trilla av träningscykeln när han fick höra hennes riktiga yrke.

Återigen känner jag mig som en grå mus. Ingen gissar att jag är rockstjärna eller polis. Jag syns liksom inte på det viset. Det är därför det var väninnan och inte jag som småhånglade med Depeche-killarna för hundra år sedan. Själv fotograferade jag. Kanske trodde de att jag var journalist. En gång trodde en tjej att jag jobbade i mataffären. Hon kanske trodde jag var charkuterist. En annan verkade en kille tro jag jobbade på biblioteket eftersom han frågade mig om vägen till science fiction böckerna. Oräknerliga gånger har jag fått förklara vägen - kanske för att någon tror att jag jobbar på turistbyrån. MEN JAG VILL BLI TRODD ATT VARA ROCKSTJÄRNA ELLER POLIS!!!

En annan sak som grämer mig är att ingen någonsin erbjudit mig att köpa droger. Jag hade i och för sig ändå tackat nej, artigt och belevat. Men ändå liksom! Det hade sett bra ut i mitt "såfräckvarjagiminungdoms-CV". Ändå har jag gjort mitt bästa. Jag har befunnit mig på otaliga krogar, en och annan suspekt miljö och en svartklubb i Hamburg. Icke att förglömma har jag också ägnat mig att festa en hel natt i Amsterdam. Jag menar - vad är oddsen för att en människa kan gå igenom Amsterdam en hel natt utan att någon ens försöker?!?! En gång tror jag att jag blev drogad av nåt i drinken. Men det var en högst omedveten handling som ledde till att jag fick åka hem och lägga mig.

Äh. Jag är en grå mus. Jag vill åtminstone vara en svart mus.

Lördag 23 jan 14:38

Skrivet av: mammman

Man mår inte bättre utav att försöka vara någon man inte är.

Du är jätte duktig på att skriva blogg och få till roliga inlägg som vi andra kan läsa och glädjas åt när vi läser dem - du ser det på besöksstatistiken, det är ett bevis.

Du är jätte duktig på ditt jobb - det vet du och du har fått många beröm.

Du är jätte duktig med Bonusen - du tar dig an honom jätte bra.

Du är du och det är det bästa.

Men visst skulle det vara roligt att för en stund att få en annan typ av uppmärksamhet.

URL: http://www.babyonskan.wordpress.com

Signatur:
    Kom ihåg mig
Adress till din blogg / hemsida:

Skriv in koden som står till höger:
     
Kommentar: