Direktlänk till inlägg 11 mars 2010

Det är mycket nu

Av Pipe Line - 11 mars 2010 19:41

Man tror att man är förberedd. På att man pallar. På att man är skärpt och har kontroll. Och så upptäcker man att man faktiskt inte är något av det man tror. Det har varit en skakig vecka.


För att ta det från början så gick skypningen av stapeln 5 mars. Vi var redo för att se vår lille Knodd live. Så plötsligt ringde datorn och han satt där. Med kepsen kepsen på huvudet och med allvarlig min. Han tittade rakt in i kameran en stund. Tittade sedan på kvinnan från barnhemmet som om han ville säga: "Vad är det här för konstigheter?". Sedan log han lite trevande. Isen var bruten. 


Ganska meddetsamma fick vi reda på att Knodden skulle få det paketet som vi skickade till honom sist. Med en flygande fläng slets paketet med Duplo-ambulansen upp. Knodden blev kär i ambulansen direkt. Han pillade, tryckte, rullade, pillade lite igen och var helt uppslukad. För att konkurrera om uppmärksamheten fick vi ta fram våra racerbilar och köra omkring med dem. Det var lyckosamt - Knodden log stort och så körde vi alla tre med varsin bil och kände oss lyckliga. Han lärde sig snabbt och körde lika snabbt. Då och då körde vi alla bilarna mot varandra och då skrattade vi alla. I övrigt var våra förberedelser hyfsat förgäves. Hade vi vetat vad vi vet nu hade det räckt med racer-bilarna.  Briojärnvägen tittade han en liten stund på men när tåget kört ett varv tappade han intresset och återgick till ambulansen. Ballongblåsande och fnulande för att få till en ballonghund rönte inte heller så stort intresse. Trots att jag voffade på ett mycket autentiskt sätt. I alla fall enligt mitt eget förmenande.


Efter 44 minuter tog det slut. Då var lille Knodden trött och gnuggade ögonen. Men han vinkade hej då och hojtade något vi inte förstod. Hans tålamod var förmodligen slut och dessutom tog de ambulansen ifrån honom. Kass.


När vi knäppte av datorn var vi ganska omtumlade. Ingen av oss sa så mycket. Darlingen for till jobbet och jag tog mig an resebokning. Det var inte det lättaste... Det var först idag som vi kom i mål med resebokningen. Allt har blivit mycket dyrare än vi tänkt oss. Det har varit väldigt svårt att hitta flygstolar till rimliga priser och utan alltför många mellanlandningar. Till slut föll vi till föga och tog den rutt som gick snabbast men som kostade 10 000 kronor mer. Men vi sparar ett dygns flygtid och att tvingas till mellanlandning i Amsterdam på 5-6 timmar. Hotell har också varit lite struligt. Det blir Howard Plaza i Taipei och Farglory Hotell i Hualien. Väldigt fina hotell som kostade lite mer än vi tänkt oss. Men det får vara värt det också. Detta är vårt livs viktigaste resa och vi vill kunna bo bra och bekvämt utan att behöva fundera på något.


Det är rörigt på jobbet. Alla vill prata och veta mer. Gårdagen gick åt till att ta emot kramar, blommor och berätta om och om igen hur det känns. Förutom alla gratulationer är det ingen lek att försöka avsluta både projektet med all den rapportering som krävs och andra gamla surdegar som jag haft liggande. Jag kan inte riktigt fatta att - när jag lämnar jobbet nästa fredag - kommer jag inte jobba på 1,5 år. Ofattbart. Jag vet knappt hur jag ska göra för att stänga ner mitt jobb. Hemma planeras det för fullt. Kontakt med Försäkringskassan, kopia av medgivande, beställning av blanketter för tillfällig föräldrapeng, anmälan föräldraledighet, inköp av nappar, funderingar på pottor, koll på sittvagn, beställning av kläder på nätet, funderingar på vilka medicinsaker man behöver ta med sig, bokning av BVC och adoptivbarnsundersökning, förberedelser av födelsedagar och middag som vi är bortbjudna till i helgen. Vi har blivit besvikna på Farmors reaktion på resebeskedet och jag fick ta hand om en väninnas sammanbrott igår för att jag bortprioriterade att träffa henne mitt i den här röran och för att jag förvarnade om att vi inte kommer delta på hennes bröllop några veckor efter vår hemkomst. Jag orkar inte riktigt med sånt. Jag orkar inte riktigt vara stark för andra just nu. Jag har inte orken att förlåta och släta över. Mina känslor bubblar under ytan, jag har resfeber, är jobbstressad och känner mig allmänt osäker inför den stora förändringen vi står inför.


Vissa stunder är jag rentav lite rädd.


Förberedelserna för Knoddens och vår första träff tillsammans har ändrats. Man har tagit hänsyn till Knoddens personlighet och kommit fram till att han inte skulle må bra av två separata tillfällen då han träffar oss. Istället har man arrangerat så att vi gör allt samma dag - den 6:e april. Vi är glada att man tänker så mycket på Knodden i den här röran. Att han ska utsättas för så lite stress som möjligt. Både jag och Darlingen blev tårögda när vi läste förberedelserna. Speciellt avsnitten där Knodden ska överlämna sina adoptionspapper till oss och en stund senare; sina ägodelar. Vilken resan han har framför sig. Det gör oss ont att behöva rycka upp honom från allt han känner till. Ändå är det oundvikligt. Måtte han klara av det. Måtte vi klara av det. Måtte vår första lunch tillsammans - på McDonalds i Taipei - bli lyckosam. Och måtte vår första stund i parken bredvid gå bra.





