Inget nytt på Knodd-fronten mer än att vi fått fotona vi beställde i söndags och jag har köpt ett nytt fotoalbum i plast. Ska fixa i helgen. Idag kom också juniorpåslakan som jag beställt. Väntar på ytterligare ett. Jag har också börjat skriva en ny lista på saker som måste fixas. Den gamla låg på gammeldatorns desktop och är nu försvunnen. Där låg tyvärr också en dagbok på vår Knodd-väntan som var tänkt för Knodden. Den sörjer jag nog mest. Det är inte samma sak att efterhandsskriva.

Det är en hel del med jobbet. Projektet flyter på och jag måste säga att det går riktigt bra. Folk är förvånansvärt mottagliga och positiva trots vårt budskap och stora omorganisationer. Tror mina kollegor i de andra regionerna har det mycket tuffare. Jag trivs väldigt bra med att fullt upp för då slipper jag fundera så mycket på Knodden. Det finns ändå inget jag kan göra.

Darlingen jobbar i helgen. Det är ganska sköna helger när man får tid för sig själv. Jag brukar inte vara så värst produktiv men brukar fixa lite gott käk och städa lite. Jag mår bra av att städa ibland. Får mig att känna mig duglig och effektiv. Precis som med listor. Listor är finfina saker.

Det händer inte så mycket annars. Känns som om mycket står på vänt. Jag begraver mig i mitt arbete. Ibland går jag här hemma och försöker föreställa mig livet med en liten Knodd. Det är mysigt. Samtidigt är jag livrädd för att inte orka hålla Knoddens tempo.

Kronprinsarnas lille gosse är 2 år och 3 månader. Han kan räkna jättelångt. I synnerhet om varje räknad siffra kan ackompanjeras av ett hoppskutt. Då kan man räkna ända till hallon. Ibland kan man ta sig ända till fjorton men då får man skarva lite på slutet. Det låter ungefär så här:

"Ett, tå, te, fya, fem, sex, sju, åtta, nio, hallon, fjorton" där fjorton uttalas med triumf och ett strålande leende.

Många hoppskutt i soffan blir det. Men inte fjorton.

En annan innovativ unge i vår nära krets har överfallits av lust att sticka. Hon har fått nån stickmojäng av Farmor. Hon sticker mössor och alla möjliga saker. Nu har kom kommit på hur hon ska tjäna pengar. Hon ska sälja sin alster i byns mataffär. Där ska hon sitta vid ett litet bort och sticka. Så att folk ser att mössorna är hemgjorda. Då kan hon nog få sisådär 10 kronor styck för dem tror hon. Om Farmor fodrar dem kan Farmor få 1 krona i lön per mössa. Det var inte Farmor så intresserad av så. Istället blir det den lilla krämarens mamma som får 1 krona i lön för att fodra prototypen. Den är såld till Morfar för 100 kr.

Jag hoppas Knodden inte får för sig att börja sticka egenhändigt stickade mössor. För jag kan inte fodra dem.

Vår frys gick sönder i natt. Man är inte sitt livs solstråle när man tvingas flytta runt frysvaror mitt i natten. Man är inte heller så tuff när man vaknar och ska på utflykt. Man ställer helt enkelt in.

Snart kommer några vänner som ska äta frystömmarmiddag. Det blir pannbiff med lök.

Ska se om jag kan prångla på dem en burk nykokt jordgubbssylt också.

Den gnälliga dryga 30-åringen i "Halv åtta hos mig" visade sig vara gift med Bo Olsson i Tommelilla ägaren. De bor i ett fantastiskt hem med massor av fräcka detaljer, en parfym- och en klocksamling och en massa foton på hennes man och hon själv.

Hon vann veckans program. I hemlighet hoppades jag att hon inte skulle göra det... Ja, jag är en elak människa, jag vet.

Jag nickade lite för mig själv när människan lagade två ryggbiffar för att vara på säkra sidan om den ena inte blev bra. Det förstärkte min bild av den dålig självkänsla och överdrivet kontrollbehov. Precis samma sak jag kom fram till igår.

En del är lättare att genomskåda än andra. Och en del kan säkert avfärdas som avundsjuka....

Nu är jag riktigt trött på alla dryga 30-åriga kvinnor i Halv åtta hos mig som är kräsna och gnälliga. De är inte positiva och de tycker nästan inte om någon mat - redan innan den ens är tillagad. Varför är de med i programmet om de är så kräsna att de bara gillar sin egen mat?! Någon gillar inte lax. En annan gillar inte sorbeter för att det är isklumpar i det. En tredje tycker det är fjantigt med fantasifulla uppläggningar och menyer som innehåller calvados. Det saknas fullkomligt nyfikenhet och ett öppet sinne.

Och det är alltid en dryga 30-årig tjejer som gnäller. Män och äldre kvinnor är mer fördragssamma och har en mer ser fram emot att bli överraskade. Dessa kvinnor tycker INTE om att bli överraskade... Är unga kvinnor så stora kontrollfreakar att det blir misstänksamma mot allt de inte känner till?

Eller har castingen bara haft otur?

Jag rensar både här och där. Betar av en lång lista på saker som SKA göras. Vi pratar igenom tekniken i huset - jag med forcerad och irriterad röst och Darlingen med lugn och sansad röst. Jag flyttar min epost till vårt bredbandsabonnemang och upptäcker till min FASA att alla mina gamla mail försvann på kuppen. Lyckas krångla mig in i mitt gamla abonnemang och vidarebefordra alla mail till mitt nya abonnemang. Där är det numera ingen ordning alls. Men jag fick i alla fall behålla min gamla mailadress så jag slipper ta tag i det OCKSÅ. Igår tog jag nämligen tag i att säga upp mitt mobilabonnemang, prata in nytt meddelande om mitt nya nummer OCH tala in nytt svarsmeddelande på hemtelefonen. I en paus sa jag också upp Boxerabonnemanget och Brobizzen.

Städat ut julen. Tvättat och strukit. Förberett ett tredje fotoalbum till Knodden. Våndas inför nästa veckas arbete. Konstaterar att en person som mördat en flicka och en kvinna tagit livet av sig. Tänker att ett självmord kan leda till ytterst komplicerade tankar hos de efterlevande till mordoffren och att mina tankar är hos en person i vår bekantskapskrets av den anledningen.

Jag har svarat på mail, jag har chattat med Telia (suverän funktion!), felanmält att vi betalar för nummerpresentation som inte fungerat på 2 år. Funderar på tvåårsbesiktningen och vem vi ska bjuda på partyt. Gnäller på Darlingen som glömde vår tennljusstake på Byggfabriken när vi var där för att inhandla spik för att montera. Vad ska vi med spik när vi blev av med ljusstaken!?

Har köpt tre strumpor och en tröja till Knodden. Tröjan är mörkt lila med en liten apa på bröstet. Den ska vi nog skicka till Taiwan tillsammans med ett par byxor som vi köpt i storlek 86. Han kanske hinner växa innan vi får honom så de gör ju ingen nytta här hemma...

Nu ska jag packa inför tjänsteresan i veckan. Och göra pizza.

Idag fick vi veta att vår court hearing gick bra. Nu tar det 1-3 månader innan first court ruling. När det är klart tar det ca 6 veckor innan vi ska vara på plats.

Idag är också en bra dag.  

Nu har den kommit - den efterlängtade growth reporten. Och ett nytt foto!

Jag känner lycka i den renaste formen.