Jag försöker verkligen. Ta det lugnt och bara vara. Att inte stressa upp mig och göra allt så krångligt. Det går hyfsat bra men jag faller igenom ibland. Framförallt verkar stressen pysa ut någon annanstans. Typ i mitt huvud.

Idag vaknade jag IGEN med bankande huvud - både migrän och spänningshuvudvärk. Med en liten knorr i form av illamående. Eller... liten var ett understatement. Det var en stor knorr som dessutom eskalerade fram till kl 14. Då utförde jag en storstilad final (som jag gärna hade varit utan) och därefter har jag mått ok. 

Jag blir stressad över att må dåligt. Det funkar ju inte att gå omkring på detta sättet fram till 6 april. Min förhoppning är att jag klarar av att sortera begreppen lättare när jag slutat jobba. Imorgon. Jag längtar förfärligt till imorgon eftermiddag då det blir en sak mindre att hålla reda på.

Kanske är det faktumet att jag ska sluta på jobbet som är jobbigt. Jag har jobbat sedan jag var 18 år. Med avbrott för studier. Min vardag innehåller jobbet. Nu ska det inte göra det längre. Jag vet inte riktigt vad det ska innehålla istället mer än att Knodden är inblandad, typ insyltad :-). I övrigt är det ett stort svart hål. Förmodligen hasar jag mig in i det där hålet med spänningshuvudvärk och migrän och kommer ut på andra sidan som en ny människa. Med Knodd i släptåg.

Är det nu livet börjar på allvar?