 
 
Ingen bild

Nepalmamma

11 mars 2010 22:02

TACK!!! Så härligt att läsa och jag vet vilken stress du känner just nu och hur rörigt livet är!
Jag gråter ett par tårar när jag läser om ert samtal och bilarna - fantastiskt!
LYCKA TILL framöver och jag är så glad att jag får följa med på färden!

Och du - vi fick ett lättande besked idag! ;-)
Ta hand om er och du/ni gör helt rätt som fokuserar på er själva och Knodden - heja er!
Kram

 
Therese

Therese

12 mars 2010 07:51

Åh, men herregud vad jag lipar nu då, såhär på morgonkvisten!!! Tänk att man bli såhär glad, rädd, nervös och förväntasfull för er skull, trots att vi aldrig har träffats?! Hoppas verkligen att allt går jättebra både för er och för Knodden! Massa kramar till er allihop :)

http://havsluft.blogspot.com

 
Kvarnlyckan

Kvarnlyckan

12 mars 2010 08:11

Det kommer gå jätte bra så länge bra inte är lika med enkelt!
:-)

http://kvarnlyckan.wordpress.com

 
Ingen bild

Maria i Malmö

12 mars 2010 12:09

Efter alla år av väntan och åter väntan på just detta ögonblick, och fantasier om hur ni trott allt detta ska kännas, så blir det säkert nästan lite antiklimax över det hela när det inte känns så himla rosenrött. Men det kommer det göra, var så säker!

Ni har hela livet med Knodden framför er, och det är klart det kommer ta tid innan allt är på plats er emellan. Och briojärnvägen finns ju kvar för honom att leka med när ni kommer hem!

Men det är ju själva f*n vad folk ska sätta sig själva i centrum hela tiden! Jag lider med dig att behöva ödsla energi just nu på andra. Jag har svärföräldrar som anser att allt kretsar kring dem och att allt som sker på ett eller annat sätt har med dem att göra. Skitjobbigt, rent ut sagt.

Vi har just fått veta att vi kommer få börja samla papper till ett land, och vi berättade detta för våra närmaste. Min man berättade för sin mormor, 90+, och hon hade missuppfattat det som om vi skulle få barn i sommar (när min man i själva verket sagt att vår ansökan förmodligen kommer kunna sändas till sommaren), och detta hade hon berättat för mina svärföräldrar. Gissa om vi fick ett surt samtal där de ringde och kollade om detta stämde samt poängterade att de VERKLIGEN hoppades att de skulle få veta först av alla när vi får BB. Jag kände direkt hur detta kommer arta sig. Ingen förståelse för att det faktiskt är VÅRT barn och VI som är i centrum för adoptionen. Så nu ligger "meddelandenivån" lågt vad gäller adoptionen, processen är så komplicerad för alla som inte är insatta att det inte är någon idé att förklara alla steg.

I alla fall, ett stort lycka till, nu är ni närmare än nånsin!

 
Ingen bild

solna-madde

12 mars 2010 12:32

Man får vara precis hur rädd som helst när man ska bli mamma och träffa sitt barn för första gången. Alla är väldigt förstående till en gravid kvinna som har några veckor kvar. Det man inte tänker på att hormonerna är desamma när man väntar adoptivbarn.

På Howard Plaza kommer ni få det finfint! Lyxigt och rätt dyrt men ack vad bra. Om ni vågar er ut någon kväll så kan vi rekommendera Thai Heaven en bra thailänsk restaurang som om ni går ut genom porten vid bakelserna (hmm ja, ni kommer att förstå) och sedan tar direkt höger (raka motsatsen till om ni ska till tunnelbanan) och sedan går en halvnära bit så ligger Thai Heaven på samma sida som ni går på. De har även takeaway.

All lycka på resan!

 
Rwandamamman

Rwandamamman

12 mars 2010 13:25

Härligt att läsa om ert Skype-möte! Det är ju sååå mkt bättre än "vanligt" telefonsamtal - även med stora barn, märker vi som har hälften av dem utomlands.
Lycka till med resan, ska bli spännande att läsa om - ifall vi cybervänner får följa med er fortsatt!

http://rwanda.bloggagratis.se

 
mamman

mamman

12 mars 2010 15:01

Jag började läsa i morse, blev alldeles varm inombords av din berättelse, det är så starkt och berättande. Var tvungen an vänta med att skriva. Tänkte jag kommer nog på något bra under dagen att skriva, men ärligt, det finns inga ord, de rätta infinner sig inte.

Härligt att höra om Knodden och ambulansen. Tänk vad datorer kan åstadkomma.

Är det konstigt att du är rädd? Nä det är ganska friskt i mina ögon. Det är ju extremt rörigt runt om dig och funderingar kring resa, uppehälle och framför allt på Knodden och hur han skall ta allt detta nya. Som vuxen förstår man ju varför, men en sådan liten…

O ovan på allt så finns det folk som inte kan glädjas för er och förstå att ni väljer er själva först i detta så otroligt stora och spännande äventyr. Stå på er, det tjänar ni mest på.

Jag tänker mycket på dig/er och önskar av hela mitt hjärta, Lycka till med allt. Kram

http://www.babyonskan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pipe Line - 10 september 2011 22:25

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

Av Pipe Line - 9 september 2011 23:20

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Av Pipe Line - 18 juli 2011 21:20

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

Av Pipe Line - 5 juli 2011 21:15

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Av Pipe Line - 28 juni 2011 22:31

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...

Skapa flashcards